Psykolog på BUP i Alingsås sågas av föräldrar
Alingsås: Efter AT:s granskning av BUP i Alingsås har fler kritiska föräldrar hört av sig. Mycket av kritiken riktas nu specifikt mot en av mottagningens psykologer. Personen beskrivs som nonchalant, okunnig och oprofessionell. Annika, en av de föräldrar som tidningen har pratat med, upplevde att psykologen tryckte ner hennes dotter i skorna redan vid första besöket. Senare fick hon höra av samma psykolog att dottern ”inte kommer ta livet av sig den här veckan”.
– Samma vecka gjorde hon ett sucidförsök, berättar Annika.
Det var i mitten av maj som AT publicerade ett reportage om den barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen (BUP) i Alingsås, där två tonårsmammor framför skarp kritik mot bemötandet och arbetssättet på mottagningen. Trots år av medicinering och samtalsterapi ska deras döttrars psykiska mående inte ha blivit något bättre.
Efter publiceringen har fler personer med kopplingar till BUP i Alingsås hört av sig, främst föräldrar som har liknande erfarenheter som de två tonårsmammorna. Flera av de som har hört av sig till tidningen är upprörda över bemötandet från en och samma psykolog. Personen beskrivs som nonchalant eller otrevlig i sitt bemötande av patienter och anhöriga. Hens arbetsmetoder och yrkeskunnande ifrågasätts också, både av föräldrar och en speciallärare som tidningen har pratat med.
Annika, som egentligen heter något annat, är en av de föräldrar som har erfarenheter av den kritiserade psykologen. För AT berättar hon om bakgrunden till att hennes 14-åriga dotter, vi kan kalla henne för Pernilla, hamnade hos BUP.
Annika beskriver sin dotter som en hemmasittare med dålig självkänsla som också lider av ångest och depressioner. Tanken på att gå i samtalsterapi har Pernilla inte varit särskilt förtjust i och kampen för att få henne att må bättre har varit lång.
I höstas hade Pernilla, efter mycket vädjande från föräldrarna, till sist gått med på att träffa en psykolog hos BUP i Alingsås. Men redan vid inskrivningssamtalet gick det snett och skar sig helt mellan Pernilla och psykologen.
– Psykologen började med en totaldissning av henne, tryckte ner henne rejält i skorna, berättar Annika. Sa saker som: ”Skärp dig, du måste ju gå till skolan förstår du väl”. Under det första samtalet ska väl psykologen försöka känna in personen? Vi föräldrar satt bara med hakan nere. Det är inte så här man tror att det ska vara. När vi kom ut i trapphuset skrek Pernilla att hon aldrig mer sätter sin fot där.
"Psykologen började med en totaldissning av henne, tryckte ner henne rejält i skorna... Vi föräldrar satt bara med hakan nere.
Annika gick tillbaka direkt för att prata med psykologen om besöket och hur dottern upplevde det. Efter det följde flera samtal där Annika och hennes man träffade psykologen själva utan sin dotter. Besök som gick ut på att försöka hitta en väg framåt. Psykologen insisterade på att hen ville göra ett nytt försök att bygga upp en relation till Pernilla, medan hennes föräldrar å sin sida vädjade om att få byta behandlare.
Under tiden försämrades Pernillas mående ännu mer. Annika kände att det var bråttom med att få hjälp, men den uppfattningen verkade inte psykologen dela.
– Hen sa: ”Hon kommer ju inte att ta livet av sig den här veckan.” Samma vecka gjorde hon ett sucidförsök.
I samband med suicidförsöket fick Pernilla akut hjälp på psykiatriska akutmottagningen i Borås. Där fick Annika veta att BUP skulle återkoppla till familjen nästa dag. Men ingen ringde.
– På psykakuten blev de helt förfärade när de fick höra det, säger Annika och berättar att de i det läget försökte få tag i vårdenhetschefen på BUP i Alingsås, Gunlög Hedtjärn.
De gjorde även en anmälan till patientnämnden. Efter upprepade försök att få till ett möte med vårdenhetschefen gav Annika upp. Till slut kom ett skriftligt svar från Gunlög Hedtjärn där hon mestadels försvarade Pernillas psykolog.
Efter många turer fick Pernilla en annan psykologkontakt på BUP, men hennes förtroende för mottagningen var vid det laget förbrukat och samtalsterapin ledde ingen vart. Annika förfäras av att en vårdanställd kan bete sig som Pernillas första psykolog gjorde utan att det får konsekvenser.
