Gärna samarbeten – men inte utan reflektion
Efter uppmärksamheten kring Uddevalla kommuns överenskommelse med CRCC, China Railway Construction Company, häromåret, frågade revisorerna hur kommunledningen säkerställde juridiska avstämningar innan avtalet tecknas med internationella parter. I kommunstyrelsens handlingar (29 januari) kunde man bland annat läsa att ”Frågan har hanterats av kommunstyrelsens ordförande och presidiet enligt den kutym som sedan tidigare gällt i Uddevalla kommun. I omedelbar anslutning till att undertecknandet skett informerades kommunstyrelsen i sin helhet.”
Man kan notera två saker. Dels att det ha varit kutym att kommunstyrelsens ordförande haft ganska fritt spelrum att underteckna papper, åtminstone de som är ”ej bindande”. Dels att kommunstyrelsen blev informerad – men i efterhand.
Att kommunstyrelsens ordförande har befogenheter och delegation att fatta beslut är helt naturligt när det gäller akuta ärenden. Men det var inte fallet när det gällde besöket från Kina. I efterhand har behovet av riktlinjer när det gäller internationella avtal och samarbeten blivit uppenbara.
Nu är nya riktlinjer beslutade av Uddevalla kommunfullmäktige. Det finns tre mycket rimliga frågeställningar i dessa riktlinjer.
1. Ryms samarbetet inom den kommunala kompetensen? Kommuner får inte bedriva utrikespolitik – det är statens ansvar.
2. Bör samarbetet samordnas inom kommunen? Om det finns befintliga samarbeten (det finns säkert flera med varje vänort) bör man alltid kolla om det finns behov av samordning för att undvika konflikter.
3. Hur är säkerhetsläget i det aktuella landet? Kan samarbetet utnyttjas av främmande makt? Finns det risk för militärt spionage eller industrispionage?
I riktlinjerna finns också regler om att berörda tjänstemän ska ha säkerhetssamtal i samband med förhandlingar och resor och att man alltid ska ha samråd med kommundirektören innan nya samarbeten inleds med länder utanför EU/EES.
Att kommuner har internationella samarbeten är i grunden bra. Utbyten med vänorter ger kommunmedborgare chanser att knyta nya kontakter och vänskapsband. Det är alldeles utmärkt. Men baksidan av att vi lever i en allt mer globaliserad värld är att delegationer från länder som Kina plötsligt dyker upp i kommuner som Uddevalla och Lysekil med mer eller mindre övertygande förslag till avtal, uppköp och samarbeten. De som får dessa förslag bör därför fråga sig vad svenska kommuner bör och får göra.
Att riktlinjerna nu styr upp vem som gör vad och vilka överväganden som bör göras är därför utmärkt. Man kan emellertid konstatera så här i efterhand att avtalet med CRCC inte hade undertecknats om man hade reflekterat över de ovan nämnda punkterna i de nya riktlinjerna. Riktlinjerna är både bra och uppenbarligen helt nödvändiga.