Heijlska villan inget exempel på god byggnadsvård
VARBERG. Stadsfiskal Samuelsson som 1904 lät uppföra trävillan på fastigheten Bomlyckan 10 eller läkarfamiljen Heijl som flyttade in 1945 och bodde kvar till en bit in på 1980-talet trampade aldrig på det golv som ligger i den nya byggnaden på tomten eller tittade ut genom de helt plana glasen i de nya fönsterbågarna. Nästan inget av den nuvarande byggnaden fanns ju då.
VARBERGS KOMMUN HAR nominerat ”Heijlska villan” till Hallands museiförenings diplom för god byggnadsvård. Kulturmiljö Halland kan inte tala för museiföreningen men sitter med i juryn som utser vinnarna och vill därför säga något om vår syn på saken.
När Kulturmiljö Halland i februari 2016 lämnade uppdraget som antikvarisk sakkunnig vid restaureringen av Heijlska villan var hela den ursprungliga grunden borttagen. Det samma gäller taket, stommen, inredningen och fasaden. Det enda som återstod var en liten del av en plankvägg och några enskilda byggnadsdetaljer vilka tagits ner och förvarades på annan plats. Varbergs kommun delade inte vår bedömning kring den fallerade varsamma renoveringen och borde således enligt Plan- och bygglagen krävt en ny certifierad sakkunnig kontrollant, det är byggnadsnämndens ansvar. Samma princip gäller om en sakkunnig kontrollant av något annat krav hade lämnat sin plats, till exempel brandskydd. Vad vi vet har ingen antikvarisk medverkan skett efter vi lämnat uppdraget, för oss okänt varför.
Autenticitet, äkthet och patina är i många fall avgörande för en byggnads kulturhistoriska värde. Det vittnar på ett handfast sätt om människors liv och byggnadens historia genom nötta handtag, inslitna trappsteg och ärgad plåt. Det ger en upplevelse från nuet och bakåt i tiden. Avlägsnas ursprungsdetaljerna och patinan går berättelsen till stora delar förlorad.
MAN KAN DRA en parallell till ett föremål man ärvt och som har ett stort affektionsvärde, till exempel morfars gamla klocka. Om man byter ut klockan till en nytillverkad som ser nästan likadan ut tappar den till stor del det värde den hade för personen som ärvde klockan. Samma princip kan sägas gälla för det som hänt med huset på Bomlyckan 10. Man får en bild av hur det sett ut tidigare och den nya byggnaden bidrar till upplevelsen av miljön, men det är trots allt en kopia som saknar den inneboende själ ursprunget hade.
Den ursprungliga Heijlska villan har faktiskt redan en gång tilldelats diplomet för god byggnadsvård. 1999 bedömdes den restaurering och ombyggnad som då genomförts vara av så hög kvalitet att det förtjänade ett pris. De arbeten som nu skett har säkert varit väldigt ambitiösa på många sätt men det har handlat om något helt annat än bevarande av ett kulturarv. Ett diplom för god byggnadsvård är därför helt uteslutet. Man kan undra om stadsfiskal Samuelsson överhuvudtaget hade känt igen sig om han gick in i den byggnad som står på platsen i dag.
Dennis Axelsson
tf kulturmiljöchef, Kulturmiljö Halland
Om artikeln ”Fabo vill sälja ut på Ginstvägen”:
Kerstin Zander: Hur tänkte man, kan det vara så att många tycker det är ok att sälja just detta område? Anna-karin Wallberg: Ingen
bra idé!
Lena Andersson: