Don efter person

– VAD SKA man säga, sa Beata och skakade på huvudet.

– Svinhugg går igen, sa Coco från soffan.

– Ont ska med ont fördrivas? – Ja, det är ju bra att svinpälsarna exponeras, sa Coco, men det finns ju en och annan vettig därute också.

– Man ska inte dra folk över en kam, sa Asta. Man kan få löss.

– Jag tror att det är ett slags funktionshinder, sa Beata. De kan inte sätta sig in i hur andra upplever deras inviter.

– DE TROR säkert att det är smickrande, sa Coco. Ända tills man nyper tillbaka.

– Det är ju så pinsamt, sa Beata. Du måste sluta med det där.

– Jag avskyr karlar som tränger sig i kön, sa Coco.

– Oavsett, sa Beata. Det är bra att det blir en debatt.

– Och sorgligt, sa Asta, att det är så vanligt.

– Vilket får mig att tänka på en välrenommerad byrå här i stan som hade många framgångsrika män i täten, sa Coco.

– Och en hel drös med kvinnor som gjorde jobbet?

– Inget man gjorde en stor sak av. Men på den årliga kräftskivan introducerades en ny vodka med citronsmak och en av ägarna förklarade att det fanns ingen vodka som gick upp mot denna nya fantastiska produkt.

– Kan bara gå på ett sätt, sa Beata.

– Mot avgrunden på vingliga

ben, sa Asta.

– DEN TJUSIGA

vodkan tog slut förstås, sa Coco, och chefen råmade efter påfyllning så den rådiga projektkoordinatorn sprättade raskt upp några våtservetter och doppade i vanlig Explorer.

– Ingen märkte någon skillnad?

– Inte en kotte, sa Coco. Minst av allt byråchefen.

– Kanske var bra mot baksmälla också?

– Kan inte ha gjort någon skada i alla fall.

– Don efter person, sa Asta.