Helena Frediksson: Kaffe ska vara så starkt att det ger utslag på drogtester

Det svarta guldet. Svenskarnas livselixir. Vardagens hjärtstartare. Eller kort och väldigt gott: Kaffe. Denna omåttligt populära, flytande snuttefilt är en tröst för alla som böjt sig för beroendet som kommer med den. Som barn minns jag stämningen som infann sig i köket när det vankades kaffe. Förväntansfulla och otåliga blickar som trånade mot bryggaren på träbänken – allt medans artiga samtal som ofta innehöll fraser som “Ja, jag säger då det” och “Den gubben är la inte riktig” varvades med skratt eller tappade hakor.

När gurglandet från bänken upphört svävade min mor likt en duva mot kannan, greppade den och liknade nu, på vägen till bordet med de uppradade muggarna med tidigare kaffemärken, istället en majestätisk albatross.

Kannan vippades en aning och ut rinner en stråle av ljusbrunt änglapiss.

Missnöjet skanderar efter den ljudliga sucken, och följs av att kannan sätts tillbaka på värmeplattan. Nämnde jag att vi hade en perkulator hemma?

Nu vet ni misären jag växte upp med, men under år av traumabearbetning nöjer jag mig nu i vuxen ålder med inget mindre än förstklassigt syndigt svart bryggkaffe.

Kaffe ska vara så starkt att jag vaknar till liv bara det nuddar läpparna. Kaffe ska vara så starkt att det ger utslag på drogtester. Kaffe ska vara så starkt att Richterskalan inte räcker till vid ett besök till vattenklosetten.

Så när någon numera bjuder på perkulatorkaffe säger jag bara en sak – Nej tack, det är bra. Ge mig hellre en kyss av närmaste defibrillator, så carpar vi skiten ur denna diemen!

Förresten, mjölken är slut. Jag tog det sista i morse. Kan någon köpa mer?

"Kaffe ska vara så starkt att richterskalan inte räcker till vid ett besök till vattenklosetten.