En riktig skräpinsats
Nedskräpning Skräp är ingen bristvara. Sopsäcken fylls i ett nafs. Utan frivilliga städstyrkor skulle det se betydligt bedrövligare ut på många håll i Västnyland.
Tapio Vielmaa går längs huvudgatan och spanar in vägrenen. Han är en av deltagarna i det städtalko som har som målsättning att snygga upp Ingå inför sommarsäsongen.
Allt skräp han får syn på åker ner i någon av påsarna han håller i handen – en påse för brännbart avfall, en annan för metall.
– Under första rundan hade jag också med en påse för glas, men man hittar inte så mycket glassplitter. Kanske det beror på att man inte dricker så mycket öl och läsk ur flaskor längre, säger Vielmaa.
Några dyrgripar har han inte stött på under sitt städpass. Det mest avvikande fyndet än så länge är ett hjul av okänt ursprung. Annars är det skräp som korvförpackningar, pappmuggar och rester av något som kan förmodas vara nyårssmällare som fyller påsarna. Olika sätt att tänka Det här är andra gången Ingå städas på talko i större skala. Bakom initiativet står Ingå egnahemsförening i samarbete med församlingen. Också i byarna fejas det upp. Täkter byaråd putsar upp längs med Täktervägen. Degerby har med byarådet som arrangör befriats från skräp några dagar innan. Kommunen stöder evenemanget genom att transportera bort det som talkogänget samlar ihop. Den lokala mataffären och ”varuhuset” sponsorerar med korv, handskar och påsar. Är talko enda sättet att få omgivningen ren? – Givetvis borde alla sätta sitt skräp i papperskorgarna, för sådana finns ju också, säger Tapio Viel- maa som en vink åt den som kanske missat det. Finns det tillräckligt med papperskorgar i Ingå? – Det kan man förstås ha olika åsikter om, men att bära med sig skräp i några hundra meter går ju också. Allt beror på hur man tänker.
Han tycker ändå att det har blivit bättre. Folk skräpar inte ner lika mycket som de gjorde förr.
– Och som de vuxna gjorde, gjorde barnen efter. Men kanske det nu har pratats så mycket om nedskräpning att folk blivit mer medvetna. Fimpar, bajspåsar och en spruta Täkter byaråds ordförande Sonja Eklund redogör för några av sina fynd.
– Ett par tjocka sulor, otroligt mycket tobaksfimpar, medicinemballage …
Givetvis borde alla sätta sitt skräp i papperskorgarna, för sådana finns ju också. Tapio Vielmaa
Till de mer otrevliga sakerna som plockats upp från vägrenen hör en spruta. Till det positiva hör att man i Täkter nu verkar ha gått till botten med skräpproblemet.
– Riktigt gammalt skräp som man ännu kunde hitta när vi började med våra städtalkon hittar man inte längre, säger Sonja Eklund.
Ulla Päivärinta från Ingå egna- hemsförening är förvånad över mängden hundbajspåsar som dumpas i naturen.
– Jag vet själv att man inte ids bära en påse med hundbajs så långt, men man kan sätta den i något avfallskärl längs med vägen. Vår förening har låtit göra märken som folk kan sätta på sin egna ”roskisar” som tecken på att man får sätta påsarna dit. Att kasta påsarna i naturen är inte logiskt. Ser resultaten Städtalkon är numera vanliga på många håll. I fjol fördes en livlig debatt på riksnivå efter olika bud om huruvida talkodeltagarna måste gå en kurs eller inte. Nu bedöms det räcka till om deltagarna informeras om farorna med att plocka skräp längs med vägar, och bär reflexväst. Sonja Eklund tycker det är bra att
man kan sätta tiden på skräpplockning i stället för kurser.
– Med sunt bondförnuft kommer man långt.
En av eldsjälarna och initiativtagarna till Ingåstädningen är Elisa
beth Liljeberg som enligt egen utsago har skräpplockning ”lite på hjärnan”. En talkodag som denna behöver man inte smussla med sin hobby utan kan få sällskap av både gammal och ung.
– Det roliga med att plocka skräp är att man genast ser resultatet. Vi har en fin natur i Ingå som är värd att bevaras, säger Elisabeth Liljeberg.
Sonja Eklund tycker att det också handlar om Ingås image.
– För cyklister och fotgängare är det trevligare om det ser städat ut.
Ytterligare en orsak till att städa är att ett skräp utanför avfallskärlet lätt har en tendens att föröka sig och snabbt bli fler.
Kaj håller Karis snyggt
Det är inte bara i Ingå som invånarna plockar skräp.
Kaj Wickholm gick i pension från Raseborgs parkavdelning för tre år sedan men kan fortfarande ses i centrum av Karis med kratta och borste i högsta hugg. Främst ägnar han sig åt att rengöra gatorna från sand och löv men då och då plockar han också skräp.
– Det var en som frågade mig om någon brukar tacka mig och visst brukar folk göra det, både unga och gamla, säger han.
Själv tycker han ändå inte att hans insats är så mycket att orda om.
– Jag gör det för min egen skull, för att få det så som jag själv vill ha det att se ut.
Säcken full
Även om det är tacksamt när folk hjälper till att städa skulle det givetvis vara ännu mer tacksamt om det inte skräpades ner över huvud taget, säger Raseborgs ansvariga parkchef
Joakim Mäkelä.
Dagen innan har han exempelvis blivit tipsad om två soffor, en tvättmaskin och ett oljefat som dumpats i närheten av tunneln under järnvägen i Dragsvik. Det är stadens mark och enligt lagen ansvarar markägaren för att skräpet kommer bort. I slutändan är det med andra ord invånarna som betalar städnotan.
Anmälningar av det slaget leder till extra utryckningar. I övrigt sker städningen i Raseborg enligt olika system. Den egna personalen städar under högsäsongen under givna tider på platser där det rör sig mycket folk. Sådana är bland annat Stallörsparken och gågatan i Karis.
De egna personalresurserna förslår ändå inte långt i kampen mot skräpet. Uppskattad förstärkning får staden av omkring dussinet personer som för sysselsättningsbidrag rör sig med skräpplockare längs hela staden.
– De plockar mycket skräp. På ett arbetspass på fyra timmar kan de lätt fylla en sopsäck på 200 liter, säger Mäkelä.
Staden samarbetar också med föreningar. Badstranden i Box städas till exempel av föreningen Skärgårdens vänner.
Nästan varje år har man fått hjälp i renhållningen av skolelever som plockat skräp i samband med dagsverket eller en städdag. Därtill kommer föreningar eller privatpersoner som på eget initiativ plockar skräp och sedan kontaktar staden för hjälp med borttransporten. Hur skulle det se ut i Raseborg om inte frivilliga hjälpte till att hålla rent?
– För bedrövligt!
Pricka rätt Det städas med andra ord rätt mycket i Raseborg. Allmänna sopkärl råder det enligt Joakim Mäkeläs uppfattning heller ingen brist på.
Antalet ligger på omkring 200 och under högsäsongen töms de, beroende på placering, tre till två gånger i veckan. Redan det sysselsätter två personer, men är ett jobb man gärna gör.
– Om skräpet kommer i kärlet är vi glada. Det underlättar mycket, säger Mäkelä.