Enbart genom sparsamhet lyfter inte Finland
Den nuvarande regeringskoalitionen kan vara nödvändig för att hejda skuldsättningen, men för att få Finland att lyfta krävs en annan sammansättning.
Statsminister Petteri Orpos och regeringens mål är att få ordning på Finlands ekonomi. Hittills har fokus legat på nedskärningar för att stoppa den skenande skuldsättningen. Det är alltför tidigt att säga hur väl regeringen lyckas nå målet, men utsikterna verkar inte särskilt ljusa. Den offentliga skulden fortsätter att växa, bnp sjunker också i år, konsumentförtroendet är på botten, arbetslösheten ökar och företagen ser ännu inte särskilt optimistiskt på framtiden.
Att spara är nödvändigt, men ett ensidigt fokus på nedskärningar räcker inte. Regeringen måste bidra till att ge fart åt tillväxten.
Marknadsinriktade ekonomer brukar anse att staten ska blanda sig så lite som möjligt i näringslivets verksamhet. Och det är sant att det är företagen som skapar ekonomiskt välstånd och tillväxt. Men faktum är också att synen på statens roll i samhällsekonomin har förändrats radikalt de senaste tio åren ute i den stora världen.
Kinas växande ekonomiska dominans inger oro, coronapandemin pekade på bristerna i självförsörjningen i västvärlden och Rysslands invasionskrig i Ukraina har lyft den nationella försvarsförmågan högt upp på agendan.
Allra först borde regeringen naturligtvis avskaffa de många företagsstöd som bara cementerar gamla strukturer, såsom stöd för torvodling som strider mot klimatpolitiken, energistöd av olika slag och många gamla stödformer därtill. Tidigare regeringar har försökt utan att lyckas, för de som känner sig hotade har starka lobbare. Kanske en marknadsinriktad högerregering äntligen kunde höja ambitionsnivån?
För det andra bör regeringen tänka om när det gäller dyra offentliga projekt med tvivelaktiga fördelar, såsom miljardinvesteringen i västbanan (som tidigare kallades för entimmeståget till Åbo). Pengarna kunde ge mer tillväxt på annat håll. Det finns eleganta och acceptabla sätt för staten och kommunerna att bidra till tillväxt i samarbete med den privata sektorn.
Ett gott exempel är energiklustret i Vasa med ett välfungerande samarbete mellan staden och bland annat Wärtsilä. Ett förbättrat samarbete mellan stat, kommun och näringsliv kunde locka till investeringar på många håll i landet.
Ett område där en uppryckning behövs är den offentliga upphandlingen. Staten, kommunerna och välfärdsområdena köper årligen varor och tjänster av privata företag för tiotals miljarder euro. I åratal har utvärderingar pekat på problemen: Det brister i konkurrensen och kompetensen. Dessutom gynnar beställningarna sällan nya lösningar. Flera regeringar har försökt men ingen har lyckats göra den offentliga sektorn till en smart och innovativ upphandlare.
Ett gott initiativ från regeringens sida är däremot introduktionen av skattelättnader för fabriksinvesteringar i Finland inom den gröna (eller rena) omställningen. Det är en ny modell som stärker landets konkurrenskraft. Modellen passar dessutom en skuldsatt offentlig sektor, för riskerna och kostnaderna är små.
I dagens internationella konkurrensläge behövs många fler exempel på en aktiv industripolitik – förutsatt att offentliga medel används bara för goda projekt som inte skulle bli av utan stödet.
Regeringen är övertygad om att välfärd inte kan baseras på en växande skuldsättning. Bra så. Däremot krävs nytänkande kring den offentliga sektorns roll i samhällsekonomin. Troligen behöver vi härnäst en blåröd regering för att klara av en ansvarsfull ekonomisk styrning i kombination med kreativa ekonomiska satsningar.
Men för att den kombinationen ska fungera efter nästa riksdagsval måste Socialdemokraterna krypa till korset och medge att omfattande sparåtgärder krävs också i fortsättningen. Hittills har de motförslag som SDP presenterat inte präglats av realism och inte heller av insikten om farorna med en växande skuldsättning.
Samlingspartiet måste för sin del acceptera att nedskärningarna bör drabba befolkningen mer rättvist än de gör nu.
En regering som domineras av Samlingspartiet och Sannfinländarna kanske behövs för att bromsa upplåningen. Men en sådan regering är i längden till skada för den nationella sammanhållningen. En bättre regeringskoalition behövs för att få Finland att lyfta.
Och dessutom en stor dos framtidstro.