Béla Bartóks kusligt freudianska drama imponerar
Helsingfors stadsorkester fortsätter sin svit av Bartókskivor och Susanna Mälkkis grepp är underbart. Mika Kares må ha vaknat utan röst på inspelningsdagen men rösten imponerar och hans tolkning är utsökt gripande.
Béla Bartók: Riddar Blåskäggs borg.
Helsingfors stadsorkester, dir. Susanna Mälkki, solister Mika Kares och Szilvia Vörös, berättare Géza Szilvay. (BIS Records)
I januari 2020 gavs Béla Bartóks opera Riddar Blåskäggs borg konsertant i Musikhuset. Inspelningen nästa dag skulle bli del två i en utlovad Bartóktrilogi med Helsingfors stadsorkester och Susanna Mälkki. Men då var olyckan framme: basen Mika Kares vaknade på morgonen helt utan röst.
Det må ha varit ett läkekonstens under eller Mika Kares goda hälsa, men på kvällen var han färdig att sjunga den krävande rollen. Nu har operan kommit ut på skiva och låter minst lika bra som den lät i salen. Vissa avsnitt lär ha bandats på nytt och det kan knappast ha varit lätt att anpassa en akustik utan publik med originalet.
Operan är ett kusligt drama. Den unga Judith har gift sig med Blåskägg. Då hon träder in i hans borg, kräver hon att få nycklarna till sju stängda dörrar. Bakom dem finns hela Blåskäggs liv och hans person som han både vill och inte vill att hon skall upptäcka. Judith har lämnat familj och tidigare trolovade bakom sig och tror sig kunna sprida ljus i Blåskäggs dystra liv, men faller slutligen offer för det hon ville rädda honom från.
Blodbesudlade detaljer
Den starkt symboliska freudianska texten som på sin tid upplevdes som oerhört chockerande gör Blåskägg till både narcissist och tyrann. Bakom de fem första dörrarna finner Judith en tortyrkammare, ett vapenförråd, en skattkammare, en trädgård och Blåskäggs väldiga domäner. Nu varnar han henne för de två sista dörrarna. Bakom den sjätte finns sjöar av tårar och bakom den sjunde hans tre tidigare hustrur. Judith blir hans fjärde hustru och borgen blir mörk igen.
Bartóks orkester beskriver otroligt starkt alla de blodbesudlade detaljer som Judith ser bakom dörrarna. Den härliga orkestreringen är både mäktig, skrämmande och stillsamt stämningsfull. Susanna Mälkkis grepp är underbart med sin klarhet, sina detaljer och sin rytm.
Judiths krävande roll görs med stark inlevelse av den unga ungerska mezzosopranen Szilvia Vörös som vann Eva Marton-tävlingen 2014 och fyra år senare fick anställning vid Wiens statsopera. Hennes röst bär lika härligt i forte som med mjukare framtoning och klangen är klar och nyansrik.
Mika Kares gör inte Blåskägg så skräckinjagande som somliga uttolkare. Han ser honom som en mörk gestalt, en rädd man som inte vet hur han skall handskas med den kärlek han tydligt har behov av. Rösten är vacker och imponerande, tolkningen utsökt gripande. Det är omöjligt att säga om han hade kunnat sjunga ännu bättre någon annan dag. Fängslande är han hur som helst, trots vissa uppenbara svårigheter med ungerskan.
Raden kompletta inspelningar av Bartóks opera är lång och stjärnbeströdd. Det finns de som anser att István Kertész’ inspelning med Christa Ludwig och Walter Berry från 1966 är den allra bästa. Å andra sidan är det speciellt intressant att följa våra egna artister och kunna konstatera att HSO under Mälkki lyckas hålla nivån i jämförelse med de främsta orkestrarna. De fick även utmärkt internationell kritik för sin första Bartókskiva med scenmusik.