Sommarplågor kan väcka ljuva minnen

Det heter inte sommarplågor för inte. Vissa låtar kan verkligen konsten att ta sig igenom bruset, eller ska jag säga vågskvalpet, trots att de inte är särskilt bra. Kanske hänger de sig kvar just för att de är dåliga, men catchy?

Man suckar demonstrativt och byter kanal i den stekheta bilen som stått parkerad i solen alltför länge när låten i fråga börjar spelas. Men sen sitter man likt förbannat där och har låttexten på hjärnan i alla fall.

Samtidigt är gamla sommarplågor så starkt förknippade med barndomsminnen för mig. Markoolios ”Ingen sommar utan reggae”, får mig att tänka på fotbollscupen jag spelade sommaren mellan mellanoch högstadiet 2007. Jag kan fortfarande dansstegen till

The Ketchup song som var det absolut coolaste i början av min lågstadietid.

För att inte tala om alla känslorna som kom på en och samma gång, eller hur trött man var på att det skulle hejas på Monika – men vad de dängorna får mig att tänka på sommarlovsmorgon på teven och att bada i havet där mormor bor.

Man suckar demonstrativt och byter kanal i den stekheta bilen.

Samtidigt kan jag knappt minnas några riktiga plågor från senare år. Min research visar att de mest spelade låtarna på radio och Spotify från i fjol i princip gått mig förbi. Är det månntro Spotify och tidevarvet med personligt anpassat urval som gör att dängorna inte sätter sig som förr? Nej, länge leve bilradion och att själv inte ha rådighet över musiken som spelas. För vem vet vad årets plåga kommer förknippas med i framtida minnen från sommaren 2022?