Elis försåg rika engelsmän med tusentals ”Göteborgsstolar”
Möbeltillverkningen i Lindome är ju vida berömd, och då speciellt tillverkning av den fina ”Göteborgsstolen”. Men det snickrades allt ifrån enkla skäppor, tunnor, vagnar och slädar till otroligt fina sängar, bord och chiffonjéer.
Att just bönderna i Lindome gav sig på att snickra berodde mest på att de var fattiga och var och en fick efter bästa förmåga försöka utöka sina inkomster, speciellt om vintern då jordbruket låg nere. Skogarna i Lindome var sedan länge borta, men virke flottades ifrån Västergötland via sjöarna till sågkvarnarna i Lindomeån.
I mitten av 1700-talet blev det importförbud på möbler från utlandet, vilket gynnande Lindomebönderna att leverera möbler till borgarna i Göteborg. Dock så protesterade snickarskrået i staden mot att det kom ”bönder” (bönhasar) från Lindome och konkurrerade med sina möbler, men det var okej att de fick tillverka och sälja enbart stolar.
Detta ändrades genom ett riksdagsbeslut år 1840, då det blev fritt fram att få sälja alla typer av möbler. Skråväsende avskaffades kort därpå 1846. På den tiden var det också förbjudet med detaljhandel utanför städerna, vilket senare avskaffades 1864.
En stolsmodell blev speciellt efterfrågad, vilken vi numera kallar ”Göteborgsstolen”. Stolen hade sitt ursprung i England och i Göteborg fanns det många rika engelsmän som gärna ville ha just denna modellen. Staden kallades ju också för ”Lilla London”.
En snickare som under 1900-talet gjorde sig känd som den vilken kanske tillverkat flest Göteborgsstolar av alla var ”Elis på Holmen”, det vill säga Elis Martinsson, från Skräppholmen i Hällesåker (1895–1987). I början på 1930-talet investerade Elis och hans bror Arvid i ordentliga snickerimaskiner, vilka underlättade tillverkningen av olika möbler. Även deras pappa Martin Andersson var i högsta grad behjälplig och det var väl han som lärde sönerna att tillverka just Göteborgsstolar.
I en artikel i GP från 1964 benämns stoltypen också som ”Marstrandsstolen”, medan vi Lindomebor helst kallar den för ”Lindomestolen”. Elis har säkert tillverkat tusentalet stolar till både privatpersoner och till olika möbelaffärer. Många beställningar fick han från möbelaffärer som Meijers och Zackrissons i Mölndal.
Stolarna levererades obehandlade och utan sittdyna. Möbelaffärerna kunde sedan tillgodose kundens önskemål om hur stolarna skulle betsas, lackas, samt förse sittdynorna med matchande tyg.
Jag hade förmånen att få besöka Elis gamla hem med tillhörande snickarverkstad och kunde då konstatera att verkstan fortfarande är väl bibehållen med alla de gamla verktygen på plats. Där fanns också flera typer av möbler så som stolar, bord och fina skåp, alla tillverkade av Elis. I det äldsta bostadshuset hittade jag fler möbler av Elis där sängens utsmyckningar var gjorda av Albert Nilsson som då tillsammans med sina syskon bodde på Börjesgården, det vill säga nuvarande hembygdsgården i Lindome.