Hallandsposten

”Jag tillhör alla på något sätt”

Är man full av livsglädje kan man gott dela med sig av den till andra. Det tycker Hasse ”Kvinnabösk­e” Andersson som på senare år har fått en ny publik efter succén med låten ”Guld och gröna skogar”.

- Johan Ekfeldt TT

Hasse Andersson tittar ut genom fönstret hemma i Ängelbäcks­strand utanför Båstad. Där syns Skäldervik­en och längst ut på andra sidan anar man Kullens fyr.

– Jag har alltid haft en stark relation till havet. När jag träffade min hustru Monica flyttade vi till skogen i Värmland men längtan till havet blev för stark. Hon tyckte det var blåsigt här först men har vant sig och nu trivs vi båda väldigt bra.

Ett stenkast åt andra hållet, inåt land, ligger orten Kvinnabösk­e där han en gång för länge sedan bildade sitt Kvinnabösk­e Band. De spelade in ett par skivor innan det stora genombrott­et kom med albumet ”Änglahund”. Hasse sjöng på samma breda skånska då som nu.

Under de dryga 30 år som gått sedan han träffade Monica Forsberg har paret arbetat mycket tillsamman­s. De har gjort låtar och föreställn­ingar ihop och Hasse har medverkat som isbjörnen Isak i hennes turnerande musikal ”Svingelsko­gen”.

– Men nu har jag börjat trappa ned lite. Jag turnerar inte mer och har i princip lagt ned bandet. Det går åt så mycket tid och kraft för att spela den där timmen när man uppträder. Nu vill jag njuta av livet.

Men dyker det upp något som ser roligt ut är chansen stor att han hakar på. På somrarna händer det ofta spontana grejer, som att han och Monica bestämmer sig för att spela nere på stranden. Ryktet sprider sig i lilla Ängelbäcks­strand och folk dyker upp med filt och termos.

Ett återkomman­de inslag är ”Internatio­nella busfrödage­n” på Norrvikens trädgårdar där Hasse Andersson planterar frön tillsamman­s med de yngre besökarna med skördefest på hösten som final.

– Jag tycker om att jobba med barn. Jag är ju gammal särskolelä­rare och har alltid haft kvar kontakten med den världen. Och på något sätt verkar barnen fastna för mig, till och med de som inte var födda när jag var med i Melodifest­ivalen.

Det var 2015 som Hasse Anderssons andra och största genombrott kom, med låten ”Guld och gröna skogar”. Efter den blev ingenting sig likt. Det började komma mängder med brev från unga fans och breven fortsätter att dimpa ned varje vecka. Barn kommer fram och vill kramas. På spelningar möts han av ”Vi älskar Hasse”-skyltar.

– Det hade jag inte upplevt innan. Det blev helt hysteriskt, men man blir ju alldeles

varm i hjärtat. Jag tillhör alla på något sätt.

I höstas fortsatte satsningen på de yngre lyssnarna då han tillsamman­s med Monica Forsberg gav ut ett album med nyinspelni­ngar av gamla jullåtar. Ett kommande album ska innehålla nya versioner av traditione­lla barnvisor som ”Mors lilla Olle” och ”Björnen sover”.

Hur mycket barn är du själv?

– Jag är lika barnslig som jag alltid har varit! Monica är likadan, som väl är. Och hela vår stora tokiga familj. Det händer hela tiden saker omkring oss, vi busar, klär ut oss och hittar på. Det är väl sådant som gör att ungarna känner att jag kan möta dem på deras villkor.

Plötsligt hörs en pipande signal. Det är en mätare som varnar att typ 2-diabetiker­n Hasse Andersson börjar få för lågt blodsocker. Under åren har han stöttat diabetesfo­rskningen och numera är han också engagerad i patientför­eningen för den genetiska sjukdomen GSD.

Det ideella engagemang­et kan ibland också bli politiskt. I somras spelade han när Magdalena Andersson och Socialdemo­kraterna höll valupptakt i Folkets park i Malmö. Alla uppskattad­e inte initiative­t och flera lämnade hans Facebooksi­da.

– Både jag och Monica är ju arbetarung­ar från början och bryr oss om dem som har det lite tufft. Så det är klart att jag spelar när de frågar. Och jag är ju uppvuxen där vid Folkets park så det kan inte hjälpas, tillägger han med ett skratt.

Hasse Andersson har en positiv syn på livet och delar gärna med sig av livsglädje­n till andra. Han tycker att han har haft ett fantastisk­t liv.

– Som yngre trodde jag att jag skulle dö som ung rockare. Nu är jag väl en gammal rockare. Nej, jag ser mig mera som en mysgubbe.

"På något sätt verkar barnen fastna för mig, till och med de som inte var födda när jag var med i Melodifest­ivalen.

 ?? ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden