Experimentellt i Bottna
Världen kom till Gerlesborg med musik i söndags. Poetiskt, experimentellt och i världsklass trots tekniska problem och ett av banden fick publiken att dansa loss från första låten.
Abou Diarra från Mali med sitt band från Mali och Paris var som gjorda för att sitta på gräset och lyssna på i solvärmen. Med ett skönt gung och Abou Diarras softa ljusa tenorstämma var helt klart söndagens höjdpunkt. Trots en del tekniska problem. Det var en fin mix med elbas, synt, slagverk och bluesiga munspelstoner. Och så Abou Diarra med sitt stränginstrument n´goni, som han jammade friskt med tillsammans med de övriga på scenen. Lekfullt pratande med synten och skickligt fulländat när han vände up och ner på n´gonin i samspel med munspelet.
EN KONSERT ATT minnas som både var här och nu och suggestivt förflyttade en till en annan tid och annan plats. Synd bara att man inte förstod texterna som nu blev sagoberättelser att fantisera fritt kring.
Spännande i all sin enkelhet med en fiolkvartett från Göteborg i bakgrunden sjöng isländska Jófríður Ákadóttir, under artistnamnet JFDR, egna låtar på engelska. Poetiska texter med en tunn viskande röst där orden knappt gick att uppfatta, stegrandes till en klar ljus stämma. Att hon hade en berättelse att dela med sig inför varje låt gjorde att man kunde ryckas med av det vaga och trevande.
VÄDRET GJORDE ATT åttamannabandet Orchestre Les Mangelepa fick flytta in i Gerlesborgsskolans konsertlokal, med sin calypsoliknande rumba. De hade kommit hit med bil från Nairobi, men energin var det inget fel på. Barn, unga och äldre dansade loss från första till sista låten.
Stillsammare blev det i Svenneby gamla kyrka där Gerlesborgsbon Mariam Wallentin som Mariam The Believer avslutade Clandestinofestivalen 2018, med röst och slagverksimprovisationer. Meditativt och experimentellt. Höjdpunkten var nog när sångerskan Lindha Kallerdahl kom in som ett eko i kyrkgången.
Som helhet bjöd Clandestino i Gerlesborg 2018 på en skön blandning. Hoppas att de återkommer.