Det blev lite trubbigare
Det blir med största sannolikhet Joe Biden och Bernie Sanders som in i det sista kämpar om utnämningen till Demokratiska partiets kandidat i sommar inför presidentvalet i USA i höst.
Oberoende av vem det blir som ska möta Donald Trump blir det ingen lätt match. I själva verket är risken stor för att väljarna ska uppleva att en förändring är omöjlig – ingen kvinna, ingen representant för en ny generation efter att både Elizabeth Warren och Pete Buttigieg gav upp. Sanders – om det blir han – är ett lite mer oväntat alternativ och många unga väljares favorit. Men troligen kommer valet att falla på Biden.
Biden är något av ett säkert kort. De som röstar på honom vet en hel del om hans åsikter och värderingar. Men samlar han röster främst av dem som vill ha någonting av Obama tillbaka (Biden var ju Obamas vicepresident)? Kan han profilera sig på ett sätt som kan locka också republikaner som är missnöjda med Trump att rösta på Joe Biden i stället för på Donald Trump? Särskilt sannolikt ser det inte ut i detta skede.
Bland de demokrater som från början ansågs ha en reell chans fanns det bara en som avvek från de andra. Det var Pete Buttigieg, som kunde ha varit barn till de övriga – och till Donald Trump. Buttigieg klarade sig bra i opinionsundersökningarna och i Iowa, hyfsat i New Hampshire men sedan var det stopp. Efter att ha landat på fjärde plats i South Carolina kastade han in handduken – kort innan den så kallade supertisdagen. I samma veva testamenterade han sina röster till Joe Biden.
Sin hittills hopsamlade valbudget kan han i alla fall behålla. I början blev det ordentligt klirr i valbudgetskassan för hans del. Om han så vill kan han använda dessa bidrag som grundplåt om fyra år om han vill ställa upp igen. I detta skede kan det vara bra att lägga hans namn på minnet.
För närvarande ser det ut som om det huvudsakliga målet för Demokraterna skulle vara att stoppa Donald Trumps planer på en andra period i Vita huset. Det är ingalunda bara Demokratiska partiet som är missnöjt med den sittande presidenten. Trumps kritiker finns också inom Republikanska partiets anhängare. Dessa skulle kanske gärna byta ut honom mot någon annan republikan men steget är långt för dem att placera Biden eller Sanders i Vita huset i stället för Trump. Antagligen för långt.
Sedan kan man också fråga sig om det är bra av Demokraterna att fokusera så totalt på att bli av med Trump att eventuella andra budskap hamnar i skuggan av detta gemensamma mål.
Någon promenadseger kan Donald Trump ändå inte räkna med. Hans triumf för att senaten inte fällde honom för att ha missbrukat sin position blev kortvarig på grund av den turbulens som covid-19, coronaviruset, och Saudiarabiens oljeprisdumpning orsakat. Ekonomin spelar en stor roll för de amerikanska väljarna och det ser inte särskilt ljust ut på den fronten åtminstone när det gäller 2020.
Båda dessa faktorer har i högsta grad en internationell koppling där Kina och Ryssland har en väsentlig roll.
För de flesta amerikanska presidenter har utrikespolitiken och internationella frågor spelat en större roll under den andra mandatperioden än under den första. I en global värld har det inte varit lika enkelt att skilja åt de två, vilket också har märkts under Trumps första period i Vita huset.
Här kunde förstås finnas en nisch för den som vill utmana Trump att profilera sig på ett sätt som kunde minska oron bland de amerikanska väljarna ifall rädslan för att skräckscenariot från 2008 med finanskrisen upprepar sig. Men det skulle naturligtvis förutsätta en plan som väljarna skulle uppfatta som mer trovärdig än den som Trump lägger fram.
Att helt ignorera de utmaningar som Kina och Ryssland innebär är inte ett alternativ, även om turbulensen på oljemarknaden minskar och coronaviruset avtar.
Det kan också bli svårt att komma ur gamla förpliktelser. Presidentvalet i Afghanistan där både Ashraf Ghani och Abdullah Abdullah utropade sig till president i måndags kan försvåra planerna på att dra bort de amerikanska styrkorna från landet helt och hållet.
Ghani är etnisk pashtun, Abdullah tadzjik. Afghanistan har aldrig varit ett centralt styrt land med säte i Kabul, utan styrt av flera krigsherrar som alla kontrollerade sin del av landet.
Det var med den så kallade Norra alliansen – ledd av den etniska tadzjiken Ahmed Shah Massood – som USA utmanövrerade talibanerna 2001. Massood dödades i ett al-Qaida-lett attentat och Abdullah Abdullah har betecknats som Massoods efterträdare.
Den största utmaningen är ändå det mycket bräckliga avtalet med talibanerna där bläcket knappt hann torka innan de första rapporterna om brott kom in. Vad man kommit överens om råder det också olika uppfattningar om.
På så sätt finns det både gamla och nya internationella utmaningar att tackla för den som tar plats i Vita huset nästa år. Trumps största utmaning för tillfället heter varken Biden eller Sanders utan covid-19 som förutom en hälsorisk kan orsaka stora ekonomiska problem också i USA.
”Är man redo för ett generationsskifte i USA? Svaret på denna retoriska fråga som jag ställde i december vet vi nu. Svaret är nej. Men många nya utmaningar väntar.”
YRSA GRüNE-LUOMA frilansjournalist med utrikes- och säkerhetspolitik som specialområde