– Man mår dåligt när man ser att hen jobbar kvar där och vet att andra barn behöver bli utsatta för den här personen, säger hon.
En annan förälder, vi kan kalla henne Frida, har erfarenhet av samma psykolog. Hon är mamma till en kille i tioårsåldern, som vi kan kalla för Erik. I sexårsåldern fick sonen en adhd-diagnos men hans föräldrar fick också höra att han är svårbedömd.
– Min egen känsla är att det inte bara är adhd, utan något mer. Erik har självmordstankar, utbrott och depressioner, säger Frida.
Sedan början av året har Erik gått på regelbundna besök hos psykologen på BUP. Frida har suttit med alla gånger utom en, och upplever inte att det handlar om någon terapi eller behandling som påverkar hennes sons mående i rätt riktning.
– Det är ingen seriös samtalsterapi. De sitter bara och leker lekar, spelar spel och schack. Psykologen påstår att det ska ge en bedömning av hans mående.
Frida säger att hon hade köpt den förklaringen om lekandet pågick under några få besök i början, men hon förstår inte varför det har fortsatt. Som hon upplever det skyller psykologen Eriks fortsatta problem på skolan och på henne som förälder.
– Psykologen menar att skolan hindrar Erik från att utvecklas och att han ska gå i en vanlig klass istället för en specialklass. Men jag känner att han behöver den stöttning han får i en specialklass. Den här psykologen tar inte patienten på allvar. Hen hänger upp sig på föräldrarnas beteende och på allt runt omkring.
Frida berättar att det har hänt att psykologen kommenterar vilken sinnesstämning hon verkar vara i när hon kommer till mottagningen.
– Då känns det som att hen skyller på mig som mamma.
Eriks lärare Malin (även hon heter egentligen något annat) har också reagerat på bemötandet från just denne psykolog. Tillsammans med flera andra personer satt hon nyligen i ett digitalt möte med psykologen. Samtalet rörde Eriks mående och bakgrunden var att hans psykiska hälsa försämrats avsevärt de senaste månaderna trots kontakt med BUP.
– Det var det värsta jag varit med om, säger Malin om psykologens uppträdande under mötet. Jag var nära på att resa mig och gå ut från mötet som inte gav något. Psykologen tuggar tuggummi, dricker kaffe och svamlar.
"Man mår dåligt när man ser att hen jobbar kvar där och vet att andra barn behöver bli utsatta för den här personen.
Malin är utbildad specialpedagog och har jobbat inom skolan i snart 50 år, varav de senaste åren i Alingsås. Under sina år som lärare har hon haft återkommande kontakter med olika BUP-mottagningar gällande elevärenden, men det är enbart mottagningen i Alingsås som har fått henne att reagera.
Som Malin uppfattar det har psykologen ingen korrekt bild av Eriks hälsotillstånd.
– Hen pratar om att pojken lever i en fantasivärld och det gör han inte. Den här psykologen har inte koll på vad hen säger och är väldigt nonchalant. Föräldrar som har haft kontakt med denne psykolog har suttit och gråtit hos kuratorn här på skolan.
”Marie”, Lerumsmamman som AT intervjuade i föregående reportage om BUP, känner också väl till psykologen. Under de ett och ett halvt år som hennes dotter ”Maja” varit inskriven på mottagningen var psykologen tänkt att fungera som ett samtalsstöd åt Marie och hennes man. Hon beskriver personen som ”sjukt oproffsig”.
– Det var precis som om hen försökte vända Maja mot oss föräldrar. Sa saker som ”hon driver ju bara med er förstår ni väl”. Under ett av våra möten spenderade hen jättemycket tid åt att prata om sig själv och sin barndom. Man känner när någon inte är i sin professionella arbetsroll längre.
Som Marie upplevde det var psykologen också mer intresserad av hennes mans företag än att prata om dotterns hälsa under deras möten på BUP.
Samtidigt ska hen ha kritiserat Marie inför dottern, bland annat sagt: ”Du ska passa dig för din mamma, hon är ganska dominant.”
När Marie vid ett tillfälle försökte boka en ny tid fick hon ett svar som chockade henne.
– Svaret var: ”Nej, då kan jag inte. Då ska jag träffa en annan galen liten flicka.” Jag var i chock när hen sa så.
