Simon hittade sitt drömjobb på Irland – och lever svenskt
Han pratar svenska på jobbet, har mestadels svenska arbetskamrater och det är ett svenskt företag han hjälper med datorsupport. Men Simon Jansson, 23 år från Alingsås, bor och arbetar på Irland. Ett allt vanligare alternativ för datorintresserade ungdomar
När han väl hade bestämt sig gick det fort. Simon Jansson tillbringade den gångna hösten med att arbeta hemma i Alingsås efter att ha läst in ett tekniskt basår med siktet inställt på att söka till Chalmers. Men under tiden ville han prova något nytt.
– Jag såg en annons på nätet där de sökte svenskar till jobb som datorsupport på Irland. Jag skickade ett meddelande och fick svar inom en kvart. Två dagar senare intervjuades jag på telefon, både på svenska och engelska. Dagen efter det hörde de av sig och sade att jag hade fått jobbet. En vecka efter den första kontakten landade jag i Dublin, berättar Simon.
Vi sitter på
Stag’s Head, en av de klassiska pubarna i Dublins nöjeskvarter Temple Bar. Simon Jansson har just beställt in en Guinness, det mörka ölet som är så typiskt för denna gröna ö.
– Den är mycket mer lättdrucken här, konstaterar han leende.
Simon Jansson hade inte mycket kunskap om Irland när han kom till Dublin på kvällen den 8 december. Hans första möte med irländarna var när han tog en taxi till det Bed & Breakfast han skulle bo på till en början.
– Taxichauffören var världens goaste, han fick mig att känna mig väldigt välkommen direkt, vilket är ganska typiskt för irländarna. När jag sedan kom till mitt B&B förstod jag först inte ett ord av vad värdinnan sa, trots att hon pratade engelska och jag har bott i Iowa ett år. Men bland det första hon gjorde var att hon knackade på dörren bredvid min och sade: ni ska jobba ihop – prata med varandra! Och hon lyckades, nu är vi världens kompisar och delar bostad sedan tre månader, berättar Simon.
Han och vännen
Dylan, som kommer från Nederländerna, bor i Maynooth i grevskapet Kildare, cirka en timme västerut med buss från Dublin. De arbetar i den lilla orten Leixlip, en halvtimma närmare huvudstaden.
I just Leixlip har flera stora företag Europakontor och supportavdelningar, bland annat Intel och Hewlett Packard, HP. Simon Jansson är anställd av bemanningsföretaget CPL som hyr ut honom till företaget DXC som ägs av Hewlett Packard. DXC hyr i sin tur ut personalen till det svenska elbolaget Eon, och det är dess personals frågor som Simon och hans svenska arbetskamrater arbetar med att besvara om dagarna.
– Vi som arbetar med teknisk support åt DXC sitter på lite olika ställen i Leixlip men vi är sammanlagt några hundra, varav ungefär hundra svenskar. Ja, man kan väl säga att vi är ett gäng vuxna datornördar, medger han med ett snett leende.
Själv är han dock inte en kille som bara suttit hemma och spelat dator under sin uppväxt.
– Jag har spelat en del men mest för att hålla kontakten med vänner. Och bara för att man spelat dator i sitt liv betyder inte det att man inte har andra intressen. Just datorerfarenheten hjälper ändå inte så mycket i mitt nuvarande jobb, då är det viktigare att jag kan skriva fort på tangentbordet, ha ha.
I Simons arbetsgrupp
jobbar tio svenskar med att svara på tekniska frågor från Eon, samt en irländsk tjej som teamleader. Någon större kontroll av hans datorkunskaper gjordes inte under anställningsintervjuerna.
– De kollade att jag kunde vissa grundläggande saker, som vad skärm heter på engelska. Men det mesta menade de att man lär sig under tiden. Då var det viktigare att man hade people skills – kunde kommunicera med andra och hade lätt att ta folk, berättar han.
Vad är den stora skillnaden jämfört med att arbeta i Sverige?
– Det är inte så hierarkiskt på jobbet men, Irland i sig är mer hierarkiskt. Men framför allt är irländarna så vänliga! De är extremt varma, jag har aldrig stött på en enda otrevlig eller elak irländare.
Det syns tydligt att Simon trivs i landet. Han pratar engagerat om arbetslivet, om det politiska systemet och skillnader och likheter gentemot britter. Han känns lugn och harmonisk när han berättar om hur glad han är för att han vågade ta steget och flytta hit, trots att han är på det klara med att han är en person som behöver mycket lugn och ro.
– Det är en bra vuxenskola! Jag tycker att jag har vuxit upp väldigt mycket, lärt mig att ta ansvar och hur det är att klara av saker själv. Det har inte alltid varit lätt, speciellt inte att prata så mycket i telefon om man är ganska så introvert som jag är. Men jag har haft en otrolig tur som direkt hittade fantastiska kollegor och en fantastisk rumskompis, det är en vän för livet.
Fish and chipsen
är uppäten och Guinnessen urdrucken. Det är mitt i veckan men Stag’s Head är ändå full av gäster och stämningen som vanligt hög.
I början av 90-talet var Temple Bar-området ruffigt och nedslitet. Sedan kom den så kallade keltiska tigern då irländarna fick det betydligt bättre och området blev upprustat och inne. Här ryms mycket Irland på liten yta, levande musik från de olika pubarna hörs ut på gatan, och precis som Simon säger är alla vänliga. Vi går ner till floden Liffey som rinner genom stadens centrum och över den kända Ha’penny bridge med sin vita bågform. Längre bort syns paradgatan O’Connell Street där postkontoret fortfarande har skotthålen kvar efter påskupproret 1916 och åt andra hållet tronar Trinity College.
Nyligen fick Simon
chansen att se lite mer än Dublin, han åkte då runt till de västra och södra delarna av landet tillsammans med sina föräldrar som kom på besök. Men innan dess lämnade han in sin ansökan till Chalmers som han fortfarande planerar att läsa på till hösten.
Han ångrar inte att han åkte iväg och uppmanar gärna andra att våga prova.
– Om man känner att man vill göra något som är spännande och roligt, då är Irland ett snällt ställe att vara på. Och trots att alla pratar engelska är det ändå en helt annan kultur.
”
Man kan väl säga att vi är ett gäng vuxna datornördar