Sagan om Disney börjar med en mus

Javisst är det så. Det hela började med en mus. Men ändå var det en anka som var huvudpersonen i serietidningen som dök upp i Sverige år 1948. Walt Disneys Kalle Anka & C:o var tidningens namn och ”kompaniet” bestod av Zeke varg, hans son Lilla stygga vargen, hunden Långben hunden Pluto och musen Musse Pigg. Med åren flyttade även grisar, hästar, kossor och gäss in i tidningen, men för mig blev och är fortfarande den vresigt koleriske och långsinte Kalle Anka favoriten i gänget. Mina Kalleankatidningar var guld. Men som sagt, i begynnelsen var en mus. Men nu är vi i Kansas City, det är tidigt tjugotal. I ett, nu minnesförklarat, garage har Walter Elias Disney och hans kamrat, med det ovanliga namnet Ub Iwerks, börjat producera tecknade filmer. The Laugh-O-Grams Studio heter stället. Ub är en mästare i att teckna, eller animera, som det kallas när man får tecknade figurer att röra sig.

Företaget går så där. En pizzeria i närheten sponsrar verksamheten, en liten mus huserar under ritbordet. När konkursen är ett faktum bestämmer sig Walt för att söka lyckan i Kalifornien. I den medhavda väskan finns en filmkamera, några skjortor och 16 dollar.

Det blir en trög start, men Walt är en entrepenör och idéernas man. Ub och brodern Roy stöter till och de bildar en studio. Filmkonsten är i sin linda, har ännu nyhetens behag. Hur man får tecknade figurer att röra på sig är för många ett mysterium. Hjulen börjar snurra, Walt Disney är på rätt plats vid rätt tid. Studion på Hyperion Avenue expanderar, alltfler tecknare söker sig till The Disney Brothers Studio.

Disney skapar nu figuren Oswald the Lucky Rabbit. En Mr Mintz, distributör av Disneys filmer, försöker lägga beslag på figuren. Walt reser till New York för att förhandla. Men Mr Mintz är en lurifax, Walt blir överkörd och lämnar staden i vredesmod. På tåget till Hollywood bestämmer han sig för att skapa en ny figur. En mus, inspirerad av musen under ritbordet i garaget. Han kallar den Mortimer Mouse.

”Mortimer?” säger Lillian, Walts fru, ”jag tycker Mickey låter bättre.”

Så var Mickey Mouse född. År 1928 har filmen Steamboat Willie, där musen spelar huvudrollen, premiär på Colony Theatre i New York. På kort tid blir Mickey Mouse kändis, en celebritet i klass med Greta Garbo och Humphrey Bogart. The Golden Age of Animation tar sin början.

”It all started with a Mouse”, konstaterade Walt. Det är en amerikansk kanon, en företagssaga, som vi har bevittnat.

Min dröm som liten var att bli serietecknare, att få rita Kalle Anka. Jag skrev brev till ”Mr Walt Disney Amerika” för att få veta hur han bar sig åt. Vilka pennor skall jag använda, vilket tusch, vilket papper? Jag fick aldrig något svar på mina undringar. Men jag blev en fena på att rita Kalle Anka. Lovorden haglade över mig i småskolan. Jag ritade Kalle på beställning, fick illustrera mina kamraters Mor dagsbrev och påskbrev. Mina ambitioner som tecknare växte och nu ville jag bli tecknare hos Walt Disney. Teckna film i Amerika. Jag skrev åter brev till Walt Disney, denna gång på knagglig engelska. Och nu fick jag svar från vänliga tecknare, animatörer. De gav rådet att studera, och teckna flitigt. Lära mig perspektiv och anatomi. Öva och öva. Så jag tecknade och tecknade.

Men en dag inträdde förnekelsens tid. Jag skämdes över min vän Kalle och hans kompisar. De var barnsliga. Jag tog med min lillebror till söndagsmatinéer, som alibi för att få se Kalle Anka-filmer. Att som konststuderande på sextiotalet ha Disney som idol var ingen hit, inte att ha Anders Zorn eller Rit-Ola som förebilder heller. Men jag behöll dyrgripen jag fått av min faster, som bodde i Amerika: boken The Art of Animation, och intresset för tecknad film höll i sig. Sture Hegerfors skrev Swish! Pow! Sock!, boken som tog serier på allvar. Vi lärde oss att Carl Barks ritade Kalle Anka och på bio kunde vi se Djungelboken och Robin Hood utan att ta med små bröder.

Så småningom kom jag att besöka Disneys enorma arkiv i Burbank, Kalifornien. Jag hade min tidigare brevväxling som dörröppnare. Nu fick jag fritt ströva omkring bland lagerhyllorna, dra ut dom stora mapparna med originalmaterial: skisser, bakgrunder, modellark. Guidades runt i ateljéerna och lärde känna ett par av dom så kallade Nine Old Men, dom mest namnkunniga av tecknarna hos Disney. En cirkel slöts.

En mus? Ok. För mig började det hela med en anka. Kalle Anka.