”Försvarsfrågan förtjänar att tas på större allvar än att tillåtas bli arena för meningslös populistisk plakatoch överbudspolitik.”
Det svenska försvaret. Alla partier är överens om att det kraftigt nedmonterade försvaret behöver förstärkas. Lösningen är dock inte en överbudstävling.
Robert Björkenwall och Jaan Ungerson
Det är inte storleken på försvarsanslagen som är avgörande utan förmågan att ta hand om resurserna på rätt sätt som avgör om vi får ett försvar av god kvalitet. Därför måste partierna först enas om att i samarbete med försvaret definiera försvarets uppgifter och vilka hot det ska kunna möta. Sedan kan uppbyggnaden börja och den måste ske stegvis, skriver Robert Björkenwall och Jaan Ungerson.
Försvarsfrågan förtjänar att tas på större allvar än att tillåtas bli arena för meningslös populistisk plakat- och överbudspolitik. Att försvaret efter årtionden av nedmontering behöver nya resurser för att byggas upp igen är tveklöst. Och så långt råder det i stort sett politisk enighet i Sverige. Den skillnad som finns är snarast att regeringen till skillnad från den borgerliga alliansen har insikten att det inte är höjden på anslagen utan organisationens förmåga att ta hand om resurserna och sedan fullövade använda dem rätt. Det avgör kvalitén på vårt försvar.
Meningslös tävling
Med tanke på den hotbild som vuxit upp i vår omvärld borde det i stället för försök att skörda några politiska poäng genom tävling om höjden på försvarsanslagen vara mer konstruktivt att enas kring idén att i samverkan med försvaret ta fram en realistisk och väl genomarbetad plan för hur en stegvis och till varje del ekonomiskt effektiv uppbyggnad av ett modernt försvar ska förverkligas. Grunden för det arbetet kan aldrig vara annat än en tydlig nationell politisk enighet om vilka uppgifter det nya försvaret ska klara och vilka hot det ska vara berett att möta.
Ett av grundproblemen för dagens försvar är bristen på personal. Systemet med frivilliga i en yrkesarmé har inte klarat av att förse ens det kraftigt nedbantade försvaret med soldater. Med återinförd värnplikt kan delar av den bristen börja täckas. Men det skapar samtidigt nya problem. Fler värnpliktiga ställer krav på fler befäl och utbildare. Redan i dag saknas det officerare. Med värnplikten måste utbildningen av officerare utökas. Till det kommer nya behov av utbildningsställen, lokaler och mer tillgång till nya militära övningsområden. Det ökade om än till en början sannolikt begränsade antalet inkallade ställer också nya krav på mer materiel, vapen, ammunition, uniformer och transportmedel som allt behöver anskaffas i rätt ordning för att få helheten att fungera.
Rätt turordning viktig
Den omställning försvaret står inför kräver, för att inte bli ett slöseri med resurser, en planering där utbyggnaden måste ske i genomtänkta steg och i en takt där den nya organisationen får möjlighet att växa och utvecklas till det försvar Sverige behöver. I det arbetet hör satsningar på överbud och extra miljarder inte hemma. Att till exempel få medel för att kunna satsa stort på nya vapensystem innan det finns personal som kan hantera dem eller att kalla in fler till värnplikten än det finns vapen, övningsmateriel och instruktörer till ökar inte vare sig försvarsförmågan eller tilltron till försvaret. Snarare tvärtom.
Lika viktigt som det är att göra satsningarna på försvaret i rätt ordning är det att ha gjort tydligt vad det försvaret ska kunna klara. Att vi i takt med utbildningen och tillgången på soldater och befäl behöver göra framtida satsningar på vårt kustförsvar, artilleriet, flyget och marinens u-båtar för att förhindra en fiende från att kunna skapa ett brohuvud i Sverige är tveklöst.
Civilförsvaret allt viktigare
Och med vårt allt mer datoriserade samhälle och de hot som kan riktas mot infrastruktur som data- och kommunikationssystem blir också satsningar på civilförsvaret allt viktigare. Förmågan att kunna möta och att avslöja ett lågintensivt cyber- och propagandakrig ställer stora krav på försvarets IT-utbildningar. Ett för civilförsvaret första steg i uppbyggnaden av det framtida totalförsvaret borde bli en nationell inventering av våra ofta nedgångna skyddsrum. I riskbedömningen av framtida konflikter får inte faran för bruk av kärnvapen eller kemiska och biologiska stridsmedel underskattas.
I likhet med behovet av en stegvis och väl genomarbetad plan för upprustningen av det militära försvaret behöver den civila delen av totalförsvaret en plan för stegvis upprustning och utveckling. Att det kommer att kräva nya resurser är tveklöst, men i likhet med resten av försvaret måste det komma i en takt där man klarar av att ta emot anslagen och bruka dem till att bygga upp ett modernt och effektivt folkskydd.
Ett av grundproblemen för dagens försvar är bristen på personal