Plattformar och isberg

Förhoppningarna om ökade intäkter från gruvdrift och annan råvaruutvinning i kombination med alltmer isfria vattnen öppnade nya perspektiv med oljeutvinning i fokus. Kunde Grönland utvecklas till ett arktiskt Kuwait? Stora och små oljebolag sökte och fick tillstånd att provborra efter gas och olja. Två gigantiska havsområden på ömse sidor av Nordgrönland antas ha några av världens största oexploaterade gas- och oljereserver. Men svårigheterna att kunna utnyttja dem är betydande: stora avstånd, kyla, säkerhetsrisker och inte minst följderna av eventuella utsläpp gör det hela mer komplicerat.

Det finns idag inga borriggskonstruktioner som kan klara att stöta samman med stora isberg. En möjlig lösning kan vara mobila borriggar som kan flyttas om, eller när, stora isberg är i sikte. En annan tänkbar modell, åtminstone i teorin, är en armada av bogserbåtar som kan kedja fast och bogsera undan de isberg som hotar att driva för nära fasta oljeanläggningar.

Ändå kan olyckor ske, som när tankfartyget Exxon Valdez 1989 gick på grund utanför Alaska i ett försök att undvika att kollidera med ett isberg. Minst 260 000 fat råolja spreds i det naturkänsliga området. Eller 2010 då oljeplattformen Deepwater Horizon exploderade i mexikanska gulfen och flera miljoner fat råolja sprutade ut. Liknande händelser i Arktis riskerar att få ännu större konsekvenser för djurlivet både i havet och på land. Olja som sprids under havsis tar lång tid på sig att dunsta i kylan och kan bli svår, på gränsen till omöjlig, att samla upp.