Jenni-Elina von Bagh vill bjuda på ny och skrämmande dans
Dansfestivalen Sivuaskel verkar i marginalen men ska också fylla storsalar.
”Föreställningen rymmer stroboljus, naket, blod, nålar och krokar, självskadebeteende”. Varningstexten syftar på Florentina Holzingers Tanz, ett av verken som visas på årets Sivuaskelfestival.
– Det är teatraliskt och provocerande, en krasch mellan olika estetiker, säger Jenni-Elina von Bagh.
Koreografen och dansaren JenniElina von Bagh är sedan ett år tillbaka konstnärlig ledare för Zodiak – centret för ny dans, som arrangerar Sivuaskelfestivalen.
– Gemensamt för årets föreställningar är att de på ett eller annat sätt utvidgar synen på dans, skakar om den, säger von Bagh.
Sivuaskel är en internationell festival för scenkonst som skapas i gränslandet mellan genrer och discipliner och som ofta ligger i framkant. Festivalen har ordnats i Helsingfors sedan 1996 och det är fortsättningsvis viktigt att den får verka i marginalen, menar JenniElina von Bagh.
– Den ska vara ett alternativ och erbjuda sådant som är nytt, skrämmande, radikalt och marginellt.
– Allt är inte för alla!
Nordiska gäster
Trots festivalens alternativa framtoning vill arrangörerna nå ut till en stor publik. Italienska Silvia Gribaudis verk Grand jeté spelas i Dansens hus stora Erkkosal med 700 platser.
– Det är ett verk som lyckas vara lättillgängligt och på samma gång nyskapande, säger Jenni-Elina von Bagh.
Överlag strävar von Bagh efter en balans i programmet mellan stora produktioner och mindre, mer experimentella verk.
I årets repertoar ingår också nordiska inslag – den legendariska svenska Cullbergbaletten gästspelar med verket Sylph som utlovar en kombination av balett och ockultism. Islänningarna Margrét Sara Gudjónsdóttir och Halla Ólafsdóttir finns också med bland koreografnamnen.
Nedskärningar oroar
Mitt i festivalförberedelserna har det finländska dansfältet tagit emot budet om nerskärningar i kulturbudgeten nästa år. Också JenniElina von Bagh är orolig.
– Det är skrämmande med tanke på alla frilansare. Hur kommer folk att kunna stanna kvar i branschen? Det är sorgligt också för att vi nyss genomlevt coronapandemin då allt var stängt. Ändå kämpade konstnärerna på och det blev premiärer. Det visar hur människor verkligen brinner för konsten.