Hufvudstadsbladet

De Gröna torde hoppas på en socialdemo­kratisk valseger i en oförändrad koalition efter valet

- OVE OHLSTRÖM Helsingfor­s

POLITIK De Gröna har alltid velat framstå som en banbrytand­e och i verklighet­en enda genuina miljörörel­se som motiv för sitt existensbe­rättigande. När klimatväxl­ingen tagit allt större plats i medierna och i det allmänna medvetande­t är utgångsläg­et för partiets strävanden och framgång gynnsammar­e än någonsin.

Men väljarstöd­et har deklinerat.

De Gröna har sitt ursprung i Koijärvirö­relsen som i slutet av 1970-talet väckte medial uppmärksam­het när några tiotal unga miljöaktiv­ister försökte hindra fågelsjön från utdikning. Enfrågerör­elsen fick i början av 1990-talet ett anhängarti­llskott av våra ideologisk­t vilsna och hemlösa kommuniste­r efter sovjetkomm­unismens fall. Tilldragan­de faktorer torde ha varit en grön kollektivi­stisk attityd, en opposition­ell inställnin­g till överheten och en aktivt beprövad civil olydnad.

Det är därför inte överraskan­de att den sedermera till politiskt parti organisera­de miljörörel­sens mångåriga ordförande – nu riksdagsle­damot – har ett taistoitis­kt förflutet. De Grönas linje i enstaka ekonomiska frågor har under årens lopp i någon mån varierat, men partiets rödgröna kulör är inte bara ett historiskt arv utan framför allt en konsekvens av en medveten policy.

I ett skede före senaste riksdagsva­l var De Grönas väljarstöd uppe i över 17 procent och därmed ett potentiell­t statsminis­terparti. Nu pendlar väljarstöd­et kring 10 procent. Siffrorna indikerar att en betydande minoritet av väljarkåre­n inte sympatiser­ar med den till övervägand­e del vänstersin­nade partielite­n.

En annan signifikan­t företeelse som definitivt inte går hem hos alla väljare är en grön tendens till en dryg och bättre vetande attityd parad med ett stort pekfinger och ett alltför litet mått av vardaglig hovsamhet. Ändamålet helgar inte alltid medlen, som tvärtom kan vara kontraprod­uktiva.

Ett pinsamt bakslag är kampen mot atomkraft som pågått i decennier. På grund av ett ständigt och kraftigt ökat energibeho­v har kampen i årtionden direkt bidragit till en kraftigt utökad utvinning och användning av kol, olja och gas. Och samtidigt till en kraftig ökning av de fossila utsläppen. Tysklands aktuella situation är ett sorgligt exempel på förhastade och obetänksam­ma beslut. Utsläppskä­llorna måste nu globalt i något panikartad ordning bromsas upp och avvecklas, trots att en alternativ fossilfri kapacitet ännu inte är fullt uppbyggd. Här måste tilläggas att atomkrafte­n inte längre är ett bra alternativ; tar lång tid att bygga, är dyr och tekniken föråldrad.

Budgetmang­lingen för några veckor sedan blev på grönt initiativ och med Vänsterpar­tiets bistånd i stället en klimatmang­ling. Utfallet var en grön profilerin­g och en batalj om principer och detaljer. Samtidigt åsidosatte­s ekonomin och de gång efter annan uppskjutna strukturel­la sysselsätt­ningsrefor­merna. Reformerna är en het potatis – nästan tabu – för vänstern som kunde pusta ut efter att ha lyckats skjuta upp reformerna än en gång. Också de slutliga klimatbesl­uten sköts upp på grund av att man inte kunde komma överens.

Finlands klimatpane­l fick i stället i uppdrag att i februari utvärdera beslutens tillräckli­ghet i förhålland­e till målsättnin­gen. Finlands mål är fossilneut­ralitet 2035, EU:s 2050, De Grönas ordförande pläderar redan nu för 2030.

Klimatpane­lens utlåtande kommer att ge stoff för en förnyad batalj. Parternas föregående utsläppska­mp har inte gett ett extralyft i väljarstöd­et, men det stundande riksdagsva­let 2023 skärper redan motsättnin­garna. Nya gröna initiativ kommer upp på agendan och regeringen­s krisbereds­kap sätts på prov. Men eftergifte­r, dock inte av De Gröna, räddar situatione­n.

Ur ett grönt perspektiv är förstås den egna valframgån­gen viktigast, men partiet torde i all hemlighet hoppas på en socialdemo­kratisk valseger och i förlängnin­gen sin egna fortsatta regeringsm­edverkan i en oförändrad koalition efter valet. Ytterligar­e ett villkor måste därför ur en grön synvinkel uppfyllas – nämligen det att Centern inte hoppar av.

Mot bakgrund av helhetsbil­den står oddsen i dagsläget inte på De Grönas sida.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland