Kaoset tilltar i FC Barcelona
Med skulder på 1,3 miljarder euro och astronomiska räntor kunde man tänka sig att FC Barcelona skulle göra allt i klubbens makt för att få ordning på finanserna.
I ett läge där hela föreningens framtid kan vara hotad skulle det gälla att ta skeden i vacker hand, sälja alla dyra spelare, släppa i väg spelare som passerat zenit och satsa stenhårt på de egna produkterna.
Också om detta skulle betyda en sportslig kräftgång i flera år framöver.
Men en klubb med Barcelonas historia kan inte dra helt i nödbromsen. Heter du Sheffield Wednesday, Levante, Spezia eller Kaiserslautern är det möjligt men Barcelonas styrelse vill naturligtvis inte att laget ska tumma på de sportsliga ambitionerna trots att ekonomin är körd i botten.
Ronald Koeman var sannolikt ett felaktigt val från första början som tränare. Hans förflutna i Barcelona spelade in och då kandidat efter kandidat tackade nej föll valet på Koeman. Med tanke på hans segerprocent i tidigare klubbar var valet ytterst tveksamt.
Nygamla ordföranden Joan Laporta tänker inte särskilt höga tankar om Koeman och efter insatsen mot Granada där Barcelona, som kollegan Sundelin på Ilta-Sanomat så eminent beskrev det, spelade fotboll på ett sätt som hade fått den forna mästartränaren Johan Cruyff att vända sig i graven lär inte Laportas tycke för den forna storbacken ha ökat.
Efter 0–0 mot Cadiz senast ökar pressen ytterligare på den självmedvetna holländaren som dessutom, då han motats in i ett hörn, svarat med att säga saker som garanterat skapar ytterligare irritation hos Laporta.
Att han åkte upp på läktaren efter att ha munhuggits med domarna är ytterligare en signal på att hans tid i klubben är på väg att ta slut. Kanske det han vill också för att vara tränare i Barcelona är för tillfället inget avundsvärt jobb.
Klubben som förknippas med tiki-taka, finlir, finess, ett fantastiskt passningsspel, sina trianglar och en ständig rörlighet fick två bollar på mål mot Cadiz och mot Granada tjoffade laget in bollar mot straffområdet på måfå mot Gerard Pique som plötsligt spelade center.
Svallvågorna går höga i Katalonien och pöbeln skriker efter en ny tränare. Visst känns det som att en nystart kunde göra laget gott. För trots att laget tappat Messi och Griezmann är Barcelonas trupp värderad till cirka 700 miljoner euro. Med den kvaliteten inom laget har fansen rätt att kräva mer än långa bollar på Bengt, ursäkta Gerard.
Barcelona har skötts uselt i flera år och vansinnet tilltog under den före detta ordföranden Josep Maria Bartomeu som tog så många felaktiga beslut att någon säkert skriver en avhandling i ämnet med rubriken "Så ska du inte agera som chef".
Koeman själv hade nöjt sig med ett ettårigt kontrakt då han skrev på 2020. Bartomeu var frikostig, det var ju inte hans pengar, och erbjöd två år på stubinen. Koeman stod då under kontrakt med det nederländska landslaget och hade en utköpsklausul på sex miljoner euro. Pengar som Barcelona inte kunde punga ut med. Så Koeman tog en titt på sitt välfyllda bankkonto och meddelade att han betalar de sex miljonerna själv.
Välgörenhet var det inte frågan om, inte någon klubbkärlek heller. Koeman och hans slipade agent Rob Jansen fick in en klausul att Koeman ska få tillbaka de sex miljonerna om han inte får också en tredje säsong på Camp Nou.
Genialiskt av Koeman, stendumt av Barcelona och Bartomeu. Vilken väg Barcelona än väljer får Koeman ungefär tolv miljoner euro för sina tjänster i klubben. Tolv miljoner som kan vara mer än Barcelona kan hosta upp då de en gång välfyllda bankvalven gapar tommare än turiststråket Ramblan i coronatider.
Frenkie De Jong drog på sig två gula kort mot Cadiz senast och den 24-åriga holländaren är en av dem som ganska snart kan tänkas tröttna på tillvaron i Barcelona. Eller så får en ny tränare fason på det hela. Ett mittfält med De Jong och Pedri som maskinmästare går inte av för hackor.
Frågan är om Barcelona har råd att göra sig av med Koeman och om man hittar någon lämplig ersättare.
Listan på tänkbara namn som styrelsen funderar över är namnstark men lite ihålig. Andrea Pirlo, Philip Cocu, Antonio Conte, Xavi, Joachim Löw, Erik ten Hag och Javier Garcia Pimienta.
Av dem kan Conte strykas omedelbart för den framgångsbesatte italienaren vill inte gå till en klubb på retur. Pirlo misslyckades i Juventus och är en gröngöling. Joachim Löw har inte jobbat som klubblagstränare på snart 20 år och Philip Cocus meriter som tränare är så tunna att inte ens Barcelonas färgblinda styrelse kan gå med på det namnet.
Erik ten Hag, med sin Ajaxfotboll i ryggraden, hade ännu för tio, eller varför inte fem år sedan varit som klippt och skuren för rollen men det är ytterst tveksamt om han är intresserad.
Xavi är Barcelonas man uti fingerspetsarna men lever la dolce vita i Qatar som tränare för Al-Sadd och att i det här läget ta över moderklubben känns inte genomtänkt. Romantiskt? Alla gånger men romantikens dagar är över på Camp Nou.
Suget att få ta över Barcelona är mindre än kanske någonsin tidigare och just nu känns Camp Nou som en begravningsgård för tränare. Inte för att det inte skulle finnas en rätt stor potential inom en visserligen brandskattad trupp utan på grund av den panik som råder i klubben. I ytterst svåra tider krävs exceptionellt ledarskap. Laporta är en medvindsordförande men på basis av hans första sex månader som nygammal ordförande verkar han inte fungera lika bra i krisförhållanden.
Kanske att Barcelona borde gå tillbaka till rötterna och reflektera över sin identitet och sin värdegrund? Juniorakademin La Masia hör till de bästa i världen och den borde klubben satsa stenhårt på. Tänk vad man där kunde ha gjort med de 250 miljoner euro klubben slängde bort på Philippe Coutinho och Ousmane Dembele.
Ska man nu byta tränare behöver man så att säga inte gå över ån efter vatten.
Javier Garcia Pimienta har jobbat över femton år inom klubben som juniortränare och b-lagstränare. Han andas det dna Barcelona borde stå för. Kunde vara en bra inledning att börja där.
Svallvågorna går höga i Katalonien och pöbeln skriker efter en ny tränare. Visst känns det som att en nystart kunde göra laget gott. För trots att laget tappat Messi och Griezmann är Barcelonas trupp värderad till cirka 700 miljoner euro. Med den kvaliteten inom laget har fansen rätt att kräva mer än långa bollar på Bengt, ursäkta Gerard.