Flickskildring som bäst – kaxig, punkig och skör
Ellen Strömberg har skrivit en ungdomsroman att grotta ner sig i och njuta av. Framskrivandet av flickskap är avväpnande ofiltrerat och fångar viljan att växa. Berättelsen har flyt, samtidskänslan är intakt. Det här händer nu.
Ungdomsboken blöder. Larmrapporter från Sverige visar på en nedgång i utgivningen och en strömlinjeformning av innehållet. Vem läser ens ungdomsromaner längre? frågar sig uppgivna författare som
Johanna Lidbäck. Och då står hon ändå bakom den skräddarsydda succéserien Fula tjejer, en utpräglad metoo-bok. Hos oss har ungdomsboken alltid varit på undan
tag. Utgivningen är sporadisk eller förpackad som vuxenbok. Är det nu det vänder?
Ellen Strömberg visar i sin första ungdomsroman, Vi ska ju bara
cykla förbi, att hon kan genren på alla sina fingrar. Här finns det slitstarka upplägget att en ny tjej kommer till klassen, att hierarkin mellan tjejerna är rå och att bästisskap kostar. Hierarkin löper från klassens drottningar Becka och Leila till försagda, kristna Fredrika. Mitt på skalan finns Malin och Manda. Deras vänskap liknar den i Strömbergs starka vuxendebut Jaga vatten
(2018), som också skildrar vaknande sexualitet och vänskapens skavsår. Framskrivandet av flickskap är avväpnande ofiltrerat, oputsat och fångar viljan att växa. Det är som då Elin i Lukas Moodyssons
Fucking Åmål skriker ”Jag vill knarka!” för att småstaden är så omedgörligt snäv. Men hos Strömberg dricks O'boyglasen med cp-skadade systern.
Viljan att växa
Manda och Malin går vårterminen i nian. De cyklar runt i småstaden, de sitter på lekplatsen och vill att något ska hända. ”Malin sitter på ena gungan och har snurrat polotröjans muddar runt händerna som vantar och dragit upp kragen som mössa. Det ser inte klokt ut. Men jeansjackan är snygg”.
Strömberg fångar tonårsvarat i detalj. Flickorna fryser ständigt, men snyggt. Just lekplatsen återkommer i ungdomsromaner, där växande tonårskroppar blir en bild för övergången till något annat. Flickorna dagdrömmer om New York. Och bestämmer sig för att ha romanser. Scenen när de vrålar ut att de vill ha romanser är klockren. Och den följs av fler stilleben av tonårsangst.
Mandy faller handlöst för ouppnåeliga John från Colombia. Malin siktar in sig på hans polare punkaren Pugg i bandet med det varslande namnet Slynslakt. Flickorna hänger på biblioteket och Mandy, som läser mycket, kastar sig över colombianske Gabriel García Márquez Hundra år av ensamhet för att
imponera på John.
Vägen till romans går via fester. Ölburkar, fyllor och osäkerhet kantar vägen. Ett mönster i svensk ungdomsroman är det gedigna supandet och knarkandet och att