Christina Lindström

Ålder: 42 år. Uppväxt i: Umeå. Bor: I Uddevalla. Familj: Man och två söner på 8 och 14 år. Yrke: Lärare och författare. På fritiden: Löpning och läsning. Läser just nu: Kristina Sandbergs Att föda ett barn och Det här är hjärtat av Bodil Malmsten.

En idol: Håkan Hellström. ”Jag tycker om hur han kombinerar text och musik. Han skriver så ärligt. Han ger allt samtidigt som han fortfarande är det där osäkra barnet”

Aktuell med: Debutromanen Hälsningar från havets botten och i sommar kommer Leo och klumpen i magen, första boken i en serie med lättlästa barnböcker. Christina Lindström är även en av fem bloggare på Debutantbloggen. vidare med tyngre och viktigare texter.

När hon skrev Hälsningar från havets botten var hon lärare för estetelever på Akademi Sinclair, en del av Uddevalla gymnasieskola.

– Mycket av boken kommer därifrån. Nu låter det som jag inte har någon fantasi. Men eleverna ger mig väldigt mycket inspiration.

Hennes hjälte heter Fille, han går första året på musikprogrammet.

– Han är en vanlig kille. Livsglad. Men han funderar mycket på var hans mamma är. LÄSARNA FÅR FÖLJA Filles färd mot vuxenvärlden. Skolan, familjesituationen och vänskapsrelationerna finns med. Men störst utrymme får kärleken. Den som drabbar Fille hårt när en gammal kärlek återvänder till staden.

Christina ville verkligen komma nära ungdomarnas språk. Hon jobbade hårt för att få manuset trovärdigt. Och hon fick hjälp. På Facebook, i en grupp med några av hennes elever.

– Det var ett gäng helt underbara teknikelever. De gjorde det medvetet och högst frivilligt – utan koppling till någon kurs eller

– Honom har jag använt i min barnboksserie om Leo.

Första boken om Leo kommer till sommaren, och följs upp av ytterligare två. Och framöver väntar även tre böcker till i en serie för lite yngre barn.

– Då handlar det om ett syskonpar och deras morfar. För några veckor sedan skickade jag även in ett manus för en bok för nio- till tolvåringar, men då fick förlaget lugna mig. De tyckte att det blev för spretigt, att jag måste välja mitt stråk. Jag kunde inte skriva för alla åldrar tyckte de. ”Hur ska vi sälja in dig?” frågade de mig. CHRISTINA BLEV LÄRARE för att hon helt enkelt gillade sin egen skoltid. Och redan på gymnasiet bestämde hon sig för att det var just läraryrket hon skulle satsa på. Trots att hon redan hade påbörjat en journalistisk karriär.

– Jag började skriva för Västerbottenkuriren redan när jag var tolv år. Små notiser och liknande. Senare skrev jag även noveller i tidningen Frida.

Men efter ett år som utbytesstudent i USA tappade hon bort språket, det skrivande i alla fall.

– Jag fick skrivkramp. Jag tyckte verkligen att allt jag skrev var så dåligt och därför började jag tveka på om jag passade som journalist.

Hon ångrar sig inte en dag. Läraryrket är verkligen hennes kall. Och några stora författardrömmar har hon inte heller.

– Nej, jag drömmer inte om att bli författare. Jag är lärare.

Men nu är hon redan författare och lärare. Jag undrar hur hon hittar tiden, eller framför allt orken och inspirationen.

– Jag får så mycket inspiration av mina elever. Jag samlar på alla de där små ögonblicken från klassrummet. Saker de säger eller gör.

Christina skakar på huvudet och skrattar. Hon andas ut. Och börjar berätta ännu en rolig anekdot från skolans värld.