Maria Domellöf-wik: Den sköna konsten att ta sig an en filmfestival i Göteborg
Samma visa varje år, i en ständig ”måndag-helaveckan”-loop. Programsläpp inför Göteborgs filmfestival, euforin som följer – sedan: stressen. Känslan av matthet inför mötet med Katalogen – med sitt magnifika överdåd, en ocean av filmtitlar som breder ut si
Det planlösa bläddrandet ersätts av ett mer systematiskt, målinriktat sökande. Följt av: förvirring. Hur var det nu igen? Känslan av att likt åsnan ”Eo” – i den polsk-italienska filmen med samma namn, som återfinns i årets katalog under sektionen ”mästare” – stirra på något obegripligt, och ge sig i kast med det. Försöka sortera bland alla färger, sektioner, indelningar, tablåer, rubriker och register.
Va? Är seminarieprogrammet borta? (Svar: nej, inte helt, men nerbantat till ynkliga sex punkter.) Var hittar jag Startsladden? Kortfilmerna? Är de nordiska tävlingsfilmerna längst fram eller längst bak? (Svar: de är alltid längst fram, ändå lätta att missa trots den pedagogiska logiken: störst tävling först. Störst när det gäller prissumman alltså.) Fast summan för det nordiska filmpriset, miljonen som festivalen länge stoltserat med, är nu ett minne blott. Under pandemin halverades priset och ligger nu på mindre än hälften: 400 000 kronor. Ingen liten slant det heller – men ändå.
De nio tävlingsfilmerna är hursomhelst värda att se, utvalda som bäst i Norden. Sektionerna ”mästare” och ”gala” innehåller storfilmer med kända skådespelare och dito regissörer. De dyker garanterat upp på ”vanlig” bio senare i år. Är du mer nyfiken på berättelser från länder där du aldrig satt din fot – kolla längst bak. Där listar katalogen filmerna efter produktionsland. Kanske testa något från Albanien i år, Costa Rica eller Qatar?
Ledningen för festivalen älskar verkligen sin katalog, vars upplägg mycket väl kan vara intakt sedan senhösten 1993 (ungefär). Den vårdas som vore den en k-märkt klenod, cineasternas svar på Feskekörka (om vi nu låtsas att Feskekörka fått stå kvar, orörd, orenoverad och stolt). En konstant i en föränderlig tid. Tja, lite har väl rimligtvis förändrats ändå – sedan festivalstarten 1979. Då när det bara var sjutton filmer på tre biografer och 3 000 personer i publiken.
Innan pandemin visades runt 450 filmer från ett 70-tal länder. I år är festivalen rejält slimmad. 230 titlar ryms i programmet – i princip ett halverat innehåll. Ambitionen är att lotsa varje film till sin publik (och undvika tomma salonger) Och – på något magiskt sätt – tycks festivalkatalogen ändå alltid lika tjock – lite som i sagan ”Bord duka dig”. Även drygt 200 filmer känns bjussigt – vilka kommer just du att se? Här är guiden för dig som vill ha ett snabbspår.
"Ledningen för festivalen älskar verkligen sin katalog, vars upplägg mycket väl kan vara intakt sedan senhösten 1993 (ungefär).