Hasse klarade det som ska vara omöjligt
Hasse Johansson är medlem i en unik skara. Och i måndags var det 20 år sedan han tog steget in.
Här på Varbergs östra; skärtorsdagen den 20 april sekelskiftesåret 2000 drämde Hasse Johansson in två hole-in-one – på samma runda.
– Någon har sagt att det är en chans på 65 miljoner att göra det, säger han.
Det är en rutinerad 74-åring som berättar om dagen för den unika händelsen.
– Jag hade häcken full eftersom jag jobbade som intendent på banan då. Och skulle förbereda allt inför påsken. Några kompisar ringde och ville spela, jag sa att jag inte hann. Men de övertalade mig.
Så på första hålet peggade Hasse
Johansson, brorsan Björn ”Nalle” Johansson, Mats ”Moppe” Andersson och Stefan ”Hamnkocken” Andersson upp.
– Vi gick ut strax efter lunch. Det var bra väder, som i dag ungefär. 10–12 grader varmt. En sällskapsrunda helt enkelt men också med lite tävlingsinriktning.
Hasse Johansson, som bor vid 12:e hålet vid Varbergs västra, hade en tid tränat lite extra på de kortare hålen.
– Så jag hade bra självförtroende på par tre-hålen.
Och så kom de fram till hål nummer tre.
– Jag såg ju inte roten på flaggan men kände att slaget blev bra. Och jag förväntade mig att bollen skulle ligga på green, nära hålet. Och när jag inte ens såg bollen så kom tanken att den kunde ligga i.
Det gjorde den och det blev ”Tjo och tjim” bland spelkompisarna.
– Det var ju inte min första ”hio”, den gjorde jag på Östras hål sju 1980. Men när vi kom in i restaurangen efter nionde hålet sa jag till Laila (Nilsson) att sätta en flaska champagne på kylning så vi kunde ta den när rundan var över.
Den unika rundan fortsatte och så var gänget framme vid hål 14, 140 meter långt.
– Jag hade tagit en järnsjua på hål tre och tänkte att jag inte skulle ta samma utan valde en järnsexa i stället. Det blev ett bra slag men greenen där är lite lurigare och bollen kan rulla av. Det tänkte jag när vi inte såg bollen på green. Så gick ”Moppe” fram och såg den i koppen och sa: fan den ligger ju här!”
Och på utslagsplatsen på hålet
efter ringde Hasse till Laila i restaurangen och sa att hon skulle sätta en flaska till på kylning, utan att säga att det var han igen. Det skulle bli en överraskning.
Stämningen var hög, alla samlades kring Hasse efter rundan och champagnen flödade.
– Det är ju en urgammal tradition när man gör en hio. Men första gången jag gjorde en var vi bara två och kunde inte dricka. Det blir ju rätt mycket så jag och min fru firade senare på kvällen.
Hans två bollar sparades såklart och klistrades sedan fast på toppen på en stor magnumbutelj och ställdes upp bland alla andra hole-in-one-buteljer i klubbhusets restaurang.
– Men någon gång när de gjorde om runt 2010 hade dåvarande klubbchefen ingen känsla utan alla flaskor och bollar bara försvann. Tyvärr, säger Hasse.
Hur var slagen egentligen?
– Det var inga ”kanindödare” utan faktiskt hyfsade slag som jag kände kunde bli bra.
De där två slagen på skärtorsdagen den 20 april 2000 var hans sjätte och sjunde rakt i koppen.
– Jag har gjort två till sedan dess, på Varberg västra. Sista gången var nog 2013 då jag spelade med min son Ulrik. En järnfemma på 160 meter.
De två senaste åren har en krånglande rygg ställt till det.
– Det hämmar mitt spel men jag försöker spela ett par rundor i veckan i alla fall. Det roliga är att jag fortfarande spelar med samma klubbor som då. Jag har försökt med några set emellan men inte trivts med dem. Det sitter väl i huvudet.
Från sin uteplats på Varberg västra har han sett intresset för golf öka under de senaste veckorna av corona-krisen
– Det är fler ute på banan än det brukar. Golf är ju en sport man kan utöva och följa rekommendationerna. Jag är inte rädd men försöker följa alla råden.