Fyra frågor om Turkiets deportering av Is-fångar

Turkiet har börjat tvångssända tillfångatagna Is-anhängare till deras hemländer. Men varför sker deportationerna just nu, finns det risk för ökad radikalisering i mottagarländerna och vad säger egentligen folkrätten?

Hur många Is-fångar handlar det om?

Enligt den statliga turkiska nyhetsbyrån Anatolia ska deportationer av tre tillfångatagna Is-anhängare – till USA, Tyskland och Danmark – genomföras under måndagen. Ytterligare sju tyska Is-terrorister ska deporteras torsdag, medan förberedelser pågår för att deportera elva franska och två irländska Is-anhängare.

Hur många som totalt kommer att deporteras är inte känt. Turkiets president Recep Tayyip Erdogan sade i förra veckan att det finns totalt 1201 Is-fångar i turkiska fängelser, medan ytterligare 287 tillfångatagits i Syrien.

Enligt information som svenska UD delgett TT finns det inga uppgifter om några svenska medborgare i de fångläger som Turkiet kontrollerar.

Varför gör Turkiet detta just nu?

– I slutet av oktober flydde ett par kvinnliga Is-sympatisörer från fånglägret al-hol i nordöstra Syrien och tog sig till Ankara där de sökte skydd på den nederländska ambassaden. De hade dubbla medborgarskap, marockanska och nederländska, men nekades tillträde till ambassaden. Kort därefter beslutade Nederländerna att ta ifrån en av de här kvinnorna hennes medborgarskap. Det kritiserades skarpt av Turkiets inrikesminister Süleyman Soylu och jag tror att det är den händelsen som triggat detta, säger Paul Levin, föreståndare på Institutionen för Turkietstudier vid Stockholms universitet.

Hur kommer detta att påverka Turkiets relationer till EU- och Natoländer?

– Det är ett led i en pågående försämring av relationerna med EU:S stater och många Nato-medlemsländer. Samtidigt är relationerna redan så dåliga att jag inte tror att detta kan skada dem ytterligare. Man kan också ha åsikter om Europas sätt att skjuta ifrån sig ansvaret för Is-krigarna. Där har Turkiet stöd av USA:S president Donald Trump som efter samtal med Turkiets president Recep Tayyip Erdogan sagt att Europa borde ta emot sina egna, säger Paul Levin.

Kan deportationerna gynna IS och bidra till ökad radikalisering i mottagarländerna?

– Det kan det definitivt göra. De som kommer tillbaka är de mest garvade och ideologiskt inbitna, som också har lägre våldströsklar i och med sin stridserfarenhet. De här individerna kan tas emot av andra extremister som tar tillvara på deras status, kunskap och internationella nätverk.