Ad Reinhardts teckningar ges utrymme i Malmö

Malmö konsthall låter väggarna explodera av serieteckningar och satir när Ad Reinhardts verk presenteras. Sara Arvidsson har sett en utställning som kräver tid och engagemang.

Det är först och främst de svarta målningarna från 1950-och 60-talen som Ad Reinhardt är känd för. Mörka hålrum som verkar stumma men börjar skälva i flera nyanser om man ger dem tid. Det är också verk som kom att inspirera en hel minimalistkår.

Vid sidan om sitt måleri ägnade Reinhardt mycket tid åt sitt skrivande och sin undervisning. Den dåvarande eleven och så småningom välkände konstnären Richard Serra fick under sina studier vid Yale råd om att hålla sig borta från Reinhardt som ansågs vara en riktig problemmakare.

Serra tog dock mod till sig och bevittnade en av hans föreläsningar i konsthistoria – en erfarenhet som kom att påverka honom djupt. Av Serra och andra elever beskrivs Reinhardt som en karismatisk lärare med åsikter hårda som flinta: enligt honom var få konstnärer kompetenta nog att hålla i en pensel och mycket konst kunde lika väl upphöra att existera.

REINHARDT HADE MÅNGA järn i elden. Till dessa hörde även hans illustrativa arbeten för dagstidningar och magasin. Den aktuella utställningen Art vs. History på Malmö konsthall inkluderar många av dessa och är den första större presentationen i Europa av konstnärens hitintills ganska ouppmärksammade teckningsproduktion.

De minimalistiska verken har uteslutits, istället exploderar väggarna av serieteckningar och utflippad satir. Plottrigheten förvånar då den kontrasterar tvärt mot hans för övrigt så andaktsfulla måleri.

Collagen och tuschteckningarna är pyttesmå men likväl distinkta och skickligt utförda. Med säker hand fångades både vardagens dråpligheter och andra världskrigets svidande realitet. De antifascistiska och antirasistiska anslagen är tydliga och ofta blandas de upp med slapstick. Till historien hör Reinhardts vänsterorienterade sympatier som under de oroliga 1930- och 40-talen tog sig uttryck i en rad politiska arbeten för den marxistiska publikationen New Masses.

MEST UTRYMME I utställningen får How to look- serien som publicerades 1946-56 i dagstidningen PM. Ett trettiotal scannade och uppförstorade illustrationer har tapetserats på väggarna, i vilka diagram och figurer staplas i kartlika landskap .

Här blir Reinhardts didaktiska och humoristiska sida särskilt märkbar och det finns inget stopp på undervisningsivern. Muralmålningar, rymd, ikonografi, kubistisk konst – alla kategorier ska betraktas på Reinhardts distingerade vis.

Mest vrickat blir det i avsnittet How to look at things through a wine glass där ett glas dekonstrueras genom konstens ismer, som om den berusade blicken vore nyckeln till perceptionens mystik. En återkommande illustration är den där en gubbe syns peka på en abstrakt tavla och gapa: ”Ha ha, what does this represent?” Målningen blir förbannad och sträcker ut en hotfull hand och svarar: ”What do you represent?” Enligt Reinhardt var betraktaren medskapare av verket och sålunda var abstraktionen den ypperligaste formen av konst.