Indien tar upp kampen om Afrika med Kina

Kinas ledare Xi Jinping och hans fru Peng Liyuan går tillsammans med Rwandas utrikesminister Louise Mushikiwabo i huvudstaden Kigali sommaren 2018, i samband med att Kina utlovat 126 miljoner dollar, drygt en miljard kronor, i investeringar i Rwanda. Ena dagen besök av Indiens premiärminister Narendra Modi, den andra av Kinas ledare Xi Jinping. I det lilla afrikanska landet Rwanda blev de asiatiska jättarnas kapplöpning om investeringar och löften om finansieringar i Afrika nyligen extra tydlig.

Det har sagts att Kina är på väg att ta över Afrika. Den asiatiska jätten har under det senaste decenniet finansierat över 3 000 infrastrukturprojekt på den råvarurika kontinenten, enligt en sammanställning från amerikanska Aiddata.

Peking har lånat ut över 100 miljarder dollar till olika länders regeringar och statliga företag och dess investeringar har i vissa fall varit större än ländernas inhemska satsningar.

Över 10 000 kinesiskägda företag har nu verksamhet i Afrika, visar uppgifter från konsultföretaget Mckinsey.

För Kina har det framför allt handlat om två saker: Att säkra energiförsörjningen för sin växande medelklass och att lägga under sig strategiska tillgångar som på lång sikt kan bidra till att Kinas makt i världen ökar.

Mötet i Rwanda i somras syftade snarare till det senare, då Rwanda är ett land i snabb utveckling. Kina har redan satsat hundratals miljoner amerikanska dollar där och kinesiska företag har byggt 70 procent av landets vägnät.

Vid mötet lovade Xi Jinping ytterligare 126 miljoner dollar, drygt en miljard kronor, i investeringar.

Rwandas president Paul Kagame bekräftade att landet ska delta i Kinas omdiskuterade, världsomspännande infrastrukturprojekt ”Ett bälte, en väg”.

Men genom sina stora investeringar och lån till regeringar i desperat behov av hjälp, men som har svårt att betala tillbaka, skapar Kina ett beroendeförhållande, menar forskare och ekonomer. De kallar metoden för Kinas ”skuldfälle-diplomati”.

I takt med att Kinas ekonomi saktar in, bland annat på grund av ökade spänningar med USA, spår dock många att landets köpfest i Afrika kommer att avta. Och då kan möjligheten öppna sig för en allt viktigare asiatisk spelare.

Indiens investeringar i Afrika ligger visserligen bara kring en tiondel av Kinas i nuläget. Men de har vuxit avsevärt i både omfång och betydelse under det gångna decenniet.

Men Indien har också gått in på en lång rad andra områden – jordbruk, säkerhet, infrastruktur.

Kina är den fjärde största investeraren i Afrika, efter USA, Storbritannien och Frankrike. 2016 låg Kinas investeringar på 40 miljarder amerikanska dollar.

Kina lånar också ut jättesummor till Afrikanska länder genom sina utvecklingsbanker. Bara de två största lånade 2016 sammanlagt ut dubbelt så mycket som Världsbanken gjorde till Afrika under samma tid.

Indiens investeringar i Afrika har fluktuerat mellan ungefär 4 miljarder dollar årligen och 12 miljarder dollar under den senaste tioårsperioden, men siffrorna är osäkra eftersom Indien inte fört någon statistik.

Utländska investeringar i Afrika minskade mellan 2015 och 2017 från 55 miljarder amerikanska dollar till 42 miljarder. En av förklaringarna tros vara svagare råvarupriser. Källa: Unctad, LSE, CCDI.

Och vid sitt möte med regeringen i Kigali i somras utlovade Narendra Modi lån på motsvarande två miljarder kronor.

Indien har en fördel i att landet sedan kolonialtiden har starka band till länderna i Östafrika. Å andra sidan har Kina varit en aktiv investerare i Afrika längre än Indien, vars ekonomiska politik gjorde det svårt att investera utomlands. Nu har lagstiftningen lättats på och Indiens ekonomiska utveckling – som jämförts med en elefant som börjar springa – ser allt ljusare ut. Landet står för hela 15 procent av världens hela tillväxt och prognoserna för de närmsta åren visar en tillväxttakt kraftigare än Kinas.

Men det finns anledning till försiktighet, varnar Victor Adetulas, forskningschef vid Nordiska Afrikainstitutet i Uppsala.

– Båda länderna, speciellt Kina, använder sig av metoder som tidigare varit ovanliga, säger han.

Som exempel nämner han att ekonomisk hjälp och fördelaktiga lån utlovas i samband med att man vill få exploatera viktiga råvarutillgångar.

Han menar att de båda länderna också har gemensamt inget av dem ifrågasätter det politiska klimatet i de länder där de investerar, vilket Västländer väntas göra.

– Det är inte ovanligt att företag går in i Afrika, tar vad de vill ha, och sedan bara för ut alla tillgångar ur kontinenten på olika sätt, säger han. Anhängare till marknadsliberala Reformpartiet jublar efter valsegern.