”Familjen” från helvetet
I DE FLESTA FAMILJER FINNS DET MER ELLER MINDRE OSKYLDIGA SVARTA FÅR, MEN I MANSON-KLANEN VERKAR DET SOM ATT HELA FAMILJEN KOMMER DIREKT FRÅN HELVETE.
När Charles Manson dog 2017 stod det i nekrologen i New York Times att han var ”mördargängets ledare med den galna blicken”. På ytan verkar det som om världen blivit besatt av historien om den galne sektledaren. Det kan dock vara så att intresset egentligen inte handlar om Manson utan om hans undersåtar. Den 157 cm långa, småkriminella, misslyckade musikern skulle aldrig varit något annat än en fotnot i kriminalhistorien om det inte hade varit för hans märkliga förmåga att nå fram till folk och förleda dem samt gängen han lyckades samla ihop tack vare dessa egenskaper. Bilden av psykopaten som i media under rättegången framställdes som ett vilt djur var chockerande, men lika skrämmande var det att se de vilseledda hippierna vid hans sida. Offentligheten var minst lika intresserad av dessa kvinnor som hade underkastat sig fullständigt och som tillsammans med en konstant mässande Manson gjorde rättegången till en mediecirkus. Men vilka var dessa rebeller och var i hela världen hittade Manson dem?
Charlie Manson kände aldrig tillhörighet under uppfäxten. Han föddes in i en djupt religiös familj som följden av utomäktenskapliga eskapader, blev avvisad av sin egen mor och hade en far som aldrig gav sig tillkänna. Vartefter vände hela samhället honom ryggen. Ensam var han inget annat än en småkriminell. Han hade en rätt bra röst och kunde spela gitarr, men det gjorde de flesta av de till San Francisco ditresta hippier sommaren 1967. Han hade helt enkelt inte det som krävdes för att stå ut i mängden som musiker, och också som sådan blev han nobbad. Isoleringen kombinerad med en allt tilltagande förföljelsemani gjorde att det bara var en tidsfråga innan bomben skulle explodera. Han kände ett desperat behov av att uträtta ett stordåd, något som det skulle läggas märke till, så när han frigavs 1967 bestämde han sig för att det var dags för förändring. Nu skulle han inte längre bli ignorerad och avvisad. Om familjen inte uppskattade honom skulle han ändra sig till en som det var möjligt att tycka om.
Medan han satt i fängelse läste han den legendariska boken Hur man får vänner och påverkar andra av Dale Carnegie. Han gick till och med en självhjälpskurs för att försöka få ordning på sitt liv. Så snart han blev fri började han att predika de kunskaper han hade tillägnat sig, och de drogade ungdomarna som drog runt i Haight-Ashbury var en perfekt målgrupp. Manson kom snabbt att gå under smeknamnet Trädgårdsmästaren eftersom han ”skötte” blomsterbarnen. Det var under denna period han mötte den första medlemmen i det som skulle bli den beryktade Mansonfamiljen.
Charlie gillade att prata med de desillusionerade studenterna på University of California och uppträdde som gatumusiker för att tjäna lite småpengar.
Det var i samband med en av dessa improviserade föreställningar han började prata med biblioteksassistenten Mary Theresa Brunner. Den beskedliga 23-åringen, ursprungligen från Wisconsin, blev omedelbart charmad av Manson och när hon fick höra att han var hemlös erbjöd hon honom ett ställe att bo. Detta var inte riktigt likt historiestudenten, men Mary hade låtit sig förföras av Manson-magin. Inom loppet av ett par veckor delade de säng och han förändrade hennes liv för alltid. Hennes tidigare så välordnade och lugna lägenhet blev det första tillhållet för den första upplagan av Mansonfamiljen som bestod av 18 hippietjejer som bländats av hans charm och som gladeligen lyssnade på hans meningslösa snack.
