Tomtenissen ställer till det
Den norska barnanimationen Klara Ko firar jul är något blek, trots de pigga färgerna.
Det har sagts förut och det tål att sägas igen: den nya sköna datoranimationen och den prislapp som tekniken i fråga renderar har gjort att det ploppar upp produktioner på alla håll och kanter.
Klara Ko firar jul (Jul på Kutoppen)
kommer från Norge som nästan känns som hemmaplan kulturellt, vilket innebär att vi slipper de värsta excesserna som ofta hör julfilmerna till.
Och eftersom norrmännen i likhet med oss finländare har en tendens att göra bort sig på det känslomässiga planet landar vi här i en skilsmässofamilj – av kosläktet.
Det handlar om Klara som ska fira sin första jul tillsammans med farsgubben Mosk. Och det är något som Klara faktiskt ser fram emot, det vill säga att byta ut småstadsjulen mot ett julfirande på vischan.
Vad synd då att Mosk, en traktorkille med många järn i elden, inte brytt sig om att pynta till jul där hemma. Det är upp till Klara som får hjälp av tomtenissen. Det enda den rackaren kräver i gengäld är risgrynsgröt – i massor.
Men det som stadskossan Klara missat är att tomtenissen bara ska ha en portion gröt och det först på julafton. Slänger han i sig mer än så tappar han koncepterna en gång för alla. Och det just exakt vad som sker i Klara Ko firar jul.
EDM kontra Bjällerklang
Det är inte en helt dålig sak det här, i filmen finns många fräscha råvaror. Som att man i stället för att stämma in i Bjällerklang kör med EDM (elektronisk dansmusik, dummer).
En lagom trevlig sensmoral står också på agendan, något i stil med att det inte är julklapparna och de yttre attributen som gör julen utan privilegiet att fira den i sällskap av familj och vänner (snacka om science fiction i dessa tider). Ja, plus att filmen går i mål på småbarnsvänliga 68 minuter.
På minussidan noteras ett föga personligt bildspråk som känns mera plastigt än på riktigt mumsigt och inbjudande. Gnistor slår det väl heller inte om filmens karaktärsgalleri, eventuellt med undantag för Klara Ko som är bra söt.
Inte för intet slår det en hur mycket mera – och bättre – gänget bakom succéanimationen Sing gjorde med ett snarlikt karaktärsgalleri, mycket riktigt hämtat från djurriket.
Något blekt är det, slutresultatet. Och det trots de pigga färgerna.