Veikko Haapakangas är en av Sveriges yngsta travtränare
Förra sommaren tog han som 23-åring över jobbet som huvudtränare för Stall Denco, med Åby som hemmabana. Veikko Haapakangas blev därmed en av Sveriges yngsta travtränare. – Man får ställa in sig på att jobba hårt om det ska bli något. Det är genom det hårda arbetet som man lyckas, säger han.
Snön yr över gården som ligger i Fjärås en bit upp i skogen längs slingrande småvägar. Veikko berättar om hur de kom hem från Färjestadsbanan i Karlstad tidigare i veckan och ger en glimt om en travtränares vardag, särskilt vintertid.
– Vi var hemma klockan 12 på natten med hästarna. Redan då hade det snöat mycket, så jag fick börja harva och ploga banorna för att få ett mjukt och fint underlag. Fryser det till med snö och is, så blir banunderlaget som betong och det är inte alls bra för hästarna. Jag blev väl klar någonstans vid femtiden på morgonen.
Veikko säger att han föddes in i travbranschen med pappan Mika som under lång tid arbetat som travtränare, både i Finland och Sverige.
– Pappa har funnits med som läromästare hela tiden. Själv känns det som att jag har jag varit i stallet sedan jag bara var några månader gammal.
Familjen flyttade från Kalajoki till Umåker 2015. Efter det gick flytten till Sundsvall och Bergsåkers travbana där pappan fortsatte arbeta som travtränare. Veikko började sen på Wångens travgymnasium.
– Travet är en livsstil som jag tidigt fastnade för. Jag såg tidigt upp till här stora travkuskarna; Santtu Raitala, Jorma Kontio och sådana. Sen har jag ju följt pappa och sett på nära håll hur fint det är att vara med hästarna.
Veikko pratar om inställning och attityd till sporten och nämner just Jorma Kontio.
– Jorma körde ju också en del för pappa. Jag lärde känna honom och gillade hans attityd och stil, att man kan ha vunnit så många lopp och ändå vara så ödmjuk och snäll mot människor. När jag vann mitt första lopp som 16-åring fick jag ett sms av honom som grattade mig. Det var väldigt stort för mig och det är något som jag försöker ta efter. Just det här att försöka ha bägge fötterna på jorden och vara snäll och trevlig och hjälpa till så gott jag kan.
En minnesvärd period i livet var praktiken i Frankrike hos den berömde tränaren och travkusken JM Bazire, flerfaldig vinnare av bland annat Prix d’Amerique.
–Bazire är en av de bästa tränarna i världen. Han lärde mig otroligt mycket. De tar vanligtvis inte in vem som helst, men jag hade tur och kände en person som jobbat hos honom och kom in den vägen. Det viktigaste jag lärde mig hos honom var nog det att man inte ska stirra sig blind på vad som är rätt och fel, utan det finns många olika sätt att träna hästarna.
Hösten 2022 gick flytten till Åby, Mölndal, då pappa Mika hade blivit huvudtränare på Stall Denco. Förra sommaren tog Veikko, 23 år gammal över hans arbete som en av de yngsta travtränarna i Sverige.
– Det är bara att vara ödmjuk inför den möjligheten jag har fått. Jag tänker att får man en sådan här chans så går det inte tacka nej heller, då är risken att man ångrar sig som 50-åring för att man inte tog chansen.
Vad har du tagit med dig från din pappa som travtränare?
– Först och främst det här att det finns inga genvägar. Man får ställa in sig på att jobba hårt om det ska bli något. Det är genom det hårda arbetet som man lyckas. Att knega på och göra sitt bästa, gör du det så kommer du långt.
Stallet Denco har ett 40-tal hästar i träning som ägs av Bernt Dernberger. På gården arbetar ett tiotal anställda med olika arbetsuppgifter som hästskötsel och hovslagning. Alla har sina bestämda arbetsuppgifter och arbetet är schemalagt i en app som alla följer.
–Det är många beslut som ska tas under en arbetsdag. Som huvudtränare har jag ansvar för allt. Man får hålla koll varje vecka på hur hästarna ser ut i benen och skorna. För ägaren är det ju viktigt att ha ordning på hästarna, gården och att personalen trivs. Så det är många saker som spelar in, berättar Veikko.
En arbetsdag kan vara som häromdagen då alla kom hem sent på natten med hästar och bilsläp, då det regnat och sen fryst till och man måste harva under natten för att få banorna brukbara.
– Annars börjar arbetsdagen ofta med att vi kör i gång vid åttatiden på morgonen med intervaller. Vissa av hästarna går backträning och andra på rakbanor. Så där håller det på enligt speciella scheman som vi har under dagen.
Jag frågar om det är något speciellt ögonblick han har med sig från 2023, första året som huvudtränare. Veikko pekar på en tavla vid fönstret och ett foto på en häst i målgång med texten Tingsryd söndag 30 juli 2023.
– Det var en Grand Slamtävling där jag vann i tredje avdelningen med Chanel Trio och Mika Forss som kusk. Vinsten var min första som tränare och hästen vann på 10,7. Jag vet inte om det är så många tränare som vunnit sitt första lopp på en sådan tid. Det hade bara gått några veckor efter jag tagit över, så det var väldigt kul.
Han skakar på huvudet och ler, säger att det föll några tårar när hästen gått i mål.
– Det är ju oerhört roligt med en sådan snabb framgång. Sen blir det mycket känslor, särskilt när man jobbat så hårt och ser att det lönar sig. Det är många som är engagerade och det ligger så mycket jobb bakom. Branschen är tuff så det betyder mycket med en vinst. Den ger både pengar och möjligheter att komma upp sig. Känslor hör till, annars skulle man inte hålla på, resonerar Veikko.
Just denna dag ska stallet i väg ner till kvällstävlingar på hemmabanan Åby med fyra hästar, där Denco har en egen plats för sina hästar. Målsättningen för Veikko är att vara i toppen bland Åbytravets träningsstall.
– Man måste ha flyt och tro på sig själv. Jag drömmer ju om att lyfta verksamheten och komma upp i en högre nivå, men vill samtidigt vara så ödmjuk som möjligt. Det är mycket som ska falla på plats, träningen, hästarna, vilket material med hästar som du har. Sen måste du ha bra folk i verksamheten. Som det är nu här har jag ett väldigt bra team här i stallet. Då blir också allt så mycket lättare.
Han summerar 2023 och menar att det än så länge har gått väldigt bra.
– Det skulle vara dumt av mig att klaga. När jag började satte jag inga hårda krav direkt. Men det var ju roligt att vinna tränarligan för de under 25 år, efter bara fem månader som tränare. Så det kändes väl liksom att, helt åt helvete gick det ändå inte, skrattar Veikko.