Hufvudstadsbladet

Leo Komarov retar gallfeber på motståndar­na

Om du inte vet var Leo Komarov befinner sig i rinken ska du se var motståndar­spelarna verkar vara mest frustrerad­e och ur balans. Sannolikhe­ten är stor att han är orsaken till irritation­en.

- Filip Saxén filip.saxen@hbl.fi

Då HIFK mötte Ilves på hemmaplan den 14 februari stod laget för sin bästa och mest helgjutna insats för säsongen. I centrum av händelsern­a stod Leo Komarov som satte tonen för kvällen från sitt första byte till det sista. Han var en starkt bidragande orsak till att rödtröjorn­a dominerade matchen och vann med 3–0.

Komarov spelade bara sin sjunde match för säsongen och visade för första gången hela sitt register och varför han värvades till IFK efter att ha spelat 14 säsonger utomlands.

Trots att Komarov hörde till de i laget som spelade minst var han spelaren som kanske satte det största avtrycket på matchen. Han fick hela motståndar­laget ur balans så gott som på egen hand.

Komarov inledde sin show redan under uppvärmnin­gen. Munnen gick i ett mot Ilvesspela­rnas håll och han hölls inte på den egna sidan av mittlinjen hela tiden. Då matchen väl var i gång provocerad­e han motståndar­na både då spelet var i gång och under spelavbrot­ten. Komarov åkte på dem och tryckte till dem efter vissling. En efter en blev motståndar­na allt mer frustrerad­e.

– Det var en bra hockeymatc­h. Jag pratade väl på som vanligt, säger han med ett försiktigt leende.

Hans provokatio­ner gick vid ett skede för långt då han skrek och gestikuler­ade mot motståndar­na från bytesbänke­n så häftigt att domarna visade ut honom i tio minuter för osportslig­t uppträdand­e. Då han avtjänat sitt straff fortsatte han. Ilvesspela­rna, med Jeremy Gregoire i spetsen, tappade fokus allt mer och till slut fick kanadensar­en 5+20 minuters utvisning efter att ha tappat humöret och slagit Iiro Pakarinen med klubban över handleden.

– Jag spelar med samma stil som jag gjort i 20 år. Det är mitt jobb och det är kul att se att jag fortfarand­e kan vara med och bidra som 37-åring, säger Komarov.

Komarov visade hur mycket en enskild spelare kan påverka utgången i en hockeymatc­h. Och det är just därför IFK skrev kontrakt med veteranen med ett förflutet i såväl NHL som KHL och som vunnit mästerskap med både landslag och klubblag.

Han är spelartype­n varje framgångsr­ikt lag behöver i slutspelet. Han är inte den snabbaste, den tekniskt mest skickliga eller den målfarliga­ste spelaren i sitt lag. Men han är oerhört mångsidig, kan användas såväl offensivt som defensivt, han ger alltid allt i rinken och han gör så gott som vad som helst för att ge sitt lag de små fördelar som kan vara skillnaden mellan förlust och seger i de täta slutspelsm­atcherna.

– Lagledning­en och tränarna vet var de har mig och vad de får av mig. Jag kan spela i vilken kedja som helst. Jag spelar inte för att göra poäng men kan göra dem.

Det som känneteckn­ar lag som vinner mästerskap­et är att de, förutom stjärnspel­are, målskyttar och bra målvakter har en fjärdekedj­a som kan vara både effektiv och samtidigt sätta stopp för motståndar­na.

– Intensitet­en är högre i slutspelet och också nivån och tuffheten ökar i jämförelse med grundserie­n. Det blir mer tajt och grovjobbar­e som spelar enklare kan kliva fram och göra mål, säger Komarov.

Men först måste han komma upp till den nivå och kapacitet i sitt spel han har i sina bästa stunder. Det kräver mycket jobb och en stark vilja.

I form i tid för slutspelet

Komarovs säsong fick en mardrömsst­art då han i den sista träningsma­tchen inför säsongen, bara kort efter att han skrivit kontrakt med IFK, åkte på en benskada som höll honom ur spel fram till mitten av januari.

– Det är första gången i min karriär som jag åkte på en så allvarlig skada att den krävde så lång rehabilite­ring. Skadan betydde också att det blev en paus på åtta månader mellan matcherna och det har märkts. Det kommer att ta tid för mig att hitta min nivå.

Efter de första matcherna efter comebacken för en månad sedan kunde han knappt ta sig upp ur sängen följande morgon. Nu är läget bättre men Komarov kan fortfarand­e känna smärta från dag till dag och en

del dagar väljer han att stå över isträninge­n för att ge kroppen vila.

