Kan man tänka sig till en depression ?
Hur mycket kan du själv påverka ditt mående genom ditt tänkande – till exempel till depression eller till inte depression? /Tommy Magnusson
! Det är en intressant fråga du ställer. Först en distinktion: Vi ska hålla isär depressiva besvär (nedstämdhet) och depression i klinisk mening (ett allvarligt sjukdomstillstånd).
Den första gången en person drabbas av allvarlig depression är det ofta en livshändelse som ligger bakom, samt hur den händelsen tolkas och hanteras. Hur vi tänker spelar således ofta
en roll. Men att framkalla en depression, och då särskilt av en mer allvarlig sort, enbart genom att tänka negativt är sannolikt svårt. Det är en annan sak om man tidigare i livet varit med om svåra händelser som man senare börjar tänka kring.
Så visst kan tankar och hur man agerar påverka ens mående. Psykologisk behandling går ut på precis det – att genom kunskaper och insikter ändra sitt sätt att vara i vardagen, både vad gäller tankar, känslor och beteenden. /Gerhard Andersson, professor i klinisk psykologi, Linköpings universitet
? Atomen är inget solsystem
Det har ju varit tradition att beskriva en atoms utseende som en rund kärna med en eller flera elektroner svävande runt omkring. Men hur ser forskarnas schematiska bild av atomen ut i dag? Mycket har ju hänt sedan 1800-talet.
/Thomas Hålldén
! Jodå, det har hänt en del sedan 1800-talet.
Faktum är att bilden av atomen som en rund kärna med elektroner som planeter runt den etablerades först när Rutherford upptäckte atomkärnan med sitt berömda guldfolieexperiment 1909. Innan dess tänkte många snarare på atomen som en muffins av positivt laddad ”deg ” med negativa elektroner som ”russin” inuti.
Den nuvarande atommodellen föddes 1913, då Bohr postulerade att det bara finns vissa stabila banor runt kärnan där elektronerna kan befinna sig. Detta förklarade de Broglie senare med att en elektron i enlighet med kvantmekaniken uppför sig som en våg, och därför måste vara i ett tillstånd av en stående våg för att banan ska vara stabil.
Redan tidigt förstod man också att atomen egentligen inte är så lik ett solsystem i miniatyr, även om vi ofta ritar den så schematiskt. Elektronernas skal ska inte förstås som distinkta omloppsbanor, utan snarare som diffusa moln med olika grad av elektrontäthet, och de kan ha komplexa former.
Bilden av atomen som en pytteliten massiv kärna med skal av elektroner runt om står sig i stort sett än i dag, nästan hundra år senare. Ju tyngre kärna desto fler skal, där det yttersta skalet bestämmer atomens kemiska egenskaper och ger en perfekt förklaring till det periodiska systemet. Men går man in på detaljer har det hänt mycket, kanske framför allt när det gäller kärnans struktur och beståndsdelar – protonerna och neutronerna. Där kommer vi också in på mitt eget forskningsområde: de kvarkar och gluoner som bygger upp protonen och neutronen. Fråga gärna om det också, så berättar jag mer!
/Leif Lönnblad, professor i teoretisk partikelfysik, Lunds universitet
? Drunkna i bubblor
Angående frågan om risken för att sugas med när ett fartyg sjunker (F&F 2/2019) vill jag tillägga en sak: Vattnet förlorar mycket av sin densitet då det fylls med luftbubblor, vilket är fallet då skepp sjunker. Det går helt enkelt inte att hålla sig flytande i sådant white water.
/Mats Ericsson
! Det är sant att detta är en effekt som kan vara
viktig och som kan förekomma både då fartyget sjunker snabbt och när det sjunker långsamt, även om effekten är kraftigare vid ett snabbt sjunkförlopp. När fartyget sjunker strömmar luft ut och blandas med omgivande vatten – först från öppna utrymmen och senare under sjunkförloppet från inneslutna luftfickor då fönster, luckor eller delar av strukturen ger vika för vattentrycket. Personer och föremål som befinner sig i vatten-luftblandningen kan, om luftinblandningen är stor, förlora sin flytförmåga. Effekten av förlorad flytförmåga är inte kopplad till ett eventuellt ”sug ” kring ett fartyg som sjunker, men kan förekomma samtidigt.
/Carl-Erik Janson, bitr. professor, avd. för Mekanik och maritima vetenskaper, Chalmers tekniska högskola
? Många anledningar att titta på hjärnan
Hjärnavbildningstekniker kunde ju vara användbara utanför forskning och sjukvård på många sätt – kanske exempelvis vid rekrytering eller i utbildning för att se att man aktiverar rätt delar av hjärnan. Är en sådan utveckling på gång? /John ! Du har helt rätt i att kunskap från hjärn
avbildningsstudier kan användas i många olika sammanhang. Sedan den första studien med funktionell magnetresonanstomografi (fMRI) publicerades 1991 har fältet fullkomligt exploderat. Den mesta forskningen görs inom traditionella områden, såsom samspel mellan hjärnan och exempelvis minnesfunktioner, uppmärksamhet och emotion samt i relation till olika kliniska frågeställningar. Men fler och fler nya områden växer fram, till exempel ”neuroekonomi” och ”lögnens anatomi”, vilka diskuteras av Lone Frank i boken Neurorevolutionen: Hur hjärnforskningen förändrar vår värld.
I våra egna studier vid Umeå universitet använder vi hjärnavbildningsmetodik som ett av flera verktyg i projektet ”Den lärande hjärnan”, som handlar om hur vi kan stärka lärandet hos barn och ungdomar. En röd tråd i projektet är att ett aktivt lärande ökar möjligheten till hållbara kunskaper. Även om
det nog inte finns ”rätt” eller ”fel” region i absolut mening i detta sammanhang, så använder vi hjärnavbildning för att öka förståelsen av hur aktiv inlärning stärker minnet, genom att medföra ökning eller minskning av aktiviteten i olika delar av hjärnan. Vi kan även studera om en specifik inlärningsmetod aktiverar samma eller olika hjärnområden beroende på elevernas förutsättningar, vilket i sin tur ger indikation på metodens användbarhet. Denna typ av studier, som faller inom educational neuroscience, är på snabb framväxt i Sverige och internationellt.
/Lars Nyberg och Bert Jonsson, Umeå universitet
”En röd tråd i projektet är att ett aktivt lärande ökar möjligheten till hållbara kunskaper.”