När Manson bestämde sig för att packa skåpbilen och dra sa Mary upp sig från jobbet och övergav därmed den sista resten av sitt normala liv. I april 1968 födde hon Mansons första barn, sonen Valentine
Michael. De övriga flickorna fungerade som barnmorskor och Manson bet av navelsträngen med tänderna.
Precis som Mary var Lynette Fromme en flicka med medelklassbakgrund. Med sin starka röst och utstrålning kunde saker sett annorlunda ut för den rödhåriga skönheten. Hennes far var emellertid en tyrann som aldrig blev nöjd med det dottern gjorde.
Till slut orkade Lynette inte längre. Hon började med självskadebeteende och sköt sig själv i armen med en häftpistol. Hon började dricka alkohol och bruka narkotika tidigt. Efter två självmordsförsök rymde hon hemifrån. När hon satt gråtande på sin resväska i Venice Beach var hon ett lätt byte för Manson. Charlie erbjöd henne allt hon hade saknat hittills i livet – uppmärksamhet och känslan av att ha ett värde. Efteråt har Fromme sagt att Charlie hade ett leende som pendlade mellan ”förstående pappa till listig djävul” och hon visste aldrig var hon hade honom. Dessvärre kunde ingen vid den tidpunkten gissa sig till vad för slags person han var och vilka konsekvenser det skulle få för henne att följa med honom.
Det tog inte lång tid förrän flera flickor hade lämnat sin trygga medelklasstillvaro för att leva sina liv på Charlies premisser. Ett speciellt beteendemönster blev efterhand tydligt. Han letade efter sårbara flickor som sökte efter en riktning i livet. Han överöste dem med värme och förståelse, och kunde på så vis övertyga dem att gå med i hans stadigt växande gäng.
Han sög till sig ideologier, som till exempel det som predikades av den religiösa gruppen Process Church, men också från scientologin. Han gav det sin egen personliga tvist och matade sina följare med detta utan att någon ställde några motfrågor.
Flera vanliga unga tjejer med vanliga jobb och normal bakgrund följde det spåret. Patricia Krenwinkel var en blyg bankkassör, men precis som alla andra medlemmar i Familjen var hon väldigt osäker. Charlie kunde lukta sig till denna sårbarhet och utnyttjade den. Andra män tyckte kanske att Patricia var ointressant, men inte Charlie som snabbt övertygade henne om hur attraktiv hon var.
När Susan Atkins förlorade sin mor i leukemi och hamnade i en nedåtgående spiral med droger och våld var det Manson som fick henne på fötter och intalade henne att självmord inte var lösningen.
Infekterad av könssjukdomar och hög på LSD dansade hon hela natten med den långhårige och främmande hippien. Hon ska ha sagt att hon med en gång vetat att ”han var det jag hade sökt efter”. Men det var inte bara lättpåverkade tjejer som föll för Mansons smicker. Bobby ”Cupid” Beausoleil var bara 17 år när han av en tillfällighet träffade Manson. Också han hade brutit med sina föräldrar och redan i tonåren hade han ett imponerande brottsligt cv.
Han hade också sysslat med det ockulta då han tillsammans med Kenneth Anger jobbade med filmen Lucifer rising, och detta fascinerade Manson. När Bobbys planer på en karriär inom musiken inte funkade fick han en roll i en mjukporrfilm där han spelade mot en tjej som hyste en stor önskan om att lyckas som skådespelerska, nämligen Catherine Share.
Båda kämpade med att få fotfäste i tillvaron och finna en riktning i livet och det var inte svårt för Manson att övertala dem att bli medlemmar i Familjen. Inom
kort skulle de utföra gruvliga handlingar åt honom.
Med sina 25 år hörde Bruce till de äldsta i familjen. Med det långa, svarta håret och ett uttalat intresse för scientologi passade han perfekt in och de övriga medlemmarna i Familjen välkomnade honom med på resan.
Men det var Charles ”Tex” Watson som var den mest inflytelserike av de manliga medlemmarna i Familjen och han fick en central roll. I likhet med sin ledare hade han växt upp i ett religiöst hem. Han deltog i gudstjänster och drev också den lokala kyrkogruppen för ungdomar. Han var en hängiven idrottsutövare och duktig i skolan, men han hoppade av universitetet för att gå med i hippierörelsen. Där mötte han Charlie Manson på en strandfest som arrangerades av Brian Wilson från The Beach Boys. Också Tex övergav sitt trygga och normala liv. Han och Charlie fann varandra från första stund och det dröjde inte länge förrän Watson blint följde Mansons order, oavsett hur onda de var.
Familjens värderingar var ganska enkla: lek, skoj, sex och lugn vänskap. Perifera medlemmar kom och gick men kärnan i gruppen höll samman genom hela perioden. Manson menade att det enda som var viktigt var här och nu. Allt som skett tidigare var oviktigt. Detta skulle hjälpa tjejerna att glömma problemen de haft, men bidrog samtidigt till att banden till deras riktiga familjer klipptes en gång för alla. Då dåtiden var bortglömd inpräntades att framtiden var lika oväsentlig, men detta ändrades snart när Charlie började mässa om sina domedagsprofetior. Tills vidare var han dock nöjd med att ha familjen drivande omkring i nuet. Den avslappnande, hippieinspirerande livsstilen, kryddad med vissa av Mansons behov, var enkel för tjejerna att acceptera. Några av dem, som Lynette Fromme, hade haft en tyrannisk uppväxt och längtade efter en lugnare tillvaro. Andra däremot, bland annat Bobby Beausoleil, sökte efter en anledning till att göra uppror mot auktoriteterna. Det fanns alltså en bred blandning av olika personligheter i Charlies speciella familj.
Förutom att Manson predikade att vare sig dåtid eller framtid betydde något hade han ett annat psykologiskt tricks. Detta använde han för att få medlemmarna att ta avstånd från sina egna familjer. Varje ny medlem fick ett smeknamn, en som det föreföll fin gest som dolde ett mörkare motiv. Varje smeknamn utgick från egenskaper Manson tyckte var tydliga för var och en. Catherine Share fick namnet Gypsy, Watson blev Tex, Susan Atkins blev Sadie Mae Glutz, medan Brunner fick namnet ”Mother Mary” och Patricia Krenwinkel döptes till Katie eftersom det enligt Manson passade bättre till hennes söta och oskyldiga framtoning. Medlemmarna var i extas över sina nya smeknamn. De tolkade detta som att de hade blivit fullt ut accepterade av Charlie och det gav dem känslan av att verkligen tillhöra något. För Mansons del handlade denna omdöpning om att tvätta bort den sista lilla kontroll som medlemmarnas föräldrar hade över sina egna barn. Genom att ge dem ett nytt namn hade han skapat en ny familj där han kunde vara fadern. För en liten stund var både far och barn genuint lyckliga.
Droger var ett centralt element i motkulturen som svepte över USA, men för Manson var det primärt ett hjälpmedel för att bryta ned de sista bitarna av moral som medlemmarna fått med sig från sina tidigare liv. Många av medlemmarna i gruppen hade redan testat på psykedeliska substanser. Susan Atkins hade varit inlagd på grund av narkotikamissbruk långt innan hon träffade Manson, men för andra, som Brunner och Krenwinkel (sistnämnda hade faktiskt övervägt att bli nunna), var droger något andra höll på med. Manson var däremot tydlig med att om man ville vara med i Familjen fullt ut måste man ge sig fullständigt hän gruppen, och detta betydde fri tillgång till sex för alla. För vissa av tjejerna var detta ett främmande koncept men det konstanta narkotikamissbruket släppte snart på alla spärrar. Mansons personliga favorit var en cocktail av LSD och marijuana, men det var när den psykedeliska drogen PCP, också kallat ängladamm, och metamfetamin blev en del av vardagen som familjen började visa vad de gick för. På kort tid hade han fört samman ett gäng med beundrande barn som var villiga att fullständigt ge upp sin fria vilja och underkasta sig den alltid lika kärleksfulle fadersfiguren Manson. Äntligen hade han fått det han alltid hade önskat sig, nämligen sin egen familj.
Det dagliga livet i Familjen bestod i att resa runt utan något speciellt mål.
Den nomadiska livsstilen gjorde dem beroende av fordon och under sin tid tillsammans hade de en rad olika transportmedel. De skulle uppenbart inte få plats i en vanlig bil, så de var alltid på jakt efter något mer passande. På ett tidigt stadium var en svart Volkswagen minibuss med en mängd sovplatser vad de behövde, men när familjen växt i antal fick de tag i en gammal gulsvart skolbuss. Manson berättade direkt en historia för tjejerna om att bussen hade varit inblandad i en olycka där flera barn hade drunknat efter att bussen hade kört ned i sjön. Efter att intagit
CHARLIE GICK FRÅN ATT VARA EN OMSORGSFULL FADERSFIGUR TILL EN ALLSMÄKTIG MESSIAS.
en enorm mängd hallucinogener bestämde de sig för att återskapa händelsen och utöva exorcism för att vara säker på att jaga bort eventuella andar.
Insidan av bussen påminde om ett beduintält med små gardiner, sittsäckar, påfågelfjädrar och naturligtvis en vattenpipa. Folk som familjen träffade under resorna var nyfikna på den glada hippiebussen. Den snygga fasaden dolde emellertid fruktansvärda planer, för Manson hade nu full kontroll över sin sekt. I takt med att han fick allt större makt började också hans familjs moral att spricka.
På sin färd genom Los Angeles lockade den uppseendeväckande bussen till sig unga rymlingar som ville bli en del av Familjen. Dianne Lake, som fick smeknamnet ”Snake”, var bara 14 år när hon steg in i bussen, ovetande om vilka konsekvenser det skulle få för henne.
Andra fordon som användes av det aparta sällskapet var bland annat en rostig gulsvart Ford som användes till Familjens privata spaningar, samt två fyrhjulsdrivna lastbilar från militärens överskottslager som de använde till och från sitt högkvarter i Death Valley. En av dessa står fortfarande under den stekande solen, täckt av svarta pentagram – en hint om vem som tidigare ägde den.
I takt med att Mansons paranoia tilltog förändrades också atmosfären i familjen drastiskt. Det som hade varit en fullkomlig hippiehimmel utvecklade sig till galenskap och misstro. Charlie gick från att vara en omsorgsfull fadersfigur till en allsmäktig Messias där hans ord var de andras lag. Tyvärr kom också filosofin att leva i nuet att ersättas med en betydlig mörkare filosofi som krävde motsvarande handlingar. Manson presenterade ”Helter Skelter”, den sinnessjuka domedagsprofetian, och denna omfamnades av de andre som nu hade utvecklat sig till att bli hans galna lärljungar. Om någon kände att det gick åt fel håll var de för rädda för att säga något, och efter att varit mer eller mindre i konstant rus under lång tid var de allra flesta av Mansons apostlar oförmögna att tänka själv. Så Manson fick det precis som han ville. Efter att gradvis blivit mer och mer manipulerad hade Familjen utvecklat sig till en välvillig sekt med en galen man bakom spakarna. När
Manson beordrade mordet på Gary Hinman stack Bobby Beausoleil sin vän flera gånger i bröstet medan Susan Atkins och den tidigare bibliotekarien Mary Brunner höll en kudde över ansiktet för att dämpa skriken. Den tidigare ledaren för den lokala kyrkogruppen för ungdom, Tex Watson, visade gladeligen Susan ”Sadie” Atkins, Patricia ”Katie” Krenwinkel och Linda Kasabian till 10050 Cielo Drive där de beryktade Tatemorden ägde rum. Nästa kväll utfördes de brutala LaBianca-morden av den tidigare söndagsskoleläraren Katie Krenwinkel och Leslie Van Houten. De stack Rosemary LaBianca med kniv 41 gånger innan
Katie skar ordet ”WAR” i magen på Leno LaBianca. Därefter samlade sig trion i köket hos paret de precis hade slaktat varpå de åt ost och drack chokladmjölk från kylskåpet. Allt utfördes på Charlies kommando.