Marie har länge efterlyst att Maja ska få en npf-utredning (en utredning av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) hos BUP, men blivit nekad det. Till slut tog hennes egen samtalskontakt på sig att göra en sådan utredning trots att hen inte är Majas psykolog.
– Hen är egentligen den sista jag skulle vilja gjorde en sådan utredning, men vid det laget var jag helt desperat och sa ja till det.
Någon egentlig utredning blev det emellertid aldrig tal om. Efter några inledande samtal avbokade psykologen med kort varsel och återkopplade sedan aldrig, trots att Marie sökte personen flera gånger för att boka en ny tid åt Maja.
När Maja nyligen fyllde 18 år flyttades hon över till vuxenpsykiatrin och där har Marie upplevt bemötandet som helt annorlunda. Där har man också beviljat den npf-utredning som aldrig genomfördes hos BUP.
– Jag fick sitta med under hela det första samtalet och det var bara relevanta frågor. Det var allt det jag saknade hos BUP, konstaterar Marie.
Gunlög Hedtjärn, vårdenhetschef på BUP i Alingsås, uppger att hon av sekretesskäl inte uttala sig om enskilda patienter eller medarbetare men försäkrar att all kritik mot verksamheten tas på allvar.
Hur hanterar ni anmälningar mot enskilda medarbetare?
– Vi rekommenderar att man gör en anmälan om man är missnöjd. Då får vi se över ordentligt vad vi har gjort och vad vi skulle kunna göra annorlunda, säger Gunlög Hedtjärn. Enligt vad AT erfar har det även kommit in flera avvikelserapporter från elevhälsan som rör den kritiserade psykologen. Något Gunlög Hedtjärn bekräftar.
– Jag håller på att titta på de anmälningar som finns, så kan jag säga. Jag ska kontakta rektorer och sådär.
Var går gränsen, hur mycket patientkritik kan det komma mot en och samma person innan ni inte längre har förtroende för den medarbetaren?
– Det är en svår fråga att svara på för jag har inte varit med om det, och jag har jobbat inom psykiatrin i 26 år.
Att en av hennes medarbetare ska ha kallat en patient för ”galen liten flicka” är inget Gunlög Hedtjärn känner till.
– Nej, det har jag inte hört förut. Kommer det till min kännedom att någon av våra anställda ska ha uttryckt sig dumt pratar jag med den personen. Dels om sanningshalten i det som påstås, dels om i vilken situation det förekom. Det är klart att vi tar sådant på allvar.
Hur ska ett inskrivningssamtal hos er gå till? Och i vilken utsträckning är det okej att ge patienten kritik?
– Generellt har vi en regional riktlinje för nybesöksutredningar och då är det vissa frågor man behöver ställa. Det kan krocka och bli så att någon känner sig kritiserad, men det är såklart inte meningen att man ska känna så. Det blir rätt många samtal på 1 400 patienter. De flesta samtal blir bra, men några når vi inte fram till.
Är leka och spel olika spel med patienterna ett vedertaget arbetssätt hos er?
– Det kan vara ett kontaktskapande sätt men också ett avledande sätt för att kunna föra ett samtal. Och ja, det är mer än en psykolog hos oss som jobbar så, menar Gunlög Hedtjärn.
Flera föräldrar som vi har pratat med upplever att fokus är mycket på familjen och de som föräldrar – är det er utgångspunkt, att problemet ligger i familjesituationen?
– Barnet är en del av ett sammanhang. Det behöver inte betyda att det är föräldrarnas fel, men vi vill se hur stöttningen ser ut. Det är en del av vår kartläggning. Sedan tittar vi naturligtvis på hur situationen är i skolan också.
En annan återkommande synpunkt är att du ska vara svår att få tag i och att du inte återkopplar till föräldrar som har sökt dig. Hur ser du på det?
– Det senaste året har jag haft svårt att ringa tillbaka, så är det. Jag har bland annat varit upptagen med rekrytering av personal. Vi har tagit emot 300 nya patienter. Men jag har försökt bemöta det via behandlarna när jag inte har hunnit ringa upp själv, så det betyder inte att jag har negligerat frågorna.
Är inte patientkritik något av det viktigaste du har att hantera?
– Såklart. Men ibland får man göra en prioritering att det inte hinns med och så har det varit det här året. Men så kommer det inte att bli i fortsättningen.
AT har även varit i kontakt med psykologen själv, som inte vill kommentera kritiken utan hänvisar alla frågor till sin chef Gunlög Hedtjärn.