”Vi som samhälle måste skambelägga gängkulturen”
Mordet på en 39årig pappa i Skärholmen har väckt reaktioner och känslor över hela landet och debatten om gängkriminalitet har återigen blossat upp. Organisationen Team storebror vet vad de tycker behöver göras: – Vi som samhälle måste skambelägga gängkulturen tillsammans, säger Dimitris Constantinou.
Havet av ljus och blommor är fortfarande kvar i gångtunneln i Skärholmen i södra Stockholm. Det har gått ungefär två veckor sedan den 39-årige pappan sköts ihjäl på platsen framför sin son. Team storebror hoppas att både den här och andra dödsskjutningar inte glöms bort i takt med att ljusen slocknar och blommorna vissnar.
– Vi har starka röster i vårt samhälle. Men om gängkulturen är det tyst. Du ser aldrig några demonstrationer på stan mot gängvåldet, säger Dimitris Constantinou, grundare av Team storebror som bland annat nattvandrar i Skärholmen.
Organisationens medlemmar har bestämda idéer kring vad som behöver göras för att få barn och unga att välja rätt väg i livet.
– Vi som samhälle måste skambelägga gängkulturen, säger Dimitris Constantinou och kollegan Dshwar Ahmad fyller i:
– Vi är i det här tillsammans. Oavsett politiskt parti, religion eller om du är vänster- eller högerhänt. Kan vi vara överens om att det som sker är knas?
– I ett krig finns det viss lagstiftning som sätts in. Det är extremt effektivt och alla i samhället är med på det. Men tryck på den knappen nu då. Det sprängs här! fortsätter han.
Team storebror grundades av Dimitris Constantinou och hans barndomsvän Jimmie Ström, båda uppvuxna i Skärholmen. De vill vara den förebild – eller storebror – som de själva saknade som barn när de drogs in i gängkriminalitet. I dag arbetar båda inom skolans värld som socialpedagoger, vilket också Dshwar Ahmad gör. De brinner för att få bort ungdomarna från gatorna och menar att hela samhället har ett ansvar att hjälpa till.
– Ser du en grupp killar stå och stöka utanför din port, gå dit och prata med dem. Visa att du ser dem och att du bryr dig, fråga vad de gör och hur de mår. Det är en del av civilkuraget. Det är inte bara att vi ska tänka på de kriminella, för då är det redan för sent, säger Dimitris Constantinou.
– Jag visste inget om världen när jag var en ung grabb och det gör inte de här barnen heller. De vet inte att det är okej att vara hemma, läsa böcker, göra läxor och käka en macka, fortsätter han.
– De har inte lärt sig att kommunicera, att munnen är vassare än allt annat. Det är viktigt att lära sig att ha en konflikt utan att skapa en fysisk konflikt, fyller Dshwar Ahmad i.
Team storebror riktar in sig på yngre som ”glorifierar gängkulturen” snarare än direkt på gängmedlemmar. Till stor del på grund av säkerhetsskäl, men också för att de som redan är insyltade är svåra att nå. De vill fånga upp ungdomarna ”innan de har blod på sina händer”.
De samarbetar med andra organisationer. Bland andra Folk i Skärholmen som vill stärka det lokala kulturlivet i Skärholmen och som bistår ”storebröderna” med lokal.
– Det är machokulturen som norm som behöver förändras. Vi behöver män som kliver fram och visar att man kan vara man på olika sätt, säger Izabella Borzecka, verksamhetschef på Folk i Skärholmen.
– Alla har kanske inte strukturer hemma, men då måste samhället fånga upp dem, fortsätter hon.
Mordet på pappan i gångtunneln har återigen satt fart på debatten om gängvåldet och politiker från alla håll har fördömt händelsen, vilket väcker hopp om en vändning.
Elias, svåger till den mördade mannen, säger att han trodde att mordet på tolvåriga Adriana i Botkyrka för snart fyra år sedan skulle bli vändningen, men att det inte verkar ha blivit så.
– Min fru och Adrianas mamma var väldigt aktiva då och fick medhåll från alla politiker. Alla sa att det var nog. Det har alltid funnits kriminalitet, men nu är de på oss.
Men trots att Skärholmen drabbats hårt av gängen den senaste tiden så vill varken Team storebror eller Izabella Borzecka på Folk i Skärholmen se området som en ”nogo-zone”.
– Det är provocerande att media kommer hit och målar upp bilden av en krigszon. Det finns fantastiska ungdomar här. Det är en minoritet som bär vapen, säger Izabella Borzecka.
– Vi pratar om några grabbar, så problemet borde inte vara så stort egentligen, säger Dimitris Constantinou.