Bävern är inte längre granne – utan sambo
Jag har en egen bäver. Den finns inte längre på andra sidan staketet utanför min odlingslott. Under vintern har den arbetat sig in från Forsån och under staketet. Grävt ut under hallonlandet. Det är bara ett stort hålrum där nu. Gjort en utfart i mitt jordgubbsland. En stor håla. Flera meter i diameter
Jag lyste in och såg att hålan är så stor så den mynnar ut nedåt ån. Blev glad och tänkte att detta gjorde min dag.
Jag har en alldeles egen bäver. På min tomt!
Den här bävern med sin familj har jag varit granne med några år nu. Jag har sett den fälla träd. Jag har sett den ta det sista gnaget och sen kasta sig i säkerhet när trädet fallit. Jag har suttit på huk för att sätta gnagskydd på de träd som fortfarande varit kvar. Och känt en doft av vilt djur. Jag har vänt mig om och sett att bävern suttit på sin platta stjärt och nyfiket tittat på vad jag gjort.
Vi har delat hörnlott
på kolonin nu i flera år. Men det var först nu det här året som bävern bestämde sig för att flytta in till mig. Nu är vi inte längre bara grannar. Nu är vi sambos. Vi delar samma odlingslott. Bävern har hallonlandet och jordgubbslandet. Jag har resten.
Jag har inhägnat den del där bävern kommer att gå upp och ut. För att minimera risken att vi skrämmer varandra och kanske också för att inte jag ska bli biten. Man vet inte helt säkert med bävrar tänker jag. De har ganska långa tänder. Jag är rätt nöjd att just jag fick bävern. Jag är rätt nöjd att den valde att bo just hos mig. Jag hoppas vi blir vänner. På avstånd. Jag har en alldeles egen bäver och det är jag glad för.