Unga Teatern bjuder på interaktiv lussäker beskowsk jul
I sin julföreställning Julen enligt Elsa Beskow bjuder Meri Anna Hulkkonen in barnen i den svenska barnboksförfattarens värld. Men hon har inte velat skapa en traditionell föreställning där barnen sitter stilla, utan de får röra sig fritt och inta roller i pjäsen.
När Meri Anna Hulkkonen tillträdde som Unga Teaterns nya konstnärliga ledare vid årsskiftet visste hon att hon ville sätta upp en julföreställning. Att valet föll på Elsa Beskows bilderböcker var ingen tillfällighet.
– Julen är jättespeciell för mig. På kvällen den 25 december vet jag att jag måste vänta ett år på att nästa gång få känna den magiska julkänslan. Elsa Beskows bild där de dansar kring julgranen har fastnat starkast i minnet hos mig. För mig handlar hennes bilder om barndomens idyll, jag har alltid tyckt jättemycket om dem, de väcker så varma känslor.
Julen enligt Elsa Beskow är ingen traditionell barnteaterföreställning. Den bygger på interaktivitet och är uppbyggd som en museirunda. Under den 45 minuter långa föreställningen rör sig publiken genom teaterns olika rum, som iscensatts enligt Elsa Beskows visuella värld. Först kommer man in i foajén som förvandlats till ett sommarlandskap. I teaterkaféet finns ugglemors skola där publiken får vara med om en lektion där man tecknar efter en levande modell. Själva teatersalen är indelad i ett kök där barnen får baka tant Bruns pepparkakor, och vid fönstren öppnar sig ett vinterlandskap med en julgran.
– Till sin form är det ett mellanting mellan föreställning och verkstad där barnen har en aktiv roll. Jag är trött på barnteater där publiken sitter och tittar på hur vuxna agerar. Jag vill att barnen ska vara delaktiga.
Androgyna Lotta-Petter
Även om föreställningen delvis bygger på Beskows Petters och Lottas jul har syftet inte varit att förvandla en Beskowbok till teater. I stället för att dramatisera Beskows berättelser pratar man om dem i föreställningen där det ingår både nyskrivet manusmaterial och improviserade diskussioner med barnen.
– Julen ger exempelvis möjlighet att reflektera kring vad en gåva är. En teaterföreställning är också en gåva som man kommer och tittar på.
Viktiga teman som lyfts fram är natur, vetenskap och konst. Karaktärerna är bekanta från böckerna, med vissa modifikationer, som Stella Laines androgyna rollfigur LottaPetter. Också barnen iklär sig roller genom att ta på sig rekvisita som finns i rummet.
– Jag skulle få panik om mitt barn skulle sätta något på huvudet på en daghemsföreställning. Men hattarna som används fryses ner efter varje föreställning så de är lusfria, försäkrar Hulkkonen.
Föråldrad nationalromantik
Elsa Beskow levde åren 1874–1953 och för dagens läsare är en del inslag ofrånkomligt föråldrade, som den frekventa barnagan och att alla är vita. Även för Hulkkonen representerar böckerna en viss sorts nordisk nationalromantik, men det viktiga för henne är att alla får vara med och ta del av böckerna.
– Alla barnen i publiken är interaktiva och representerar sig själva i pjäsen. Vem som helst får därmed vara vem som helst. Även om vissa saker i böckerna är föråldrade kan det på det här viset ändå bli en föreställning för alla, den lek vi gör av det här är för alla.
Själv hoppas och tror hon publiken kommer att tycka föreställningen är lika rolig som det varit för henne att skapa den.
– För mig finns inget ”jag är vuxen”, ”jag är barn”, vi är alla människor. Jag behöver inte ändra på mig för att vara med barn. Jag gör saker som intresserar mig och i den leken litar jag på att det också intresserar barnen. Eftersom jag själv har jätteroligt litar jag på att det fungerar.