Skapar porslinskonst med inspiration från Kina
Med porslin från Kina håller Konstnären Torsten Jurell på att skapa ”Ett torg för fri fantasi” i Pedagogen park i Mölndal. Den 12 juni är det invigning.
Trehundra år efter att Ostindiska kompaniet skeppade porslin från Jingdezhen i Kina till Västsverige har en last porslin därifrån återigen lossats i Göteborg. I lådorna fanns delar av ett konstverk som nu håller på att fogas samman i Pedagogen park i Mölndal. Det ska bli ett ”torg för fri fantasi”.
Mellan kontorshusen i det som en gång var lärarhögskola står ett tält. Därinne håller konstnären Torsten Jurell, i rosa glasögon och randig tröja, på att lägga pussel med bitar av glaserat porslin, till sin hjälp har han kakelsättaren Daniel Brandt.
– Jag pekar och han lägger, säger Torsten Jurell med ett leende.
Han har skurit
ut varje bit för hand efter att leran kavlats ut på en fabrik i Kina.
På marken växer en rund mosaik fram, sex meter i diameter. En arbetsskiss vid sidan av visar hur den kommer att se ut, ungefär i alla fall, det finns alltid utrymme för improvisationer, reservmaterial finns alltid med.
Porslinsbitarna är tillverkade i Jingdezhen, en stad känd för sitt porslin. Där har Torsten Jurell en ateljé och en del av sitt liv. Den senaste tiden har han tillbringat runt fyra månader om året där.
Han åkte till Jingdezhen 2011 för att lära sig mer om porslin inför en utställning på Röhsska där hans konst visades tillsammans med Röhsskas samlingar, mycket av museets porslin kommer just från denna kinesiska stad. Jurell visste vad han ville göra, men inte hur.
– Jag kunde ingenting om lera, men det fanns en öppenhet där och mycket att lära och jag har fortsatt att lära mig och lärt känna mästare. Jag ser porslinet som en blandning av måleri och skulptur.
Fem stora glaserade porslinsmedaljonger står lutade mot en vägg utanför tältet, fem ansikten i olika färgen. De väntar på att fästas på väggen ovanför och ska omringas av neonbågar och växtlighet.
Den blå medaljongen
har målats med samma koboltblå färgpigment och samma teknik som finns på det blåvita Mingporslinet.
– Jag vill skapa associationer till historien. Jag arbetar i traditionen på mitt sätt.
Torsten Jurell lyfter upp en av pjäserna för fotografering. Den ser tung ut, väger 30 kilo och särskilt skör är den inte, försäkrar han.
– Den här kan man inte slå sönder med slägga. Porslin är starkt, man gör ju tänder av det.
Utmaningen med att göra stora skulpturer är att de kan spricka i bränningen, därför har han valt en lera som han såg användes för att tillverka bord. Själva bränningen gör han inte själv, den får han hjälp med.
Vad som sker
med glasyren i bränningen är han aldrig säker på, och att se vad som händer ingår i hans sätt att arbeta.
– Det är som med musik, bandet slutar inte spela för att trummisen tappar trumpinnen, det gäller att vara öppen för improvisation. En spricka kan bli en del av ett uttryck.
Sprickor i glasyren lagas med en gammal kinesisk metod, skarvarna fogas med guld.
Torsten Jurell har varit verksam som konstnär i decennier, han är född och uppvuxen i Mölnlycke och gick på Valands konsthögskola i början av 1970-talet. Han ser sig som multimedia-konstnär men intresset för porslin har egentligen funnit sedan barndomen.
– Min pappa var polis men hade som hobby att reparera kinesiskt porslin och jag fick ofta följa med mina föräldrar till Röhsska.