Micke Syd: ”Mello har gett mig en seger, härliga minnen – och en fru”
Om några veckor är det dags för Eurovision i Malmö. Någon som har erfarenhet av just Eurovision i Malmö är Micke ”Syd” Andersson, som minns tillbaka på när han var med och representerade Sverige 1992. Här berättar han om detta, om hur han träffade sin bli
2011 behövdes extra sång-hjälp när Eric Saade skulle sjunga ”Popular” i Eurovision, och man kallade in Halmstadartisten Fernando Fuentes. Men det är bara en gång som en hallänning har deltagit i Eurovision efter att också ha vunnit i Sverige, och det var Micke Syd 1992. Men vänta nu, säger nog en del, var det inte Christer Björkman som vann det året med ”I morgon är en annan dag”? Jo, det var det – med hjälp av Syd, som var med på scen i kören.
Christer var då en relativt okänd artist och Micke var främst trummis, så hur gick detta till?
Micke berättar:
– 1991 var Niklas Strömstedt, Lena PH och Tomas Ledin med på Rocktåget, och jag spelade då trummor. Christer Björkman åkte med och sålde merchandise, t-shirts och sånt där. Han var Melodifestival-besatt och pratade om att han jättegärna ville vara med. ”Okej, då skriver jag en låt”, sa Niklas. Och så kom den med.
Även Micke kom med.
– Av nån anledning så frågade de mig om jag inte ville vara med och köra. Jag har svårt att tacka nej till grejer som är roliga. ”Det är klart! Kul att testa något nytt och se hur det är”. Och det är dessutom en fantastiskt bra låt.
Förutom sången ingick även viss dans.
– Stegen kommer jag ihåg än i dag!
Koreografin, var kom den ifrån?
– Tomas Ledin gjorde den! ”Ni kan stå så här (Micke visar), så här (visar) och så (knäpp med fingrarna). Det är så gulligt att se sig själv, den unga mannen som står där. Det var jag och två dansare, George Ndiaye och Rickard Johansson. Vi gjorde det och det gick bra.
Det gjorde det sannerligen – låten vann den svenska uttagningen.
– Det var surrealistiskt. Jag såg precis en filmsnutt från när vi vann: jag var nog mer i extas än de andra och bara skrek. Man vill vinna, det är klart. Det vill väl alla som är med i tävlingen.
Eftersom Carola hade vunnit Eurovision året tidigare skulle Sverige arrangera tävlingen 1992, och Malmö blev värdstad.
– Det var en rolig vecka. Det var fest i hela stan, Malmö levde verkligen upp! Jag har bara glada minnen. Jag kommer ihåg en efterfest på Etage, vi var där halva natten. Det var den på tiden jag fortfarande gick ut; jag dricker inte nu. Då var det kul. Så allting runtomkring var väldigt trevligt.
Det enda som kanske inte var så kul var resultatet – låten slutade näst sist.
– De där grejerna vet du aldrig. Nånting som funkar i ett land och
ARKIVBILD: ERIK NYLANDER skapar en känsla kanske inte funkar i ett annat. Det beror på vad du gillar. Innan sista tonen är tagen kan du inte veta; det är upp till nån annan. Men när det går så pass dåligt, vad kan du göra? Det är klart du blir ledsen. Du vill ju att det ska gå bra! Det är bara att hacka i sig. Men det är ändå en upplevelse, du har gjort det!
Detta blev dock inte sista gången som Micke Syd deltog i Melodifestivalen. Tre gånger till blev det, även då som bakgrundssångare. Nästa gång var 1995 med Lasse Lindbom, Janne Bark, Simon Ådahl och Michael Stolt.
– Jag och Frank Ådahl var med spelade in låten, på trummor och keyboard. Så vi fick även vara med i kören. Det var skitkul, och en bra låt.
1997 deltog han med gruppen N-mix, ledd av Pernilla Emme. – Då spelade jag shaker och sjöng. Däremellan fanns dock en medverkan som senare i livet kom att bli väldigt betydelsefull.
– 1996, samma år som vi gjorde Återtåget med Gyllene, så var jag med Mårten Eriksson i ”Förlorad igen” – sjukt jävla bra låt! Även då spelade jag trummor på inspelningen. Därför fick jag köra ihop med
Simon Ådahl och Helena Eriksson, som hon då hette. Det var Mårtens fru – som jag är gift med nu. Så vi träffades på Mello 96!
Både Micke och Helena var då gifta, men skiljde sig senare.
– Vi träffades och hon var en behaglig person. Vår resa började sedan när vi åkte till New York den 11 september, men år 2000. Vi åkte tillsammans som kompisar och fortsatte att vara vänner, men vi kände redan då att det här blir bra!
Sommaren 2004 friade Micke till Helena, under Gyllene Tiders konsert på Örjans vall.
– Eftersom vi träffades på scen så var dealen: ska jag fria till dig så ska jag göra det från scen. ”Det vågar du inte”. Men så blev det, 2004 när vi hade hade haft vår succé-turné. Det var en så skön avslutning.
– Så det var tack vare Melodifestivalen som vi träffades!
Förutom Micke Syd har även Per Gessle och Mats ”MP” Persson varit med i Melodifestivalen. Båda var låtskrivare 1980 till Lasse Lindboms ”För dina bruna ögons skull” och Per även till Lena Philipssons ”Kärleken är evig” 1986.
Per och MP på 80-talet, du på 90-talet – var det någonsin aktuellt att Gyllene Tider skulle vara med i Melodifestivalen?
– Jag kommer inte ihåg exakt, men jag tror att de ville att vi skulle göra ”För dina bruna ögons skull”. Men vi ville inte – vi hade ju inte släppt någonting än! Så det blev Lasse Lindbom i stället. Men det var också en bra låt.
Har du blivit tillfrågad om att vara med igen?
– Det har jag, av en person som jag inte vill berätta vem det är. Han skickade in och fråga mig om att vara med på kör, och jag sa ja. Men den kom inte med. Och om jag skulle få frågan i dag? Kanske. Det hade nog varit kul.
Melodifestivalen är dock ingenting som Micke brukar titta på i dag.
– Det var en annan grej på den tiden. Det var inte lika stort och inte samma business. Då var det
Melodifestival, nu är det underhållning. Det handlar mer om hur det ser ut än hur det låter, och det är helt okej. Men då blir jag inte intresserad.
Det innebär dock inte att han ogillar modern musik, tvärtom. Han tar upp ett exempel från Eurovision i Stockholm 2016, där Justin Timberlake var pausunderhållning och
presenterade sin då nya låt ”Can’t stop the feeling”.
– Det var samma era som de tävlande bidragen, men ett annat sätt att skriva en låt, annan leverans. Och den kickade fullkomligt stjärt med alla! Det var klasskillnad, både på låten och framförandet.
– Och den låten, jag älskar den – det är en av mina topp tio-låtar. Man blir glad av den. Den är ju klar efter första ”I’ve got this feeling”. Det räcker, första ackordet, första tonerna. Det är det som låtar är för mig. Har du det så är du hemma.
Det finns även många gamla Mellolåtar som han fortfarande gillar, och som han också brukar spela när han är ute, både live eller som DJ.
– Det är glädjemusik, och det är det som jag kommer ifrån.
Men minnena från sin egen medverkan finns ännu kvar. Hemma i föräldrahemmet i Harplinge hänger fortfarande ett inramat foto från vinsten i Melodifestivalen.
– Det var en kul sak att lägga i sitt cv. Och jag träffade frun på scen. Så Melodifestivalen har gett mig en seger, trevliga minnen och en fru. Det är inte så illa pinkat!