Skruvad berättelse som aldrig blir rolig
Unfrosted
Regi. Jerry Seinfeld
Med: Jerry Seinfeld, Melissa Mccarthy, Amy Schumer, Jim Gaffigan, Hugh Grant m fl
USA; 2024 (93 min)
Premiär: Netflix, från 3 maj
När sitcom-stjärnan och ståuppkomikern Jerry Seinfeld till slut regidebuterar är det med en komedi om sin barndoms favorit-snack Pop-tarts: ”Unfrosted: the Pop-tart story”.
Den milt sagt skruvade berättelsen utspelar sig i Battle Creek i Michigan. Där är stadens två stora företag Kellogg’s och Post rivaler när det kommer till tillverkning av flingor. Just året 1963 tävlar de om att skapa en viss sorts frukostkaka. Så långt håller sig filmen till fakta – resten är mest fritt fabulerande.
Och om den här filmen hade varit en frukostkaka, hade den inte varit min favorit. Flamsigt mixas här komedi, mockumentär, biografi, drama och buskis och filmen verkar inte veta vilken målgrupp den riktar sig till. Om det är till barn i samma ålder som pojken i inledningen – han som rymt hemifrån och motvilligt får hela berättelsen om Poptarts
återgiven för sig – är nog tidstypiska referenser till Nasa, månlandningen, Andy Warhol, det legendariska nyhetsankaret Walter Cronkite, president John F. Kennedy och Marilyn Monroe bortkastade. Samtidigt är mycket av filmens prutt- och slapstick-humor lite enerverande och knappast riktat till den äldre publiken.
Jerry Seinfeld medverkar själv i rollen som produktutvecklaren Bob Cabana. När vd:n för konkurrenten, Majorie Post (Amy Schumer), får vittring på en ny slags kaka står Kellogg’s-gänget handfallna. Bob tvingas söka upp sin påhittiga f.d kollega Donna Stankowski (Melissa Mccarthy) som lämnat Kellogg’s för Nasa.
Till sin hjälp tar de en grupp utvecklare från olika fält – och två barn i en soptunna. Handlingen kränger betänkligt, och är uppbyggd som sketcher: Ömsom befinner vi oss i Puerto Rico (där Kellogg’s-gänget ser till att få monopol på sockerimporten) och i Moskva (där Post-gänget försöker muta Nikita Chrusjtjov). Mjölkbuden har sin egen maffialiknande organisation som vid ett tillfälle kidnappar Bob.
Hugh Grant dyker upp iförd tigerdräkt som Tony the Tiger – figuren i Kellogg’s cornflakesreklam. Dock ser hans rollfigur, en egocentrisk teaterskådespelare, ner på detta simpla uppdrag. När han och övriga flingpakets-figurer stormar Kellogg’s-fabriken blir det en slags absurd blinkning till stormningen av Kapitolium 2021. Men särskilt roligt – eller för den delen allvarligt – blir detta aldrig.
Titta hellre på: ”Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann”
(Felix Herngren, 2013) ”Seinfeld” (Larry David och Jerry Seinfeld, tv-serie,1991-1998)
”Tårtan” (Håkan Alexandersson och Carl Johan De Geer, tv-serie, 1973)