Orpo blundar för den sannfinländska verkligheten
Den finländska högerregeringen väcker fortsatt uppmärksamhet ute i Europa. Statsminister Orpo vägrar medge – eller inser inte – var Sannfinländarna hör hemma.
Samlingspartiets ordförande, Petteri Orpo, visade tillsammans med dåvarande statsministern, Juha Sipilä, Sannfinländarna på dörren då partiet 2017 valde Jussi Hallaaho till ny ordförande. Enligt Orpo hade Sannf blivit ett parti med värderingar som stod för långt från Saml för att ett regeringsssamarbete skulle kunna fortsätta. I dag är Samlingspartiet under Orpo och Sannfinländarna, under Halla-ahos lärling Riikka Purra, ett radarpar i Finlands regering.
Det är inte konstigt att det utomlands undras vad som har hänt och hurdan regering Finland nu egentligen styrs av. Den livliga rasismdebatten i fjol finns också i färskt minne.
Orpo har två gånger under en kort tid tvingats ta Sannfinländarna i försvar på ett internationellt plan. Förra veckan konstaterade han i en intervju för den internationella nättidningen Politico att Sannf inte längre är ett ytterhögerparti och att samarbetet med partiet löper bra. I tisdags ställdes han mot väggen med samma fråga då han talade inför EU-parlamentet. Under den efterföljande debatten riktades skarp kritik mot Orpo såväl från socialdemokratiskt håll som från vänstergruppen. Bland annat betecknades Orpos allians med ytterhögern som ett hot mot demokratin och det europeiska projektet.
”Det finns inga ytterhögerpartier i min regering. Finlands regering är för rättsstatens principer, för demokrati, för jämställdhet, för Ukraina och för EU”, slog Orpo fast.
Kasper Braskén, postdoktoral forskare i politisk historia vid Åbo Akademi och expert på bland annat frågor kring fascism, har kategoriserat vad ytterhöger egentligen innebär. Han konstaterar att Sannfinländarna utan tvekan kan klassas som ett ytterhögerparti. Partiet innehåller karakteristiska ytterhögerelement. Sannfinländarna har precis som Braskén konstaterar målmedvetet byggt upp en motsättning mellan välfärdsstatens framtid och invandringen från ickeeuropeiska områden, speciellt Afrika och Mellanöstern.
Journalisten Jeanette Björkqvists granskning från i höstas visar också att över en tredjedel av de sannfinländska riksdagsledamöterna har endera spridit olika slag av material från ytterhögern, deltagit i tillställningar med radikal- eller extremhögern och/eller har själva rötter i dylika organisationer.
Också i EU-parlamentet kan Sannfinländarnas politiska hemvist ses. I samma grupp (ECR) som Sannf finns bland annat Lag och rättvisa från Polen, Sverigedemokraterna, Italiens bröder och Vox från Spanien.
Statsminister Orpo baserar kanske sitt försvar av sina regeringskolleger på att Sannfinländarna i dag ligger närmare hans eget parti än tidigare. Det kunde betyda att Sannf har tagit ett steg närmare den politiska mitten, men det har partiet och dess frontfigurer nog inte gjort. Om de två partierna närmat sig varandra så är förklaringen snarare att Sannfinländarna har tagit ett rejält kliv högerut i ekonomiska frågor och ligger nu nära Saml, medan Samlingspartiet klivit högerut och närmat sig Sannf i invandringspolitiken.
Sannfinländarna är alltjämt ett ytterhögerparti, oberoende vad statsminister Orpo påstår då han försvarar sin regering ute i Europa – eller på hemmaplan.
❞ Statsminister Orpo baserar kanske sitt försvar av sina regeringskolleger på att Sannfinländarna i dag ligger närmare hans eget parti än tidigare.