Hejdlöst flygande inte livskvalitet
Klimatförändringarna har börjat skada världens korallrev så att de tappar sina fantastiska färger. Detta har påverkat turismen till bland annat Stora Barriärrevet i Australien, läser jag. Men inte så att man låter bli att resa dit för att skona revet, utan tvärtom: ”Last Chance Tourism” har blivit en ny marknadsföringsnisch.
Är detta inte höjden av cynism? Först flyger vi så mycket och så långt att växthusutsläppen skadar naturen, och sen ska vi flyga ännu lite mer för att besöka de finaste ställena innan de är totalt förstörda – varvid vi förstås förstör ännu mer… Att Time Magazine publicerat en lista över ”10 fantastiska platser att se innan de dör” ger mig också ont i magen. Vadå ”att se”, måste vi verkligen se dem? Måste vi inte snarare stoppa klimatförändringarna, så att de där fina platserna skulle kunna slippa dö?
Visst förstår jag lockelsen i att besöka spännande, långväga ställen, och inbillar mig inte att det går att tvärstoppa all turism. Men nog borde vi rika västerlänningar i alla fall kunna dra ner på flygandet, så att det minskar i stället för att öka som det nu gör. I stället för en Thailandsresa om året kunde man göra en vart tredje år, i stället för fyra weekendresor till Paris och London på ett år kunde man göra en resa och stanna längre i endera staden i stället. Hejdlöst flygande världen över är faktiskt inte lika med ökad livskvalitet, även om resebyråbranschen gärna vill intala oss det. lösa.