Amel Licina inför heta rivalmötet med IFK Strömstad
Han vände hem till moderklubben efter flera säsonger i Grebbestads IF. Med erfarenheterna från division 2 har Amel Licina vuxit med ansvaret som en av Tanums bärande spelare. Formkurvan inför länsderbyt mot IFK Strömstad pekar uppåt.
I dag möts IFK Strömstad och Tanums IF i Bohusfemman på Strömsvallen. Amel Licina, 20, lämnade som 16-åring Tanums IF för spel med division 2-klubben Grebbestads IF.
Till denna säsongen är mittfältaren tillbaka på Sparvallen
i Tanumshede för att få mer speltid och kontinuitet. Tanums IF betyder mycket för spelaren.
– Det var tufft när man inte fick spela så mycket. Tanums IF är en bra förening och som tror på mig. Jag tycker det här är roligt, säger han.
Amel Licina har fått sällskap av två tidigare Gif-spelare: försvararen Lukas Berntsson och mittfältaren Ayub Abdulle. Trion, som spelade i senaste matchen när Smögen besegrades med 4–0, vill lyfta medspelarna.
– Det gäller för oss alla tre. Eftersom vi spelat högre upp så tar vi också lite mer ansvar, men annars är det inget som jag tänker på, säger han.
Tabellåttan Tanums IF har inlett säsongen trevande med två segrar, en oavgjord och tre förluster. Två placeringar upp ligger IFK Strömstad.
– Det har varit upp och ner för oss, men att vi fick in Lukas i laget betyder mycket. Senast mot Smögen gjorde han det jättebra för oss.
– Det är en spelare med erfarenhet, fin vänsterfot och som gör jobbet. Segern mot Smögen var viktig, säger Amel Licina som gjorde två mål.
Tabellen toppas av Hamburgsunds IF. Tanum är bara tre poäng bakom.
– Jag tycker det är kul att spela i Bohusfemman och med många derbyn i norra Bohuslän, säger han.
Amel Licina ser fram emot mötet med IFK Strömstad, men räknar samtidigt matchen som en i mängden, där målsättningen främst är ta tre poäng.
– Jag tror det kommer att bli en väldigt tuff match, men jag tänker inte så mycket på det. Vi har bra chans att vinna. Ska jag vara ärlig så bryr jag mig inte så mycket om vilka vi möter, säger han.
Rikskanslern önskar att ni kommer till hans bord. Herregud! Hitler ville träffa henne! Vår Profil började svettas. Hon var inte van att umgås med diktatorer.
Vår Profil hette Stina. Hon var från Karlstad i Värmland. Nu hade hon hamnat i Berlin. Året var 1939. Och Hitler ville träffa henne.
Mötet ägde rum i en stor festsal. En adjutant ledde fram Stina till Hitlers bord. Där satte hon sig på en stol. Hitler satt tyst och åt. Därför blev det vår Profil som fick inleda konversationen.
– Herr rikskansler. Har ni aldrig försökt göra någonting åt er lugg, undrade hon.
Hitler blev alldeles paff. Men han fann sig snabbt och började berätta hur han kämpat med luggen. Han hade prövat med olja, pomada och hårvax. Inget hade hjälpt. Luggen föll fortfarande ner i pannan på honom.
Samvaron blev inte lång. En kort stund senare bröt Hitler upp från festen. Han sade adjö till Stina och gick hem.
Av det här förstår vi att vår Profil var en mycket bemärkt person. Hon var sångerska. Hennes karriär började 1929. Då lyckades hon bli antagen vid Ernst Rolfs revyturné i Norrköping. Året därpå debuterade hon på Vasateatern i Stockholm. Där gjorde hon succé.
Stina såg mycket bra ut. Hon sjöng med en djup röst och en klar diktion. Dessutom var hon rödhårig. Det gjorde henne annorlunda. Hon var gift och hade två barn. Hennes första man hette Nils. Men äktenskapet varade bara ett par år.
I januari 1931 hörde Gösta Ekman av sig. Han tänkte sätta upp ”Glada Änkan” på Konserthusteatern i Stockholm och erbjöd vår Profil rollen som Hanna Glavari. Själv tänkte han spela, Danilo, den manliga huvudrollen.
Stina blev naturligtvis mycket smickrad. Men hon ville ha bra betalt. Gösta erbjöd 3 000 kronor i månaden. Det var ett stjärngage. Stina begärde 6 000. Gösta höll på att baxna. Men han gav med sig och accepterade Stinas krav trots att hon bara var sångerska och dittills aldrig fält någon replik på en scen.
Gösta Ekmans ”Änka” blev en braksuccé. Vår Profil medverkade i 101 föreställningar. Dessutom började hon sjunga in skivor och spela in filmer. År 1932 gifte hon om sig med en journalist som hette Vidar. Under åren 1932 – 36 arbetade hon tillsammans med Karl Gerhard i filmer och revyer.
År 1936 fick hon huvudrollen i en operett på en stor teater i Wien. Där spelade hon mot Max Hansen. Stina fick mycket beröm för sin insats. Det ledde till att hon blev internationellt känd. Teatrar och filmbolag från hela världen hörde av sig och ville kontraktera henne.
Vår Profil valde Tyskland. I slutet av oktober 1936 slöt hon ett kontrakt med det statskontrollerade filmbolaget Ufa. Det garanterade henne 200.000 riksmark. En del av den summan skulle betalas till hennes bank i Stockholm.
Under åren 1937–1942 spelade Stina in 10 filmer i Hitlers Tyskland. Hon blev en av landets med uppburna skådespelerskor. Det ledde till att hon fick träffa de flesta av Tysklands ledande män. Hon blev bjuden på fin fest hos Hermann Göring. Ett litet kapell konserterade i parken och spelade ”Halta Lottas krog” till hennes ära.
Vår Profil råkade också ut för Joseph Goebbels. Han gjorde ett misslyckat försök att förföra henne genom att bjuda in henne till en ”privat tillställning av familjär karaktär”. Stina åkte hem till Goebbels. Där fick hon värja sig mot hans attacker. Det gick bra. Goebbels blev säkert besviken. Han var Ufas högste chef och hade säkert räknat med att få ett lite större utbyte av kvällen.
År 1943 lämnade Stina Tyskland. Hon fick lov att ta med sig alla sina möbler. Det berodde på att hon vann ett vad. Hon tävlade mot den tyske riskbankschefen Walther Funk. Vadet gällde vem som tålde mest vodka. Stina tog hem segern. Hon hade preparerat sig genom att dricka olja och äta sardiner.
Återkomsten till Sverige blev inte riktigt vad vår Profil tänkt sig. Många människor i landet var förbittrade på henne. De ansåg att hon tagit parti för Tyskland och hjälpt Hitler. Därför blev hon utfrusen. Hennes gamle vän Karl Gerhard försökte hjälpa henne. Det gick inte. Ingen vågade engagera henne. Hon fick inga nya uppdrag.
Vår Profil hade köpt ett vackert gods. Det hette Lönö och låg i Östergötland. Där fick hon sitta och grunna på vad som hänt. Äktenskapet med Vidar tog slut 1946. Tio år senare gifte Stina om sig med en pianist som hette Arne. Vreden mot henne stillades så småningom. I Tyskland och Österrike hade man inte glömt henne. Där fick hon medverka i en del filmer och operetter under 50- och 60-talen. Hon dog i Stockholm 1981.
Vem var hon?
Anders Palm