Inte nöjd med brist på konkurrens
Han är veteranen i laget och tre år äldre än sin nya tränare. För Tobias Hysén är det dock en speciell känsla under försäsongen.
– Det är ingen idealisk situation, säger han om bristen på konkurrens.
Han går in på sin nionde försäsong med IFK Göteborg. En försäsong som skiljer sig rejält mot tidigare säsonger.
Nu är det Poya Asbaghi som leder laget och för första gången i Tobias Hyséns karriär spelar han nu i ett lag med en trebackslinje.
– Det som sitter i ryggmärgen är ju byggt efter klassiska 4–4–2. Nu har du inte samma alternativ på samma ställen som tidigare. Nu får du titta på lite andra ställen i stället och därför kanske det är lite svårt att få det att sitta ihop just nu. Men det kommer att bli bättre, säger han.
Känslan efter första matchen?
– Bra ändå får jag säga. Det är ju det här som är bra med matcherna att du hela tiden får svar på vad det är du behöver jobba med. På träning kan du se vad som blir bättre och få en känsla var du är i processen men du kan aldrig mäta det förrän du spelar match. Därför är det bra med mycket matcher nu så vi hinner fixa till de stora eller små grejerna tills cupen drar igång.
Hur kändes ”nya” Blåvitt?
– Det var ungefär som vi hade trott. Vi kommer ju att ha ett försvarsspel som bygger på aggressivitet och det är bara att konstatera att vi klarade av det så länge vi orkade men det är jävligt energikrävande. – OM VI ska orka pressa som vi gör så krävs det att vi har bollen lite mer. Ju mer vi tappar boll desto mindre kommer vi orka pressa. Sen är det klart att det finns saker i själva spelet som måste bli bättre. Det hade ju varit naivt att tro att vi skulle vara längre fram.
Stora skillnader mot innan?
– Egentligen var det ju det här vi ville innan också, att ha mycket boll och att pressa högt. Det vill nog alla lag göra. De stora skillnaderna är väl mer hur vi tränar och var fokus ligger i speluppbyggnaden. Spelvägarna och rörelsemönster är annorlunda. Det kommer att vara andra spelpunkter än tidigare för alla.
Vilka blir skillnaderna för dig?
– Det blir lite olika hur jag ska pressa beroende på om vi möter ett lag med trebackslinje eller fyrbackslinje. Men annars är det ingen jättestor skillnad för mig som anfallare. Det är lite att jag får titta på andra ställen på var yttrarna är och så men innermittfältarna kommer ju vara på samma ställen. I DAGSLÄGET ÄR det endast Tobias Hysén och Elias Omarsson som är anfallare i truppen. Något som gör att konkurrensen inte direkt är mördande.
– Det är ingen idealisk situation. Blir en skadad så står vi ganska tunt. Det är väl ingen hemlighet att klubben letar anfallare så det är första prio att få in, säger Hysén.
Hur har första tiden med Poya varit?
– Det blir andra tankar och arbetssätt och alla är på tårna och tänker att det här ska bli skoj och så är det fortfarande. Sen är det mycket kvar att lära innan vi är där han vill att vi ska vara. För mig personligen är det kul också att spela mot en trebackslinje på träningarna. Det är utvecklande och jag känner att det är positiva vibbar kring laget och truppen.
– Sen kommer ju resultaten alltid att styra det här. På försäsongen är det ingen större betydelse men när cupen börjar så måste vi ha resultat. Sen är det aldrig okej att förlora oavsett. SEBASTIAN ERIKSSON HAR blivit mittback med Poya vid rodret. Men något positionsbyte för Hysén verkar det inte bli tal om.
– Jag har svårt att se att jag skulle bli mittback, säger han.
Du var ju vänsterback för någon säsong sedan mot Örebro?
– Ja, och hur fan tyckte du att det gick? Så det är nog bättre för mig att hålla mig borta därifrån.