LYCKLIGT LOTTADE

Ett soligt brev från kollonierna i Lövsättra

S olen gassar på de små trädgårdarna och stugorna i Lövsättra fritidsby. Kikki Svanbäck, Ingrid Andersson och Ingegerd Spjälkeby har just kommit tillbaka från trädgårdshandeln och släpper ut hunden Selma i trädgården.

– Det är lika härligt att komma hit på våren som att stänga för vintern. Allt har sin tid, säger Ingrid.

Hon och de två andra kvinnorna har blivit vänner här ute. Alla tre delar de ett intresse: Odling.

– Men jag är inte så bra på odling, det är ju Ingrid som är det, säger Kikki.

– Nej, ska du prata odling, prata med henne, säger Ingrid. Hon pekar på Kikki. – Det är så härligt att odla! Fast det tyckte man inte när man skulle hjälpa mamma att rensa i landet. Men när man själv fick välja att odla, då blev det kul, säger Kikki.

– Fast på våren är det väldigt mycket, då blir det jobbigt. I går grävde vi potatisland och höll på att dö av svett, fortsätter hon.

Ingegerd berättar att saker som är lätta att lyckas med är sallad, potatis, squash, rabarber och mangold.

– Tomater är ganska lätt, och förra året kom det physalis, jättemycket. Lite svårare är det med dill och persilja, säger Ingegerd. Alla tre gillar blommor, både perenner och ettåringar. – Om det är jobbigt med ettåriga blommor? Jo, men de är så fina!, säger Kikki.

Här ute måste man stängsla in odlingen, för att skydda den mot rådjuren.

– Det är hopplöst. Men katterna verkar ha varit här och gått på toaletten, säger Ingrid.

Apropå toalett så finns vatten, dusch och toa i stugorna nu.

– Man hade nog varit här mindre utan det. Visst, när man var 23 klarade man sig, men nu …, säger Ingegerd.

Det finns de som vill bo i sina kolonistugor permanent. Andra tycker att det blir en del gnissel. En hätsk debatt har pågått i området, bland annat har hårda ord delats på internet.

– Men det är inte värre än samhället i övrigt. Det finns värre saker, som de som bara kommer hit en gång om året och klipper gräset. Man undrar ju varför de har kvar stugan, det är inte gratis, det kostar runt tusen kronor i månaden för avlopp, vatten och vägar, säger Kikki.

Men gnissel förekommer inte mellan de tre odlingsvännerna. En viktig fördel i byn är just umgänget.

– Vi har träffats här och blivit vänner, vi åker till trädgårdshandeln och gräver och tar ett glas tillsammans. Det är fantastiskt här, säger Ingegerd.

Det är lika härligt att komma hit på våren som att stänga för vintern. Allt har sin tid.