Ledarskap krävs på alla nivåer
Genomslaget för coronarestriktioner har varit snabbt och brett. Statsminister Sanna Marins och president Sauli Niinistös tydliga kommunikation uppskattas för att det är tydligt och därmed lugnande.
Den politiska ledningen – regeringen och presidenten – har uppträtt bestämt men lugnt och med uppmaningen att vi ska följa anvisningarna men också visa omsorg om varandra. Det uppskattas i vida kretsar.
De råd vi har fått och de restriktioner som har införts, och som kommer att införas, baserar sig på vår folkhälsomyndighet, Institutet för hälsa och välfärd THL och dess expertis. Så ska det vara, det är inte att gömma sig experterna utan att låta den bästa kunskapen styra.
Tyvärr visade THL:s generaldirektör Markku Tervahauta på institutets presskonferens i fredags dåligt exempel. Han deltog i den trots att han var uppenbart förkyld och måste snyta sig flera gånger. Det här samtidigt som ett av budskapen på presskonferens var att alla som inte är alldeles frisk ska stanna hemma. Det väckte mycket kritik och Tervahauta bad någon timme senare om ursäkt på Twitter och påpekade att han blev ett exempel på hur svårt det är att ända sina egna vanor.
En positiv tolkning av den fadäsen är att generaldirektör Tervahauta kan ha hjälpt oss att inse problemet, alltså hur svårt det är att tänka om och göra på ett annat sätt än man brukar.
Epidemin och den nya verkligheten har snabbt kommit i fatt oss. Fram till förra veckan var det lätt att rycka på axlarna, nu är det definitivt inte längre så. Det var lätt att skratta i mjugg åt ministrar som uppmanade folk att tvätta händerna, men senast nu har förhoppningsvis de flesta av oss insett att handtvätt faktiskt är mycket väsentligt då det gäller att stoppa eller åtminstone fördröja smittan. Ingen ska förhålla sig legärt till anvisningarna vi har fått. De är tydliga. Begränsa dina sociala kontakter, delta inte i stora evenemang, håll tillräckligt avstånd när du träffar människor, distansjobba om och när det är möjligt, håll dig hemma om du känner dig det minsta sjuk.
Vid sidan av att förhålla sig lättvindigt till råd och restriktioner är en annan möjlig, men lika oönskad reaktion, att bli panikslagen när epidemins omfattning och konkreta effekter tränger in i vårt medvetande. Det gagnar inte heller någon, varken omgivningen eller den panikslagna.
Nu gäller det att idka individuellt ledarskap. Vi måste alla ta ansvar för oss själva, hur vi agerar och givetvis också för barn och äldre som behöver hjälp med att klara sig och hålla sig lugna.
Genomslaget på alla nivåer har varit anmärkningsvärt snabbt och brett. Resor, kultur- och idrottsevenemang, seminarier och träffar har ställts in i en rasande takt. Det skedde i hög grad innan Regionförvaltningsverken hade hunnit komma med sina formella beslut.
Till exempel flyttar Svenska folkpartiet och De gröna fram sina partidagar från maj, och Folktinget ställer in sin session.
Studentexamen i olika realämnen tidigareläggs så att alla prov, utom modersmålsprovet i samiska, kan skrivas före 20 mars.
Myndigheternas budskap har alltså verkligen nått fram och omsatts i praktiken.
På fredagen kom även besked om de första permitteringarna: Bland annat Viking Line har inlett förhandlingar om att permittera personal och Operan och Nationalbaletten samarbetsförhandlar. Dessvärre blir det säkert fler sådana besked och i värsta fall konkurser. Regeringen har gett löfte om åtgärder som ska hjälpa företag att klara sig över den svåra perioden. Det är viktigt och de bör konkretiseras ytterligare, även för att det lugnar ned människor.
På arbetsmarknaden syns ändå oro. Arbetsgivarna inom branscher som redan har ingått nya kollektivavtal, som Teknologiindustrin, oroar sig för att man gått med på för höga löneförhöjningar medan vårdfacken efterlyser snabba avtal och har fått än mera bränsle för sin synpunkt att vårdpersonalen måste prioriteras.
Det kan vara svårt att se något positivt i situationen. I bästa fall kan vi dra nytta av att tempot i samhället skruvas ned och att vi förväntas tillbringa mer tid hemma.