Vi och världen har förändrats och därför är uppståndelsen större kring coronavirus än tidigare epidemier, men det betyder inte att viruset nödvändigtvis är farligare än de tidigare.

Det är tuffa åtgärder regeringen tar till för att skjuta upp den egentliga epidemin och se till att många inte drabbas samtidigt. Ansvaret faller i slutändan på oss alla.

Vi har ännu ingen coronaepidemi, men den kommer till oss. Det infektionsexpertisen och regeringen nu försöker se till är att epidemikurvan blir så flack som möjligt. Om många drabbas samtidigt blir riskerna större.

Det gäller att hela tiden minnas att coronavirus leder till en lindrig sjukdom för de allra flesta, en infektion i luftvägarna som kan skötas genom att hålla sig hemma och vila. För dem som är i riskgruppen – äldre, personer som har cancer, hjärtoch kärlsjukdomar, diabetes – kan sjukdomen bli allvarlig. Torsdagens besked om att en hjärtkirurg på HUS har insjuknat var därför allvarligt, även om hen utsatt närmast kolleger, inte patienter.

De åtgärder regeringen nu går in för har vi knappast sett i Finland sedan andra världskriget. Man vill att alla sammankomster för mer än 500 personer ska ställas in, gärna också mindre tillställningar, och att folk inte ska resa. Staten föregår med gott exempel och ställer in minneshögtiden som skulle ordnas på fredag med anledning av vinterkrigets slut.

Regeringen vädjar till arbetsgivare att ställa in alla arbetsresor och hoppas att finländarna backar sina semesterresor. Trots att flera länder ännu inte har drabbats av epidemin, så vet experterna att den kommer. Därför kan man inte längre säga att ett enda resmål skulle vara tryggt att resa till.

Det är bra att minnas att vi har upplevt många influensaepidemier – till exempel spanska sjukan 1918– 1919, den som kallades asiaten i slutet av 1950-talet, hongkongen i slutet av 1960-talet och svininfluensan 2009–10.

Enligt professor Mika Salminen på Institutet för hälsa och välfärd (THL) är det svårt att säga om coronavirus är farligare än tidigare virus, eftersom kunskapen ännu inte är heltäckande. Uppståndelsen och åtgärderna är av en helt annan kaliber än tidigare, men det behöver alltså inte betyda att sjukdomen skulle vara farligare. Det berättar snarare om att vi människor och vårt samhälle har förändrats. Det Salminen kan säga med säkerhet är att corona inte är så farligt som man först trodde.

Det som är annorlunda nu, även jämfört med svininfluensan är kommunikationen. Det är betydligt enklare att kommunicera via nätet och nå mängder av människor. Det har både goda och mindre goda effekter som är uppenbara för var och en. Det är bra att människor går att nå lätt, och att envar kan kolla upp pålitlig information. Men det är mycket illa att det också är väldigt enkelt att sprida rykten och felaktig information.

Nu utvidgas rådgivningen och alla får per post hem ett informationspaket på svenska och finska.

Finland förbereder sig på att läget kan bli så allvarligt att beredskapslagen måste tillämpas. Då kan beslutsfattarna till exempel besluta att stänga skolor och daghem. I det skedet är det inte regeringen utan riksdagen som fattar besluten och också presidenten kopplas in. Det handlar alltså om ett undantagstillstånd, då även de medborgerliga rättigheterna kan begränsas. Det är inte sagt att läget blir så allvarligt. Men regeringen vill vara förberedd och förankra frågan vid ett möte mellan alla riksdagspartier på torsdagskvällen.

Coronaviruset har avslöjat hur vanligt det är att vi går till jobbet fast vi inte är friska. Det är en dålig utveckling helt oberoende av vilka sjukdomar som är aktuella. Om coronautbrottet leder till att den här osunda trenden bryts är det faktiskt en positiv konsekvens.

Det gäller att hålla huvudet kallt, men ändå vara försiktig. Balansgången är inte lätt – för varken myndigheter, medier eller vem som helst av oss. Det är lätt att tycka att restriktionerna kommer för sent, eller att de är för omfattande. Det beror på att situationen hela tiden lever. Samhällskostnaderna blir för höga om myndigheterna inför restriktioner för tidigt medan de mänskliga och samhällskostnaderna också växer om man ingriper för sent.

I slutändan är det inte regeringen eller THL som kan stoppa smittan. Det kan bara alla vi enskilda personer göra, genom att vara försiktiga i sociala situationer och följa anvisningarna.

”Platta ut kurvan” är en fras som används i epidemiologiska sammanhang. Den visar hur viktigt det är att sköta handhygienen och undvika att träffa många människor – annars finns det risk för att sjukvården inte klarar av trycket.

I tisdags lade nyzeeländska mikrobiologen och professorn Siouxsie Wiles upp en tweet på sin vägg. Den innehåller ett kort videoklipp som visar hur antalet smittade kan påverkas genom individuella och kollektiva åtgärder. Wiles lade till uppmaningen:

– Dela det här budskapet vitt och brett, och översätt till alla språk ni kan.

Även Greta Thunberg snappade upp frasen. Hon menade att man ska undvika stora sammankomster i syfte att ”platta ut kurvan”.

Så hur fungerar kurvan egentligen?

1. Om myndigheter lägger in åtgärder sent – eller människor struntar i att sköta handhygienen och undvika människokontakter – kan kurvan över antalet smittade skjuta i höjden. Då finns risken för att sjukvårdens kapacitet överskrids: alla som behöver kan inte få vård.

2. I bästa fall läggs kraftiga åtgärder in tidigt och kurvan ”plattas ut”. Det beror på myndigheterna och människornas egen vilja att följa uppmaningarna. Då kan antalet smittade hållas inom ramen för vad sjukvården klarar av.

3. Om kraftiga åtgärder vidtas tidigt, och människor följer rekommendationer, kan kurvan inledningsvis plattas ut. Men om de avslutas för tidigt, finns en risk för ökat antal smittade i ett senare skede.

Så även om antalet smittade totalt sett kan bli lika högt som i första fallet, sprids de ut över en längre tid.

Kontentan? ”Platta ut kurvan” genom att tvätta händerna, genom att undvika att träffa väldigt många människor, och genom att följa rekommendationerna från Institutet för hälsa och välfärd, THL.