Unga kollar upp sina ragg: ”Vill inte råka ligga med min kusin”
Alla är släkt med alla, men frågan är hur nära. På Island kan man enkelt kolla upp personer man är intresserad av – för att försäkra sig om att man inte förälskar sig i en nära släkting. – Jag skulle inte vilja råka ligga med min kusin, säger Selma Rún Scheving, 20.
På en bar i centrala Reykjavik sitter ett gäng och målar. De kan i princip beställa en öl genom att kasta en blick mot personalen. Med jämna mellanrum hälsar de bekant på andra besökare.
Sedan ett decennium tillbaka har den klassiska bargatan Laugavegur invaderats av turister, och det är inte ovanligt att de unga islänningarna får frågor om en hemsida eller app som ska motverka incest.
– Det finns en felaktig bild av att vi bara använder den när vi är ute och festar och om man vill ligga med någon. Det är ett vanligt missförstånd. För oss är det mest intressant att titta upp vårt släktträd, säger Margrét Rósa.
– Men jag kollade upp en person häromdagen bara för att vara säker på att det inte var en kusin.
Hemsidan bygger på en närmast unik databas som heter ”Íslendingabók”. Den gör det möjligt för användarna att med några snabba tryck se hur nära släkt man är med olika personer. Och den används flitigt.
De som använder Íslendingabók mest är unga islänningar mellan 21–30 år. Om det beror på att de vill kolla upp sina dejter är oklart. Men att de kollar upp varandra råder det inget tvivel om.
– Jag använde den för att titta upp min kollega. Då fick vi reda på att min och hans farfarsfar var bröder. Det hade vi ingen aning om, säger Sólveig Matthildur.
Det finns ett uttryck på Island som kan översättas till ”vems är du”. Det används för att avgöra släktskap. I genomsnitt är islänningarna släkt med varandra från och med det sjunde ledet, vilket de lär ut i skolorna i förebyggande syfte. Det beror på att Island under de senaste århundradena knappt haft någon invandring.
I grannstaden Kópavogur bor Selma Rún Scheving. Hon är 20 år och går sista året på gymnasiet. Enligt henne så blir de unga närmast skrämda till att använda databasen.
– Vi har en kurs i skolan där vi alltid pratar om att man ska vara försiktig kring vem man dejtar och att alla är släkt. Så de skrämmer oss lite, berättar hon.
Selma Rún Scheving använder ofta hemsidan. För henne är det fritt fram att dejta från och med sjätte ledet. Vilket led som är okej är olika för var och en. Men fjärde ledet och under är det ingen som nämner.
– Jag tycker det är bra att vi kan kolla upp för jag skulle inte vilja råka ligga med min kusin. Det hade varit så pinsamt. Sen går man på släktträffar och så träffas man helt
plötsligt. Jag vet inte vad jag hade gjort med mig själv i så fall, säger Selma Rún Scheving.
Intresset för släktforskning har genom historien varit stort på Island och är därmed väldokumenterat. 1703 gjordes den första folkräkningen i landet men det finns som når hela vägen bak till första bosättningen.
I en källarvåning i Reykjavik finns en stor samling av dessa böcker. De tillhör inte något bibliotek utan IT-entreprenören Friðrik Skúlason. Hans stora hobby är släktforskning och i slutet av 80-talet började han jobba på databasen som nu är Íslendingabók.
– Jag räknade ut att om jag jobbade med det under min fritid skulle alla vara med när jag fyller 80, säger Friðrik Skúlason.
Några år senare fick han ett samtal av ett företag inom genetik. Det heter Decode och tillsammans skapade de databasen. Decode driver Íslendingabók i dag och har exklusiv rätt att använda databasen för medicinska ändamål. De kan samla in tester från personer med exempelvis en genetisk avvikelse. Sedan kan de genom databasen se hur de är besläktade. Men vid ett sådant tillfälle anonymiseras personerna för forskarna – för att efterfölja den isländska lagen.
– Det som händer är att de ser en databas med individ nummer 123 506 som föddes mellan 1970 och 1975. Han är sonen till individ nummer 68 329, säger Friðrik Skúlason.
Informationen som databasen lutar sig mot är offentlig. Enligt Friðrik Skúlason ligger det i den isländska kulturen att intressera sig för släktskap då alla är släkt i något led. Därför har det inte heller riktats någon större kritik mot databasen genom åren.
– När man börjar med utgångspunkten att informationen är offentlig så blir det aldrig ett problem. Vi vet att vi är en stor familj.
Förutom Island så finns det en liknande databas på Färöarna – men få andra länder har ens möjligheten att göra en sådan kartläggning. Dessutom skulle en sådan databas i Sverige kunna användas på fel sätt, menar Friðrik Skúlason.
– Ni har ett politiskt problem för det finns partier som troligtvis skulle utnyttja databasen för att skapa en bild av svensk identitet – och vad det innebär att vara en riktig svensk.
För islänningarna är det största problemet att de inte kan hålla vissa saker hemliga. När Íslendingabók lanserades på internet 2003 uppdagades halvsyskon som aldrig nämnts, och en kollega till Friðrik Skúlason upptäckte att hennes morfar i själva verket inte var hennes biologiska morfar.
Och hemligheter fortsätter att komma fram. När Selma Rún Scheving i Kópavogur gjorde en sökning för några dagar sedan upptäckte hon att hennes farfar är gift med två kvinnor.
– Jag fick då reda på att han är gift med en kvinna från Filippinerna som han inte kan hitta eller få tag på. Därför är de fortfarande gifta, säger hon.
Det är tydligt att islänningarna är stolta över databasen och att den har flera användningsområden. Selma Rún Scheving tar ryktet om en anti-incestapp med ro. Men för Margrét Rósa och de andra på den isländska baren så är ryktet frustrerande.
– Det är inte en dejtingapp, och det kan vara rätt frustrerande när folk tror det, säger Margrét Rósa och fortsätter:
– Jag tittade upp en av de största feministiska ikonerna på Island och såg att vi var släkt. Så det finns många sätt att använda den på.