– Det blir bättre hela tiden och med tanke på slutspelet är tajmningen rätt perfekt. Jag får tillräckli­gt många matcher under bältet och kommer precis att hinna spela mig i form.

Praktisk lösning för familjen

Hockeyn har fört Komarov från Nykarleby till Karleby, Vasa, Björneborg, Lahtis, Moskva, Toronto, New York S:t Petersburg och Luleå innan han i somras landade i Helsingfor­s.

Han har vunnit OS- och VM-guld med lejonen och Gagarin Cup (KHL-mästerskap­et) två gånger. I den inhemska ligan har han ett silver i prisskåpet men ligaguldet saknas. Det är en av orsakerna till att han valde IFK bland de klubbar som ville ha hans tjänster då han återvände till Finland efter åren utomlands.

– Jag har rest mycket och fått uppleva det mesta inom hockeyn. Jag har spelat i Toronto Maple Leafs, i New York Islanders, i Dynamo Moskva och i Ska S:t Petersburg och fått uppleva sådant man inte får uppleva i mindre klubbar. Det var rätt hektiska år i stora städer och det har blivit många flyttar. Då äldsta sonen började skolan var det ett bra läge att flytta hem.

Familjen Komarov har haft Esbo som sin Finlandsba­s de senaste tio åren så beslutet att spela i IFK var också praktiskt. Att ha 20–25 minuter till träningarn­a ger mera tid hemma med familjen än om han skrivit på för en klubb som legat på längre avstånd från hemmet.

– Jag ville få lugn och ro i livet och om det inte händer något väldigt speciellt är jag nog tillbaka i Finland för att stanna.

Den Munsala IK-fostrade spelaren har ett år kvar på kontraktet med IFK och är 38 då det går ut. Om det blir en fortsättni­ng efter det varken kan eller vill han ta ställning till. I IFK hör han, tillsamman­s med lagkaptene­n Jori Lehterä och kedjekompi­sen Antti Pihlström, till de mest rutinerade spelarna i laget.

– Jag kan säkert hjälpa de yngre i laget i och med att jag sett det mesta inom hockeyn. Jag kan bidra med en förståelse om att det går upp och ner, att det kommer bättre perioder efter sämre tider och att det finns mycket utanför isen som är viktigt och påverkar en.

Komarov har snabbt blivit en publikfavo­rit på Nordenskiö­ldsgatan där tunga tacklingar, fysiskt spel och en underhålla­nde show går hem hos supportrar­na. Samtidigt vet han att det finns en enorm törst efter framgång på läktarna och att alla förväntar sig att IFK ska bryta sin 13 år långa guldtorka.

– De förväntar sig samma sak som vi i laget gör och de är ett bra stöd för oss.

Hittills har säsongen varit rätt motig för laget. Det har blivit mer poängtapp och förluster än väntat, skadorna har stört samspelet och insatserna på isen har varit rätt ojämna. Det är först under de senaste veckorna bitarna har börjat falla på plats.

– Vi har ett starkt lag och jag känner att vi har koll på läget. Nu gäller det för oss att ta det lugnt och fokusera på vårt spel. Allt är under kontroll.

❞ Jag spelar med samma stil som jag gjort i 20 år. Det är mitt jobb och det är kul att se att jag fortfarand­e kan vara med och bidra som 37-åring.

❞ Lagledning­en och tränarna vet var de har mig och vad de får av mig. Jag kan spela i vilken kedja som helst. Jag spelar inte för att göra poäng men kan göra dem.

 ?? FOTO: MARKKU ULANDER/LEHTIKUVA ?? ■
Leo Komarov är ett rivjärn som inte är speciellt kul att möta i rinken.
FOTO: MARKKU ULANDER/LEHTIKUVA ■ Leo Komarov är ett rivjärn som inte är speciellt kul att möta i rinken.
 ?? FOTO: MARKKU ULANDER/LEHTIKUVA ?? ■
Leo Komarov värmer upp inför sin första ligamatch med IFK den 17 januari.
FOTO: MARKKU ULANDER/LEHTIKUVA ■ Leo Komarov värmer upp inför sin första ligamatch med IFK den 17 januari.
 ?? ??
 ?? FOTO: NIKLAS TALLQVIST ?? ■
Leo Komarov växte upp på isen då pappa Alexander var aktiv hockeyspel­are.
FOTO: NIKLAS TALLQVIST ■ Leo Komarov växte upp på isen då pappa Alexander var aktiv hockeyspel­are.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland