Tryggare kunde många vara

Polisstyrkan fortsätter att minska. I början av decenniet var poliserna ungefär 8 000, i fjol fanns det 7 250 poliser i Finland och under de tre närmaste åren fortsätter trenden. I regeringens pinfärska redogörelse för den inre säkerheten slår man fast att nivån kommer att sänkas ytterligare och stabiliseras vid cirka 7 000.

Till exempel i Danmark, med en lika stor befolkning som Finland, finns över 10 000 poliser.

första redogörelse om inre säkerhet i torsdags presenterades angreps regeringen hårt från oppositionens sida för att poliserna blir färre. Det är i alla fall inte bara den sittande regeringen som ska beskyllas för rådande läge. Enligt inrikesminister Petteri Orpo (Saml) beror minskningen nu också på att det inte finns poliser som kan ersätta de som går i pension och orsaken till det är att tillräckligt många nya inte har utbildats. Det bär tidigare regeringar ansvar för. Nu lovar Orpo i alla fall fler utbildningsplatser.

Men faktum är att man räknar med att poliserna bestående ska bli cirka 300 färre än i dag. Det innebär att det kommer att finnas uppgifter som polisen härefter inte sköter eller som nedprioriteras. Privata säkerhetsbolag får fler uppgifter, nya medborgargarden ser sin chans och människor kan frestas ta lagen i egna händer. Det ökar inte tryggheten. Samhällsfreden prövas.

lett till att arbetstiden i allt högre grad går åt till utryckningar och allt mindre till övervakning. I redogörelsen utgår man ifrån att det här kommer att öka brotten. Under de mest hektiska tiderna (veckoslut) är polisen redan nu tvungen att prioritera utryckningar så att en del av uppdragen lämnas åt sitt öde. Allt allvarligare fall lämnas därhän om polispatrullerna blir färre.

Än så länge vet vi inte vad polisen kommer att se mellan fingrarna med. De har lagstadgade uppgifter som de måste sköta, brott som kommit till polisens kännedom ska undersökas, utan att prioritera.

Det är politikerna som ska göra priorite- ringar. Det har vår regering nu också gjort då de tvingar fram prioriteringar av vad polisen i framtiden ska strunta i att göra. Det är ett resultat av en prioritering i anslagsfördelningen då polisens resurser inte längre räcker till för alla de uppgifter de borde hinna med.

För att finländarna också i fortsättningen ska känna sig trygga får polisernas antal inte gå under en kritisk nivå. Redan nu är mängden ouppklarade brott stor. Till exempel i fråga om både misshandel och egendomsbrott blir bara ett av tre fall uppklarat.

tjänstemän oroar sig över att det i framtiden kommer att bli svårare att upprätthålla säkerheten i hela landet och i synnerhet på glesbygden.

Polisen har varit föremål för reform på reform under det senast decenniet, poliserna och polisinrättningarna har blivit färre och fått allt större verksamhetsområden. Den här utvecklingen fortsätter och verksamhetsställena blir efter hand ännu färre. Just nu är bland andra polisstationen i Hangö på fallrepet.

Teknologin ska utnyttjas mera och mobiliteten ska öka, men det räcker knappast med att öka polisens rörlighet och förse ordningspolisen med Segway som transportmedel, vilket nu testas i Helsingfors.

läser redogörelsen är paradoxal. Hoten och osäkerheten ökar på flera plan och det bemöts med minskade resurser.

Eller vad sägs om meningen: ”Brottsbekämpningens effektivitet ska höjas genom att besluta vad polisen ska låta bli att undersöka”. Kan brottsbekämpningen, som är polisens huvuduppgift, bli effektivare genom att brotten inte utreds?

Regeringens mål om att Finland ska vara världens tryggaste land rimmar illa med de åtgärder som vidtas och de prioriteringar i anslagsfördelningen som görs. Det är fråga om summor som inte är avgörande för Finlands ekonomi, men nog för finländarnas säkerhet.