En ny slags vardag

Bemanningen på intensivvårdsavdelningen, IVA, på sjukhuset i Varberg är just nu dubblerad. De planerade operationerna är inställda och sköterskor från narkosavdelningen och operationsavdelningen har kallats in för att underlätta arbetet för ordinarie personal. Vivian Ruud jobbade nyligen dubbla pass och den semester som var inbokad i april kommer antagligen bli jobb i stället.

– Man kan ju ändå inte åka någonstans och IVA behöver all hjälp de kan få just nu, säger hon.

Hon är inne på sitt 27:e år som intensivvårdssköterska på sjukhuset i Varberg. Trots hennes långa erfarenhet har Vivan Ruud aldrig varit med om någon situation som liknar det hon just nu upplever.

– Vi har mycket fler patienter än vanligt och arbetsmiljön är helt annorlunda. I stället för en Iva-avdelning har vi nu tre stycken. Två av dem är till för coronapatienter i behov av respiratorvård.

Hon beskriver en arbetsvardag som har blivit mer fysiskt ansträngande, delvis beroende på att personalen nu använder sig av full skyddsutrustning som innebär mössa, andningsskydd, skyddsglasögon, heltäckande plastförkläden och handskar.

– Det tar längre tid än vanligt att ta på sig utrustningen och det är otroligt varmt. Vi kan inte röra oss fritt ut från salen på samma sätt som innan, så nu får vi stanna inne hos patienterna i tre–fyra timmar innan vi får en paus. Det är slitsamt och tar mycket energi.

Vivian upplever också att den psykiska stressen är högre än normalt. Dels finns det en oro över om skyddsutrustningen kommer att räcka och dels handlar det om att anhöriga, som i vanliga fall är välkomna, inte längre släpps in.

– Nu sitter vi i telefon och berättar att deras anhöriga ligger i respirator och har väldigt svårt med andningen och att organen sviktar och försöker få dem att förstå vidden av det. De måste ta livsavgörande beslut över telefon. Det är en stressande situation och tär på både dem och oss.

Det är dock inte enbart en högre arbetsbelastning med mer stress som Iva-personalen upplever just nu. Vivian märker en starkare kollegial gemenskap – personalen ställer upp och ställer om i en arbetsvardag som ändras för varje dag som går.

–Jag är oerhört stolt över oss och det arbete vi gör. Nästan alla jobbar extra, man anpassar sig och