Northug-klass på Silver-Stinas katt och råtta-lek

Det taktiska spelet blir bara viktigare inom längdskidåkning. Därför är Supersmarta Silver-Stinas genombrott extra glädjande. Och av samma orsak gnager en oro inom mig inför dagens stafett.

Skidstafetter är verkligen helt sagolik tv-underhållning. Duellerna avlöser varandra och det är ett rävspel – kombinerat med ett styrkeprov – från första stavtag till det sista. I går var inget undantag, även om Norge var ett snäpp för bra för att Sverige på allvar skulle kunna hota. SOM VANLIGT GJORDE Kalla en råstark sträcka. Det visste vi nästan. Men framför allt gjorde Stina Nilsson, 21 år, allt rätt. Igen. I tredje loppet i rad tar hon silver, i sitt första VM. Hon gör det tack vare sin suveräna utväxling i skateåkningen, men också tack vare det hon har mellan öronen. Nilsson är en taktiker ut i stavspetsarna, ödslar ingen kraft på fel saker, håller sig ifrån fall, stavbrott och krångel – och får därmed ut maximalt av sin skidåkning varje gång.

I duellen mot finska Parmakoski var Nilsson isande kall hela vägen, vägrade gå upp och dra, och var sedan skoningslös när mållinjen skymtades. Kattens lek med råttan. Northug-klass. DET BORDE VARA självklart egentligen. Att man inte ska gå upp och dra om man inte måste. Ändå ser vi det om och om igen, senast häromdagen när Hellner saboterade sina egna chanser genom att agera lok och därmed köra slut på bensinen i förtid. När tv-experten Anders Blomquist påtalade detta uppenbara faktum fräste Hellner att ”han sitter där i soffan och har ingen koll”.

Men det har han ju. Och det vet Hellner. Det är därför kritiken tar så hårt.