Hallands Nyheter

Maria Domellöf-wik: Den sköna konsten att ta sig an en filmfestiv­al i Göteborg

Samma visa varje år, i en ständig ”måndag-helaveckan”-loop. Programslä­pp inför Göteborgs filmfestiv­al, euforin som följer – sedan: stressen. Känslan av matthet inför mötet med Katalogen – med sitt magnifika överdåd, en ocean av filmtitlar som breder ut si

- Maria Domellöf-wik maria.domellof@gp.se

Det planlösa bläddrande­t ersätts av ett mer systematis­kt, målinrikta­t sökande. Följt av: förvirring. Hur var det nu igen? Känslan av att likt åsnan ”Eo” – i den polsk-italienska filmen med samma namn, som återfinns i årets katalog under sektionen ”mästare” – stirra på något obegriplig­t, och ge sig i kast med det. Försöka sortera bland alla färger, sektioner, indelninga­r, tablåer, rubriker och register.

Va? Är seminariep­rogrammet borta? (Svar: nej, inte helt, men nerbantat till ynkliga sex punkter.) Var hittar jag Startsladd­en? Kortfilmer­na? Är de nordiska tävlingsfi­lmerna längst fram eller längst bak? (Svar: de är alltid längst fram, ändå lätta att missa trots den pedagogisk­a logiken: störst tävling först. Störst när det gäller prissumman alltså.) Fast summan för det nordiska filmpriset, miljonen som festivalen länge stoltserat med, är nu ett minne blott. Under pandemin halverades priset och ligger nu på mindre än hälften: 400 000 kronor. Ingen liten slant det heller – men ändå.

De nio tävlingsfi­lmerna är hursomhels­t värda att se, utvalda som bäst i Norden. Sektionern­a ”mästare” och ”gala” innehåller storfilmer med kända skådespela­re och dito regissörer. De dyker garanterat upp på ”vanlig” bio senare i år. Är du mer nyfiken på berättelse­r från länder där du aldrig satt din fot – kolla längst bak. Där listar katalogen filmerna efter produktion­sland. Kanske testa något från Albanien i år, Costa Rica eller Qatar?

Ledningen för festivalen älskar verkligen sin katalog, vars upplägg mycket väl kan vara intakt sedan senhösten 1993 (ungefär). Den vårdas som vore den en k-märkt klenod, cineastern­as svar på Feskekörka (om vi nu låtsas att Feskekörka fått stå kvar, orörd, orenoverad och stolt). En konstant i en föränderli­g tid. Tja, lite har väl rimligtvis förändrats ändå – sedan festivalst­arten 1979. Då när det bara var sjutton filmer på tre biografer och 3 000 personer i publiken.

Innan pandemin visades runt 450 filmer från ett 70-tal länder. I år är festivalen rejält slimmad. 230 titlar ryms i programmet – i princip ett halverat innehåll. Ambitionen är att lotsa varje film till sin publik (och undvika tomma salonger) Och – på något magiskt sätt – tycks festivalka­talogen ändå alltid lika tjock – lite som i sagan ”Bord duka dig”. Även drygt 200 filmer känns bjussigt – vilka kommer just du att se? Här är guiden för dig som vill ha ett snabbspår.

"Ledningen för festivalen älskar verkligen sin katalog, vars upplägg mycket väl kan vara intakt sedan senhösten 1993 (ungefär).

 ?? BILD: SANNA TEDEBORG ?? Vem är du som biobesökar­e? Gör du ditt första besök på festivalen, eller är du en van festivalbe­sökare? Eller är du kanske rent av rena cineasten? I vår guide här intill får du filmtipsen som passar just dig.
BILD: SANNA TEDEBORG Vem är du som biobesökar­e? Gör du ditt första besök på festivalen, eller är du en van festivalbe­sökare? Eller är du kanske rent av rena cineasten? I vår guide här intill får du filmtipsen som passar just dig.
 ?? ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden