Ann skrev bok om maffiantrots mordhot från ledaren
”Att bli hotad är som en mental våldtäkt – personen som hotar en invaderar ens hjärna”.
Med de orden sammanfattar journalisten och författaren Ann Törnkvist det hon själv har behövt leva med det senaste året. Förra våren skickade den före detta maffialedaren för Södertäljenätverket, Bernard Khouri, ett meddelande från Kumla-bunkern. Med fingrarna formade till en pistol gav han en person på besök order att skicka folk att söka upp Törnkvist.
Gesten ledde till att fängelsepersonalen anmälde händelsen och kontaktade Törnkvist. Meddelandet skickat.
– Jag blev väldigt medveten om min omgivning. Om någon står nära undrar man vem det är. Man tar olika vägar till jobbet – ena stunden känns det jättesmart, nästa så känner man sig som en total idiot. Dagen efter ligger man i sängen och kan inte sova. Det värsta scenariot var att tänk om någon torterar mig för att få ut mina intervjupersoners adresser. Man blir ju helt utmattad.
Förra våren var Ann Törnkvists bok ”Följ fucking order” på väg att ges ut. Den handlar om Södertäljenätverket, det kanske mest maffialiknande kriminella gänget i modern svensk historia. Vid det laget hade nätverket fallit. Efter det brutala dubbelmordet på bröderna Moussa 2010 inleddes den största polisutredningen i Sverige sedan Palmemordet och efter mycket möda kunde flera av de skyldiga gripas och fällas.
Brutal och våldsam
Bernard Khouri var Nätverkets ledare och styrde Södertäljes undre värld med brutalitet och ett stort våldskapital. Törnkvist hade lyckats få en intervju med honom i Kumla- bunkern. Men när han fick läsa manuset var det en del han inte gillade. Det lät han henne veta och sedan dess bor hon på hemlig adress.
– Jag springer inte omkring och tänker på Khouri varje dag. Han är inte längre min låtsaskompis. Men han kändes verkligen som det. Det är en oerhörd kränkning att någon tvingar sig på en så. Det är ju också därför hot är så effektivt, för hjärnan går in i fly eller fäkta.
Men hon har kommit lindrigt undan, påpekar hon. I boken möter vi Milad Bahnan och Oritha Chabo som båda har fått lämna sina hem och lever med med vittnesskydd idag. De var två av få som vågade vittna mot Södertäljenätverket.
– Milad har redan fått PTSD-diagnosen. Och Oritha är på gränsen till att bryta ihop, berättar hon.
Det krävs enorma uppoffringar för att våga vittna mot kriminella gäng, särskilt om du bor på deras ort. I en ny undersökning från Brå svarade 70 procent av de tillfrågade i särskilt utsatta områden att kriminella negativt påverkar viljan att vittna och anmäla brott.
Parallellsamhällen
Personer i kriminella gäng lever i parallellsamhällen, menar Ann Törnkvist.
– De här personerna bryr sig bara om gängkultur och de tycker att andra ska sköta sitt. Det är vi mot dem. Majoritetssamhället är ointressant eller jobbigt. De vill inte ifrågasättas, ställas till svars eller blottläggas.
Men hon är orolig för att lag och ordning och hårdare straff blir ett slagträ i debatten.
– Även om man låste in folk i 15 år för olaga hot, de åker ju ändå inte fast för de är ju inte dumma i huvudet. När man har byggt upp ett våldskapital s å behöver man knappt ens hota. Ens namn blir ett varumärke.
Nu ges boken ändå ut, på bokförlaget Mondial.
En sida i boken är fylld av fylliga svarta streck istället för text. Där stod de ord som kränkte Bernard Khouris heder. Det hon var tvungen att göra sammanfattas i bokens titel: ”Följ fucking order”.
– Jag har ju gått honom till mötes och det kan jag tycka är lite skamligt, ur ett yrkesmässigt perspektiv. Men det finns ju inget värde i att vara död om man ska fortsätta att jobba. Det blir ju skitsvårt. Kanske kan organisera författarföreningen i himlen... eller helvetet, who knows var jag hamnar?
Det värsta scenariot var att tänk om någon torterar mig för att få ut mina intervjupersoners adresser. Dödshotet från maffialedaren Bernard Khouri har inte stoppat Ann Törnkvist. I veckan gavs boken om Södertäljenätverket ut. Men hon skäms för att hon har gått honom till mötes.