På ett eller annat sätt hade Charlie lyckats med att förföra dessa ungdomar med en cocktail av halvtuggade ideologier, ett konstant drogintag och fullständig isolering från den verkliga världen. Deras egna identitet utraderades totalt och istället blev de hänsynslösa massmördare utan ett uns av medkänsla för någon annan än deras egen Messias. De i Familjen som var skickliga nog att inte bli arresterade visade sin besinningslösa lojalitet till Manson genom att varje dag mötas upp utanför domstolen och ställa till med en cirkus.
Med Squeaky Fromme i spetsen slog sig tjejerna ned på trottoaren. De häcklade vittnena när de kom eller gick och tog varje tillfälle i akt till att ställa till med en scen. När Charlie rakade bort allt det långa håret efter att sagt ”jag är djävulen, och djävulen har aldrig hår” träffades hela Familjen dagen efter med matchande frisyrer. När Manson ristade in ett X i pannan kunde man snart se detsamma hos den sjungande och mässande tjejerna som satt utanför.
Alla hade en jaktkniv fäst intill låret och denna oroväckande syn bidrog till en än värre mediecirkus och gjorde det klart att Familjen skulle gå till kriminalhistorien tillsammans med sin Messias.
Men de var förberedda på mer än en show. När den tidigare medlemmen Barbara Hoyt bestämde sig för att vittna mot Manson blev de fanatiska tjejerna inställda på att täppa till munnen på henne för alltid. Ruth Ann Morehouse, med smeknamnet ”Ouisch”, lade stora mängder LSD i en hamburgare, men mordförsöket misslyckades. Samtidigt fick före detta medlemmen Paul Watkins allvarliga brännnskador efter att hans bil tagit eld under märkliga omständigheter. Medan rättegången pågick försökte Manson få medlemmarna att verkställa mordiska handlingar. När Mansons egen advokat Ronald Hughes en dag irriterade honom i rättssalen, sa han: ”Jag vill aldrig se dig i denna sal igen.” Ett par dagar senare åkte advokaten på en campingtur och har sen dess aldrig setts i livet. Det lär vara ett känt faktum att Familjen ”tog hand om” honom å sin ledares vägnar.
När Manson dömdes bestämde sig Fromme för att följa honom från fängelse till fängelse för att hålla ihop Familjen så mycket som möjligt. Hon visade också att hennes oförbehållna stöd till Manson stod fast när hon försökte att döda president Gerald Ford.
Skrämmande nog fortsatte Mansons galna och sadistiska familj att härja långt efter att han blivit fängslad. De ska till och med varit involverade i ett dödsfall i England. Britten Joel Pugh hade en lös och kort förbindelse med Manson när han bodde i USA, och omständigheterna runt hans död är oklara, men det har spekulerats i att Mansonfamiljen låg bakom.
Charles Manson startade kanske som en småkriminell och misslyckad musiker, men tack vare hans trogna apostlar har han blivit symbolen för det onda. Manson hade hypnotiska egenskaper när han pratade med folk och spetskompetensen låg i att finna sårbara personer och ge dem vad de trodde att de behövde. Genom att med stora mängder droger ta död på deras moral och slita loss dem från sina ursprungliga familjer skapade han en monsterfamilj bestående av sinnesförvirrade människor. De flyttade in på en isolerad ranch i öknen där han var envåldshärskare, långt från den verkliga världen. Det är ironiskt att medlemmarna trodde de behövde honom för att känna sig fria, när det faktiskt var Manson som desperat behövde sin familj för att bli den symbol för ondska han är känd för idag.